”Jag hade varit singel i två år när jag träffade X. Han var omtänksam, snygg, djup, intelligent på flera olika plan och jag blev väldigt attraherad. Och förälskad! Egentligen var han helt rätt för mig! Men i vanlig ordning började jag fyra månader in i förhållandet att söka fel. Jag irriterade mig på småsaker och kickade igång högljudda diskussioner. Han kom för nära mig!”
För en del människor är det mycket ”säkrare” att vara tillsammans med en partner som är kall och kontrollerande, därför att han eller hon aldrig ser oss på riktigt. Det må kännas ensamt i en sådan relation, men samtidigt slipper vi att konfronteras med sårbarhet. Vi behöver inte vara här – i relation!
Det är en känslomässig dynamik som sker i vårt omedvetna. Enligt anknytningsteorin är beskrivningen ovan ett exempel på någon som är otrygg undvikande: en människa som tycker att närhet är alldeles för ”krävande.” Ytliga relationer är mycket mer hanterbara för dessa personer.
Med en mental fjärrkontroll i handen försöker vi ”reglera” bort den andre genom at hitta brister i hans/hennes beteende, och skapa konflikter så att närheten inte blir för påtaglig. Bråk blir vår strategi för att ”zooma ut.”
Kvinnan berättar: ”Jag tar på mig kritikklänningen och agerar ut. När jag har retat mig färdigt kan jag lugnt dra mig tillbaka.”
Det omedvetna bär på starka krafter: vi längtar efter genuin närhet, men stöter bort när den blir till verklighet. I fantasin kan vi slappna av, men när mannen eller kvinnan verkligen finns där…Så provocerande!
Det är intressant vad som kan hända när vi börjar iaktta oss själva och ser vår egen ”kodning”: när vi upptäcker att våra relationsmönster kan handla om rädsla för att bli lämnad och att intimitet gör oss alldeles utsatta. Det började tidigt i livet och följer oss likt en skugga på vägen. Att stanna upp är en början!
Michael Larsen – relationscoach
Förändra dina begränsande anknytningsmönster – webinar den 18 juli kl 20.00. Du är varmt välkommen!
..jo men detta sätt att handla kan väl vara ett väldigt bra skydd för att tex inte bli låst i en dålig relation med tex en ..narcissist…
Mitt i prick på mig. Jag försöker stanna, andas och tro på att jag är värd det. Inte lätt, inte lätt alls. Även om man vet om det.
Rannsakar, lär om gör om. Hoppas på att nästa gång ska jag inte göra sådär.
Till ditt tidigare tema om N personer.
Kan en man (person) som växt upp i en dysfunktionell familj i vilken fadern är gravt alkoholiserad skapa sig samma slags personlighetsmönster som en riktig N person?
Eller drag av en N persons sjukliga personlighetsdrag?
Om det är så, så förstår jag bättre min egen utveckling i mitt tidigare förhållande och problemen efter separationen.
Jag mötte en sådan man och det var så smärtsamt att få uppleva det du beskriver. Någon som hela tiden backar efter de allra finaste stunderna. Själv har jag trygg anknytning pga fina föräldrar och jag försökte visa honom att jag skulle finnas kvar, försökte få honom att våga prata om och se sin rädsla. Men det gick inte, och han flydde om och om igen. För honom finns inte terapi som alternativ. Han förtränger hellre och går vidare. Medan jag, som har förmågan att älska djupt och vars nära, är kvar med all sorg och smärta över förlusten.
Absolut att alkoholmissbruk och N drag följs åt hos en person. Levde i över 20 år med en man med denna problematik. Såg hur det narcissistiska mönstren ökade med åren – kan ju bero på att hjärnanskicka kemi förändras med alkoholmissbruk.
Vad jag hört är missbrukare och n-personer lika i sitt beteende att tillfredsställa sitt beroende eller utvinna energi ur andra.Det enda som betyder något är dem själva (för N-personen) och drogen(för t.ex alkoholisten). Ingen annan har en chans att egentligen få någon uppmärksamhet eller bli sedd. Partnern, som är medberoende ägnar all sin energi till att gömma flaskor, sopa problem under mattan, eller tillfredsställa den andres minsta vink (n-personens partner. ). Kvar blir barnen i familjen, de bli inte seddda av nån förälder, men har två förebilder, och egentligen är det ju lika olyckligt antingen de blir n-personer, alkisar, medberoende eller vad.
Känner igen mig i att vilja fly när någon kommer alltför nära och det väcks en enorm rädsla i mig för att bli övergiven.
Jag har träffat en underbar man nu för första gången i mitt liv och jag har bestämt mig för att inte fly mer,
utan istället möta och bearbeta de rädslor jag brottas med tillsammans med mannen i mitt liv.
Jag är uppvuxen i en alkoholist familj och kunde inte knyta an till någon vuxen som barn, eftersom hemmet var präglat av otrygghet, våld och brist på omvårdnad som ett litet barn behöver.
Det är inte lätt eftersom jag själv följde i sammma destruktiva mönster som mina föräldrar under många år och har p.g.a det komplex postraumatisk stress och enorma tillitsproblem, men jag valde att söka hjälp för min beroende problematik för tio år sedan och har jobbat enormt mycket med mig själv sedan dess.
Jag känner att jag har tur som har överlevt, för det var verkligen riktigt illa.
Jag vill inte fortsätta att fly, för problemen finns ändå kvar, så istället för att följa mina rädslor, så vill jag våga stanna och tro att jag är värd kärlek och det är starkt att våga visa sig sårbar.
Jag är lycklig som har träffat en så underbar och förstående man och framtiden vet jag ingenting om, men om jag inte vvågar, vinnner jag ju ingenting.
Jag förstår precis vad du menar Petra, jag har en liknande historia med mig.
Andas när det känns trångt och du blir rädd.
Har läst dina kommentarer tidigare, du är så värd en fin kärlek. Kram
Jag skapar avisning å blir övergiven… Å söker mej till otrygga relationer å till kvinnor som har narcisist drag å som hela tiden ger dubbla budskap å är känslomässigt onåbara… Men genom medvetenhet å Slaa å terapi börjar jag helas…
Tack Elin och Illusion för era kloka kommentarer.
Jag kanske var otydlig med min frågeställning, men det jag var ute efter var om sonen ( i detta fallet) till en gravt alkoholiserad fader riskerar under sin uppväxt att fara så illa att hans personlighet får drag av en N person?
Jag har följt fadern, min före detta svärfar, i 26 år och det är otroligt hur en alkoholiserad person kan vara manipulerande. Han var också väldigt verbalt grym mot sin fru och yngste son. Däremot var han det aldrig mot mitt ex, faderns äldste son.
Frågan är alltså om den äldste sonen kan pga av sin uppväxt ha utvecklat drag av hur en N person beter sig?
Sonen, alltså mitt ex hade ett otroligt högt och smittande skratt och ville väldigt gärna vara festens mittpunkt. Folk gillade honom för att han gjorde festerna roliga. Om vi var på en fest där jag inte kände några utan det var bekanta till honom via jobb etc så förstod han aldrig att han behövde se efter mig lite så jag inte kände mig ensam. Han for istället iväg och runt på festen för att själv se till att få roligt. Jag var lite blyg i nya sociala sammanhang vilket inte blev bättre av min övervikt.
När vi kom hem efter festen kunde han säga varför var du så tråkig och varför kan inte du använda stringtrosor som andra…
Sonens yrkesval var väldigt grabbigt på låg nivå, men fullt normalt för den tiden, genom att ex porrfilmer gick dygnet runt i matsalen och almanackor på nakna kvinnor. Han arbetade borta i perioder och umgicks bara då med män, som ofta led av alkoholism. Han arbetade flitigt och fick beröm av cheferna. När vi skildes sade han att jag hade gett honom en god kvinnosyn och att han alltid under vår tid haft ett längtande tanke efter andra kvinnor. Hans alkoholiserade fader var otrogen flera ggr mot sin fru.
Sonen älskade att arbeta och fadern såg upp till hur han lyckades på sina arbetsplatser. Varje gång vi besökte svärföräldrarna på söndagsmiddag, födelsedagskalas så blev sonen minste en gång arg på sin alkoholiserade fader, skrek och bad honom fara åt helvete. Ofta föregick detta av att fadern hade förolämpat hans moder. Eller att han påstod hemska saker som att negrer borde hänga i träden…ja ni fattar så illa det var!!! Det var hemsk att beskåda och jag glad att jag slipper allt detta idag.
Två ggr körde svärfar upp sin näve mellan mina…jag ni förstår!!
Jag har försökt vara den starke i förhållandet, då min moder sade att, du vet aldrig hur det är att ha en sådan svårt alkoholiserad fader.
Men ofta var min ex, sonen, arg på mig och fick han inte sex på lördag morgon blev han sur på barnen och då var det bäst att ställa upp. det resulterade i att jag började träna tidigt varje lördag morgon, ut i skog och natur…Det värsta är att det tagit sådan långt tid för mig att acceptera vad jag varit med om. Jag blev deprimerad och livet bara rullade på….kan mitt ex ha haft drag av vad en N person har på grund av att han är uppväxt i en dysfunktionell familj där fadern var gravt alkoholiserad??
Känner någon igen sig? Vad säger Michael, har du mött detta hos dina klienter?
Den enda som kunde ändra situationen var jag själv och det började jag göra genom att utbilda mig och började gå ned rejält i vikt. Då hittade han en annan kvinna. Efter tre månader ville han tillbaka och gjorde slut med den nya kvinnan men då sade jag Nej. Aldrig mer. Konstigt nog så sörjde jag honom som om han hade dött…men vad var sorg över honom och över de dagar som gått förlorade för mitt dåliga omdöme att stanna kvar?
Har insett att jag behöver hjälp för att komma vidare efter separationen och allt man varit med om och skapa djupare insikter om hur jag som person fungerar och börjar till hösten med psykoterapi.