Skriver och föreläser visserligen om kärlek och relationer, men tro mig: jag hänger inte bara vid en datorskärm och knappar in sådant som låter klokt och emellanåt förträffligt. Jag sitter inte inne med enastående recept på hur man fixar ett förhållande som är på väg utför, men vet vilka handlingar som vi behöver alliera oss med för att det ska fungera, utvecklas och leva. Tack vare egna motgångar och nederlag!
Även jag har befunnit mig på prövningarnas, uppgivenheten och de fullständiga tvivlens stränder där man bara längtar tills dagen går mot sitt slut. Jag har hört min egen röst i förtrolighet berätta om sådant som är ogripbart, förvirrande, sorgligt och i frontalkrock med allt som jag värderar högt. Har haft stunder då jag velat komma till det slutgiltiga avslutet på allt.
När det var som mörkast gav jag mig själv ett löfte: bli aldrig till ett lågvattenmärke, cynisk, hämndlysten och bitter. Bli aldrig till den som du inte vill möta i spegelbilden.
Hopp, mening, syfte och styrka har kommit till mig genom att exponera mig själv för böcker, citat, filmer, musik och tal från dem som jag beundrar. Liksom att skriva och jobba för att hjälpa andra till sin menings tröskel.
I det mörkaste mörka kan vi hitta den där lilla ljusstrimman som gör att vi orkar sätta en fot framför den andra. Önskar att du som känner dig fullständigt ensam, desillusionerad, sviken och trött på allt, ska få känna den mjuka brisen mot ditt ansikte som kommunicerar: ”det är ok! Det är så här det ser ut och känns just nu, men någonting annat väntar. Och det är bättre. Betydligt bättre!”
Föreläsning Live – En Levande Kärleksrelation! För stad och datum följ länken.
Michael Larsen – relationscoach
Jag har själv varit där på botten då jag fick hjälp av dig Michael. Du har varit och är till stor inspiration för mig. När mina tankar blir mörka och bitterheten och önskan om hämnd och hat tar överhanden surfar jag in på din blogg och ibland ber jag tom om ett samtal med dig. Det stärker och gör att jag kan se det du beskriver ovan.
Det var hemskt när det var som värst. Nu har det stannat av även om jag inte kommer vidare trots det är lite mer än två år sen det stora sveket från min fd fru uppdagades. Jag förstod först för 18 månader sen att jag levt med en narcissist i mer än 27 år. Jag började då även förstå att jag är väldigt medberoende. Jag är fortfarande medberoende men vet vad som triggar det, vet när jag gör fel och faller in i det och hanterar det bättre. Jag är dock fruktansvärt trött på att fortfarande vara `fast`och vara påverkad. Att ha barn ihop med en sån person är fruktansvärt ansträngande.
Mitt liv har blivit tomt och jag har inte haft en hel bra dag på mer än två år. Jag har svårt för att träffa någon då jag inte vill bli sviken igen.
Som sagt, den här sidan är min stora inspiration och Michael min stora förebild. Tack för du finns.
Tack,
jag är där nu, ensam i mörkret med mina tankar.
Jag väntar på brisen,
Det är lätt att bli både bitter och förtvivlad när man ser N-personen bara kunna gå vidare med en ny relation och fortsätta livet och allt bara flyter på.
Han satt hemma med sin kära dator/mobil och sökte aktivt en ny kvinna genom en datingsida medan vi levde som familj.
Han fick kontakt, hon var intressant och de träffades/dejtade. Då var han redo att släppa mig. ”Det är bara att köra på! Det den ena inte gillar gillar den andra!”, sa han till mig. Som jag förstår så är det vanligt för narcissister att kunna gå vidare direkt.
För mig var det ett växlande mellan förtvivlan i fosterställning, tusen tårar, sömnlöshet och ångest. Viktminskning med tio kilo och en oerhörd rastlöshet!
Jag gick i terapi, läste bloggar på nätet och sög i mig tips om att andas igenom känslan, känna efter var det kändes mest och låta känslorna gå igenom kroppen. Jag lärde mig att när känslorna närmade sig skulle jag tänka; ”Nu kommer det där igen” och det hjälpte! För varje omgång tårar tänkte jag; ”Nu är jag ytterligare ett steg närmre att må bättre”.
Vad som mest har hjälpt är att prata. Prata, prata, prata. Både gamla vänner som nyfunna har bidragit till mitt läkande. Några av dem är mitt balsam – de helar bara genom att finnas och ta emot mig när det är svårt.
Till er, Inte_Vilsen_Man och Gunilla, – jag hoppas ni finner ert balsam! Michael är ett balsam men även när man skapar nya bekantskaper eller tar upp gamla så ger det hopp för nya tider! Bjud in till en fikastund på stan, promenera eller gå vid havet – vi är många som behöver prata en stund oavsett om man lever själv eller i förhållande! Våga fråga!
Mörkret är tillfälligt men man behöver någon eller något som kan hålla i lampan tills ljuset inombords kommer tillbaka – för det kommer tillbaka! Livet blir inte som förut och det är ju tur! Du har en ny chans i livet – DU version 2.0!
Allt gott till er <3
Dina ord griper tag i mina inre rum Essie. Tack för att du delar med dig!
Tack för din blogg och dina ämnen, Michael!
Utan dem och läsarnas inlägg om sina liv och upplevelser hade jag inte varit där jag är nu!
Taaaack 🙂
Essie! Ditt inlägg här var helt otroligt och igenkännande. Så bra skrivet. Det första stycket om bitterhet och förtvivlan grep verkligen tag i mig. Att de bara kan gå vidare direkt. Att de sitter och söker efter någon annan medan de är i ett förhållande. Håller med om att man måste prata. Tyvärr skäms man över hur illa man blivit behandlad så det är lätt att man tiger och skäms. Tar på sig den andres skam. Gläds över att du har så ljusa tankar och önskar dig all lycka.
Essie,
Kul att höra från dig! Samma med Inte Vilsen Man.
Att det kunde ta sådan tid att läka livskrisen man kom i efter separationen det kunde man aldrig ana innan man varit med om det själv!
Många känsloområden har man fått djupstudera i krisen och när den vara som värst så kom ångesten med 200km/t bakifrån och fällde en till marken. Idag undrar man vad det var som gjorde att man gång efter gång kunde resa sig upp igen.
P. du är inne på det som var det absolut jobbigaste området för mig, SKAM. Skam över att man svikit sig själv! Och sorg över en massa förlorade år av sitt liv i sin bästa ålder!
Att känna skam har ingen som helst nytta för oss. istället förgör den oss. Tror starkt på att den bästa läkningen till att fä bort sina skamkänslor är att börja prata om dem. Det har hjälpt mig oerhört mycket.
Tack Michael och alla som skriver!
Det betyder så mycket.
Tack själv Jojjo!
Du bidrar också till insikt och läkande med dina inlägg <3
Vi stöttar varandra!
Ha en fin lördag, alla! Livet är nu!