Dessa rader fångade min uppmärksamhet i ett inlägg någonstans:
”Jag älskar honom över allt annat men känner mig samtidigt helt värdelös utan hans närhet.”
Tvivlar inte en sekund på den här personens uppriktighet i sin kärlek, men det som kommer efter kärleksförklaringen är någonting helt annat – känslan av att vara värdelös. Likt ett tomt skal som endast existerar på riktigt då en annan blåser liv i oss. Samtidigt är det starkt av henne att erkänna inför sig själv. Hur många orkar det?
När vi bygger upp vår identitet och personvärde kring en partner är vi ALLTID ute på djupt vatten, eftersom risken för desperation och självutplåning står precis vid tröskeln. Få människor tycker detta är attraktivt – allra minst vi själva (om vi tar tiden att stanna upp).
Att älska någon på bekostnad av självvärdet (vilket bl.a. innefattar respekten för den egna personen), är aldrig ett vinnande koncept och har egentligen ingenting med kärlek att göra. Lätt att säga, men samtidigt så oerhört nödvändigt! Du är mer än en snäv självbild!
EN SUND NARCISSIM ÄR NÖDVÄNDIG FÖR ETT FRISKT FÖRHÅLLANDE. SÄGER DET IGEN: EN SUND NARCISSM.
STÄRKANDE AV DET EGNA JAGET ÄR DEN BÄSTA INVESTERINGEN.
Hur vi gör det kommer i senare inlägg.
Vilka är dina erfarenheter?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Så klokt o viktigt, inte förlora sig själv i någon annan… Då håller det inte så länge :/ viktigt verkligen att ta plats i relationen
Känner igen mig. Försöker göra saker för mig själv,aktivera mug. Men mkt krersar kring honom. Är ngt svartsjuk oxå och känner mig lite kontrollerande. Känner mig som en dålig,omogen,svag person. Rätt usel. Tror detta beror på trauman i uppväxten. Jag har svårt med tillit. Är s å rädd bli lurad,sviken.
Väntar spänt på fortsättningen! 🙂
Jag med!!! Det vill jag jobba med 😀
Precis där är jag, men jag hittar inte bort från tanken. Provat alla möjliga sätt så som kbt irl och internet. Känner mig så otroligt sorgsen över min självbild, men hittar inte gnistan…
Exet lämnade mig för 5 månader sen och ja jag känner att livet är värdelöst utan honom tyvärr 🙁
Känner så väl igen mig i beskrivningen, fortfarande efter snart tre år sedan skilsmässan, kommer jag på mig själv att berätta om honom istället för om mig själv när jag ska beskriva mig och mitt liv. Det känns som det hag gör i mitt liv inte är lika betydelsefullt..han är VD i ett företag, jag är bara en förskollärare…jag tar hand om vår framtid..men i dagens samhälle är det ”finare” att vara VD. Känner mig ibland som jag har hamnat ett pinnhål längre ner efter skilsmässan..
När jag känner mig deppig är det lockande att vilja förlora mig själv i någon annan. Att våga ta plats är inte så självklart för mig. Jag jobbar med min självkänsla genom yoga och försöker att vara med människor där jag får ta mig själv. Det innebär att jag ibland undviker att träffa ex min mamma då hon får mig att må dåligt. Det är jobbigt att inte ha en nära relation med henne och jag saknar det. När jag försöker att verkligen prata med henne är hon inte mottaglig. Jag vet inte egentligen vad det har med ämnet att göra men alla relationer gör ju saker med oss. Kanske är det så att jag vill identifiera mig med min mamma för att veta hur jag ska vara som kvinna i en relation. När den identifikationen inte blir bra så påverkar det hur jag väljer den jag vill leva med…Lite lösa tankar
Att vara på samma våglängd….Det är så fint när man är sig själv och ändå närvarande med den man har nära
Jag tror också på yoga! Det verkar vara ett väldigt konkret och bra sätt att lära sig landa i sin kropp och själ, observera sina tankar å känslor utan att döma, acceptera det som är och den man är. Ett sätt att stärka sitt JAG. Och va skööönt det är!!! 😀
Nu har jag bestämt mig för att se på mig själv som en oslipad diamant! Inte perfekt, men mänsklig. Å villig att lära och utvecklas.
Så klok du är Petra. Som vanligt:-)
Men var yogar du? Har du något ställe du kan rekommendera? Har funderat länge men inte riktigt kommit mig för att anmäla mig någonstans…
Kram
Tack Anna! Men att låta klok är som sagt enkelt, att vara klok och bete sig klokt en helt annan femma. Där har jag saker att jobba på! 😀 Jag har en kollega som är yogainstruktör å har tagit en privatlektion hos henne för att komma igång. Sen yogar jag hemma på vardagsrumsgolvet 😀 Har köpt en massa kuddar å filtar till min lilla yogahörna 😀 Det finns också en väldigt bra app för yinyoga ”Vila dig i form”! Enkla å sköna övningar! 😀
Men tack 🙂
<3!
eftersom jag har varit i många relationer känner jag igen mig i mycket…och när de tagit slut har jag alltid känt att jag har varit klar att gå vidare. Ibland har jag haft ett intakt jag som bara börjat gå vidare direkt, ibland har det tagit ett tag att sätta ihop delarna igen….jag har alltid känt att jag har förändrats av relationen, kärleken och erfarenheterna, och att jag har varit ok med det, det har varit lätt att integrera bitarna och se att nu ser jag ut såhär……….det är mer av en utmaning när man hittar inbäddade bitar som jag vill ta bort……
Jag är bäst utan honom 🙂 men det är ändå inte enkelt…..Hur ska jag få min energi att räcka till! Just nu känns det som att luften gått ur mig och reservtanken börjar sina. Eller kan det vara en tillfällig dipp efter 8 månaders hårt arbete med mig själv efter att han drog och lämnade mig med ALLT barn, hus o gemensamma ägodelar! Han hade skickat in pappret om att vi ville fullfölja skilsmässan, dagen efter betänketiden gått ut……det är ungefär det han bidragit med. Barnen är han inte intresserad av. Det tär också på mitt inre! Jag ska klara detta men det är verkligen inte lätt eller enkelt på nåt sätt.