helaRelationer

Dessa rader fångade min uppmärksamhet i ett inlägg någonstans:

”Jag älskar honom över allt annat men känner mig samtidigt helt värdelös utan hans närhet.”

Tvivlar inte en sekund på den här personens uppriktighet i sin kärlek, men det som kommer efter kärleksförklaringen är någonting helt annat – känslan av att vara värdelös. Likt ett tomt skal som endast existerar på riktigt då en annan blåser liv i oss. Samtidigt är det starkt av henne att erkänna inför sig själv. Hur många orkar det?

När vi bygger upp vår identitet och personvärde kring en partner är vi ALLTID ute på djupt vatten, eftersom risken för desperation och självutplåning står precis vid tröskeln. Få människor tycker detta är attraktivt – allra minst vi själva (om vi tar tiden att stanna upp).

Att älska någon på bekostnad av självvärdet (vilket bl.a. innefattar respekten för den egna personen), är aldrig ett vinnande koncept och har egentligen ingenting med kärlek att göra. Lätt att säga, men samtidigt så oerhört nödvändigt! Du är mer än en snäv självbild!

EN SUND NARCISSIM ÄR NÖDVÄNDIG FÖR ETT FRISKT FÖRHÅLLANDE. SÄGER DET IGEN: EN SUND NARCISSM.

STÄRKANDE AV DET EGNA JAGET ÄR DEN BÄSTA INVESTERINGEN.

Hur vi gör det kommer i senare inlägg.

Vilka är dina erfarenheter?

 

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare