Mannen kontaktar kvinnan som lämnat honom och ber om att få träffas, eftersom han vill ha ”ett avslut.”
Jag tror att många av oss har mött detta, från ena eller andra sidan av staketet. Om vi är avsändare av:
”Vi behöver träffas! Jag måste få ett avslut!” – Är det läge att granska de egna motiven.
I samband med min egen skilsmässa uttalade jag själv orden. Det handlade så här i backspegeln inte om behovet av avslut, utan om att försöka vinna kontrollen. Ett möte kunde ”kanske väcka känslor i henne” och likt en retuscherad Hollywood produktion: kärleken som segrare.
Många av oss har suttit med den djupa längtan efter att förstå och få komma till ”closure”. Men vi glömmer någonting grundläggande: vi kan inte kontrollera och bygga logik kring allt som händer. Oförstående och en lång rad av frågetecken är en del av att de mänskliga villkoren. Desperation och ensamhet kan hålla oss fångar i en förskönad berättelse, vilket gör att vi försöker manipulera fram en önskad framtid.
Det handlar om att komma vidare inombords och att acceptera att vi inte kan dirigera allt som sker. Detta var en insikt som gjorde fruktansvärt ont inom mig, men som samtidigt befriade. Människor har sina anledningar till varför de gör som de gör.
De här kan göra ont att höra: den som lämnar ett långvarigt förhållande (oftast en kvinna), har bearbetat tankarna och känslorna kring att lämna under lång tid – ofta flera år. Era emotionella världar ser helt olika. Den som en gång var närmast, är nu en fullständig främling, vilket gör oss vilsna.
Som lämnad är det oerhört lätt att kliva in i nostalgifällan och försköna historien. Delar av psyket försöker skydda oss mot ett alltför brutalt och avslöjande strålkastarljus. Vi behöver en lång landningsbana av tillvänjning för att orka med.
Tid och avstånd läker. Liksom rätt personer i din närhet.
Michael Larsen – relationscoach
Jag var den som lämnade, men ändå är det jag som känner mig lämnad! Varför? För så fort jag tog beslutet och flyttade var det som om jag befriade honom… Jag känner nu att jag behöver ett avslut och förklaring. Hur går jag vidare…
V, precis så är det för mig med!? Min analys är att jag kände mig hela tiden i vägen, det fanns inte plats för mig och vår kärlek, det tar på självförtroendet. Han blev nog lyckligare utan mig, kraven försvann och han kunde leva sitt liv, för min del förlorade jag mig själv/oss, men är på väg att hitta tillbaka till mig själv igen. Jag vet inte om det finns ett avslut eller en förklaring (har inte vågat fråga), jag hade också hoppats på det, det hade varit så mycket lättare! Däremot kanske vi måste lära oss att leva med känslan istället. Det viktiga är kanske att vi börjar lita på oss själva, att vi tog rätt beslut, vi vågade, tro på oss själva, trots allt…
Fast det är väldigt svårt när personen som lämnar brutalt skär av all form av vidare kommunikationen i vredesmod för att han inte fått sin vilja igenom.
Fast det är väldigt svårt när personen som lämnar brutalt skär av all form av vidare kommunikationen i vredesmod för att han inte fått sin vilja igenom.
Helena, ja det är väldigt svårt. Men jag lovar dig att när tiden gått kommer du att mer och mer känna att det är den andra personen som förlorat på det hela. Att lämna brutalt för att man inte får sin vilja igenom och bryter helt är bevis på en liten människa som inte kan resonera och komprommissa. Ska en relation med en sådan person fungera får man lägga sitt eget liv åt sidan liksom. Då får man nästan alltid tycka och tänka som den personen.
En relation fungerar inte på det sättet… det är inte kärlek när man endast ska ha sin egen vilja igenom.