Mannen har bestämt sig för att jobba med sig själv för att inte upprepa tidigare relationsmisstag. Han vill lära av det som varit (en mogen attityd).
Jag:
”Varför älskar du henne?”
Han:
”Därför att hon tar fram det bästa i mig bara genom sitt sätt att vara. Min vilja att kämpa för henne/oss är enormt stark. Det är inte ens en kamp, utan något som bara kommer av sig själv. När vi ser varandra känns det som om allting är möjligt! Sällskapet och närvaron inspirerar! Blir någon jag inte trodde fanns. Hon känner på samma sätt.”
Jag:
”Finns det någonting som kan hota det här vackra som du beskriver?”
Han:
”Ja, om jag slutar att ta hand om mig själv och utvecklas. Om jag börjar ta henne och vår kärlek för givet. Om jag använder henne för mina behovs skull, istället för någon jag väljer varje dag. Vi väljer!”
Ja, vi väljer att älska. Handlingarna och öppenheten som gör att vi känner de mjuka vindarna av lugn, nyfikenhet, längtan, mål, drömmar, hemma…
Är det inte bara romantiska och orealistiska fantasier jag målar upp här?
Om vi tror eller är övertygade om att relationer och kärlek är någonting som förr eller senare seglar in i den gråtrötta vardagsdimman, kommer vår attityd att leda oss dit. Välj därför en kärlek som bär med sig ett lätt framtidsbagage (inte nödvändigtvis ett lätt dåtidsbagage). Som även står kvar vid emotionella jordbävningar och tryck utifrån.
När gamla negativa ekon gör sig hörda, påminn dig själv om att tro, åsikter, attityder, automatiska livsinställningar etc. designar verkligheter.
Skall vi avstå från att ge av hela oss själva bara för att vi är övertygade om att relationer är någonting svårt eller omöjligt? Eller ha modet att våga igen? Och igen…
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se
Svårt att ha modet att öppna sig och släppa in någon på nytt när det finns djupa sår från tidigare relationer. Men nödvändigt för att få chansen till det vackra som beskrivs ovan. Går det att uppnå? Efter många år är tvivlet stundvis oerhört stort.
Så otroligt vackert beskrivet och så härligt det vore att få uppleva detta. Känns tyvärr otroligt avlägset.
Jag har följt din blogg Michael i perioder sen strax innan min separation för 2,5 år sedan och den har varit ett bra stöd och källa till inspiration. Dagens inlägg känns som en sammanfattning av många tidigare och en målbild av hur ett förhållande bör se ut enligt den verklighet som din blogg designar, vilket är en mycket vacker verklighet som jag i delar valt att göra till min egen.
För tre månader sedan gick jag in i ett förhållande som på många sätt liknar det du beskriver idag. Jag gick in med hjärtat utanpå kroppen, medveten om att det är starkt och elastiskt och det var fantastiskt. Jag kände kraft och glädje som jag inte vet om jag någonsin gjort men för ett par veckor sedan rycktes allt det undan, känslorna fanns inte där hos min partner.
Barn och jobb har hållit mig igång ändå och först idag kan jag börja sörja och låta det som hänt sjunka in. Jag tar hand om mig som jag lärt mig: styrketräning, bra mat från lokala bönder, sömn, sortera sommarens foton… Jag kommer att resa mig men inte förrän strax innan 10 och jag är idag oerhört tacksam för inläggets sista mening ”Och igen…”
Jag har inga problem med att öppna upp mig. Det svåra är väl att inte öppna upp sig så jäkla mycket jämt och för alla. Känns som man skrämmer bort människor istället. Det med att ha mod att våga träffa någon igen och igen, det har jag, men Än så länge har det inte bildats kö med kvinnor utanför ytterdörren, så jag får väl vänta lite till 🙂
Jag har också haft perioder där jag öppnat upp mig, som det känns i efterhand, för mycket. Jag tänker det är en fas vi går igenom. Tids nog hittar vi en mer rimlig öppenhet, för egen del känns det som om den börjar komma.
Och vad gäller ny kärlek…. I våras, när jag hade insett att jag inte längre kan anpassa mig för att få kärlek, kändes det som att då finns det ingen att få. Men numera är jag övertygad om att det är fel. Klart att den där starks, livsbejakande, mogna, tillitsfulla, ömsesidiga kärleken finns, vi kanske får vänta ett tag, men den kommer! Jag brukar tänka att just nu är det så här, och jag vill älska mitt liv som det är just nu, men hur det är om ett år har jag ingen aning om.
Och du, kön behöver inte vara lång. Det räcker med en rätt kvinna 😉
Jag har alltid tidigare varit haft modet att våga igen och igen. Varit en romantiker som satsat allt och öppnat hjärtat på vid gavel och visst har jag fått mina smällar och rest mig igen. Denna gången har jag dock blivit rejält golvad och nu är det riktigt svårt. Att ena veckan titta på hus tillsammans och nästa vecka bli lämnad och sedan förstå att han gick till en annan som han redan börjat träffa innan han gick tog hårt. Men jag vet att jag inte är ensam om att ha råkat ut för detta och jag vill inte beklaga mig men ibland kan jag bara känna mig så rädd för att jag har tappat hoppet och modet att våga öppna hjärtat igen. Jag önskar också att jag kunde vara mer storsint och önska dom all all lycka i sin relation men jag kan inte det. Jag tänker tom motsatsen. Ja det är inte vackert men tyvärr så det känns. Men efter att ha läst bloggen nu i drygt ett år så tror jag mig ha förstått att inga genvägar finns att ta utan bara kämpa de dåliga dagarna och glädjas över de lite bättre och hoppas att jag en dag igen känner igen mig själv som hon som vågar igen och som då också vågar avsluta när magkänslan signalerar fara alternativt vågar satsa 100 procent när allt är bra för jag har nog med facit i hand gjort många fel på vägen. Önskar er alla en fin lördagkväll alla bloggvänner.
Du är grym !! Det är märkligt att titta på hus och sen bara dra till en annan. De vågar fan inte vara ärliga! Jag tycker det är sorgligt och man blir kvar ensam med all skit medan de själva planerar framtiden med någon annan. Alltså på riktigt, hur är det ens möjligt att såra en så nära vän som man varit??? Helt ofattbart!! Ja det är så sjukt att det inte är sant!
Jag är som du, jag hoppas att de har de fantastiskt, men jag tänker inte så. I mina tankar hoppas jag på mycket värre och att hon ska må skitdåligt och att han är otrogen osv osv. Men jag vill inte det för min bästa vän. Fin lördagskväll alla!!
Johan, tack snälla för dina ord. Kram