Bild 2

Från ett tidigare inlägg:

Kärlek för mig betyder bl.a. att älska någon trots brister och tillkortakommanden – lever inte med illusionen av perfektion. Alla har vi sprickor här och där, personlighetsdrag som reflekterar vår mänsklighet, nyanser där tiden och erfarenheterna målat sina färger.

När förhållanden tagit slut hör jag klienter, vänner (liksom jag själv vid tillfälle) säga: ”jag saknar den där fina delen.”

Vi människor är komplexa, en helhet bestående av många olika delar (tänk på mosaiken som skapar en bild). Det är bra att komma ihåg att vi aldrig lever med delar. En person kan vara humoristisk, varm, intressant, enastående i sängen (eller var det nu äger rum), men samtidigt vara omöjlig att leva med. Jag vet att du vet allt det här, MEN hur lätt är det inte att glömma när vi står där sårade och med en blick av längtan: ”om hon/han bara…”

Det går inte att sortera ut godbitarna (även om många av oss försöker) – ”han är välutbildad, snygg och framgångsrik, men jag känner mig inte sedd för den jag är.” Det fungerar inte. Aldrig någonsin.

En människa som inte är tillgänglig med HELA SIG SJÄLV kan aldrig bidra med känslan av att ha ”kommit hem.” Ensamheten kommer ständigt att skrapa på dörren, oavsett våra försök: ”men hon/han har ju så fantastiska sidor.”

ÄR DU ÄLSKAD FÖR DEN DU ÄR ELLER FÖR DEN PERSONEN VID SIDAN AV VILL ATT DU SKALL VARA?

Som min vän en gång sa till mig: ”se upp för att inleda ett förhållande med en kvinna som inte känner sig själv. Hon kommer att såra dig – inte nödvändigtvis för att det är hennes avsikt, utan för att hon inte kan annat.”

Bästa kärlekshandlingen gentemot oss själva och människorna omkring är att jobba på att bli hela.

 

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare