Först av allt: vi bör vara uppmärksamma så att vi inte slarvigt och lättvindigt sätter etiketter och diagnoser på människor som vi känner oss svikna utav.
Narcissism har flera olika ansikten och en del döljs bakom masker av blyghet, andlighet, altruism, tystlåtenhet, ödmjukhet och ”kärlek.” De flesta av oss har dessa karaktärsdrag, men det gör oss inte till det som jag i den här bloggartikeln kallar kamouflerad narcissist, eller som psykoanalytikern James Masterson kallade det: ”closet narcissist”. Benämningen fragil narcissist används också. Dessa personligheter är uppslukade av bilden av sig själva som speciella, upphöjda och ”missförstådda” av omvärlden/samhället.
”Om du bara visste vem jag egentligen är!”
När vi är i närheten av en n-person blir vi försiktiga i vårt ordval eftersom vi inte vill såra den lättkränkte, då konsekvensen kan bli att vi möts av silent treatment (ryggtavlans kommunikation). Det gäller både den extroverta n-personen (den klassiska narcissisten som syns och hörs genom sitt tydliga bekräftelsebehov) och den kamouflerade.
De kan verka väldigt sofistikerade och finstämda vilket gör att missar varningssignaler.
Den kamouflerade n-personen har ett enormt starkt bekräftelsebehov, men hon eller han basunerar aldrig ut: ”se mig, se mig, se mig…!!!”
Återigen: vi är många som vill få erkännande, omnämnas och synas, men det gör oss inte till extroverta eller introverta narcissister.
Det är bl.a. empatibristen eller den totala empatilösheten som är kriteriet för att det ska hamna i facket personlighetsstörning.
Alla narcissister är innerst inne lättsårade, även om en del döljer det väl bakom en självsäker yta. Den kamouflerade n-personen drar sig undan på sin kammare och bestraffar dig genom tystnad så att du ska drabbas av skuld; gå in och säga förlåt. Genom hennes/hans ”nåd” accepteras din ursäkt så småningom.
Passiv aggressivitet (t.ex. ”när tränande du senast?”- anklagande blick) och ironi är andra metoder som används.
Som partner till en kamouflerad n-person känner du dig kronisk ansvarig för hennes eller hans mående/lycka, och försöker ständigt bekräfta för husfridens skull. Du ser det sårbara och vill skydda, även om det sker på bekostnad av ditt eget mående.
Den sköra narcissisten söker inte det direkta rampljuset, utan indirekta genom att iklä sig depressionens, uppgivenheten eller ”jag är inte älskad” dräkten för att väcka din sympati.
När du så småningom har dränerats har hon/han fått energi och mår bättre (för stunden). Du är laddningsstationen för den som inte själv är kapabel att hämta kraft.
De är ofta absorberade av personlig/spirituell utveckling men för ingens skull förutom sin egen.
Du känner att du inte lever upp till den ”rätta” nivån och kämpar ständigt för att vara mer upplyst, förstående och insiktsfull.
Denna kamouflerade personlighet är uppslukad av och finslipar ständigt på sitt personliga varumärke, medans du är rekvisita och statist.
”Jag behöver inte era åsikter och bekräftelse men jag ser ändå till att få det!”
Michael Thor Larsen – relationscoach
Jag tror att har personer m detta beteende inte korsat ens väg innan så är det svårt att förstå vad som händer i relationen. Livet blir som en berg- och dalbana och man står där som ett frågetecken. Hoppas på att de bra stunderna kommer och att dalarna försvinner. Hoppet är det förrädiska hos dig själv. Ifrågasättandet av dig själv vad är egentligen din del i det hela, skuldbeläggningen på dig och de bra stunderna som finns gör det väldigt svårt.
Diagnos eller inte, men har man försökt och mönstret gång på gång upprepas så är väl frågan man ska ställa sig ”Vill jag ha det såhär?”.
Jag tror det blir lättare att lämna om man ser mönstret och vet att det tillhör en viss personlighetstyp för då vet man att det spelar ingen roll vad man än gör så kommer det alltid vara något som är fel – du kommer aldrig att vara tillräcklig eller något annat än en tillgång.
Kommer det fler webinars i detta ämne under 2022?