kärlek till dig själv

Mannen har just gjort sig i ordning för att gå ut och äta. Han känner efter i innerfickan på kavajen att visa kortet är på plats och tar ett par djupa andetag, samtidigt som fjärilarna i magen gör sig påminda: ”har inte sett henne på över ett halvår och det var hon som tog kontakt” tänker han. En sista blick i spegeln: ”det ser bra ut!”

Under middagen med kvinnan han känt sådan stark samhörighet och kärlek till får han höra att ingen man ens varit i närheten att behandla henne så väl som han, och att hon aldrig känt ett sådant djup med någon annan. Ett hopp väcks till liv: ”har hon äntligen insett mitt värde som partner?” Hennes ögon verkar mena vartenda ord.

De skiljs åt med en kram och han går hem i det ljumma sommarregnet med ett leende på insidan. Det var den sista middagen han åt med henne eftersom hon ett par veckor senare är i ett annat förhållande.

Säger till mannen som är jag själv: ”du skall inte behöva kämpa för att bli älskad. I alla fall inte så här.” Jag som studerat människans psykologi, jobbar med mental träning och hjälper människor genom separationer, har missat det: kärleken till mig själv! Så blind jag varit! Så lätt att ge andra råd.

Var så upptagen med att försöka bli älskad att jag glömde bort kärleken till mig själv. Sett och hört det jag velat se och höra, greppat efter halmstrån utan att förstå helheten.

Det här har jag lärt mig: du skall aldrig behöva högprestera någonting i kärlekens namn, eller ens vara i närheten av perfekt. Du som person är det tillräckliga beviset . Det behövs inga stordåd, utan endast din närvaro och kärlek. Om det inte räcker, lägg energin där den tas emot. Kärleken är aldrig dränerande, utan ständigt påfyllande och källa till glädje.

Låt aldrig rädslan för smärtan som kommer av ett avslutat förhållande få stå i vägen och nöj dig inte med brödsmulor. Det är inte bara ord, utan för mig dyrbara självinsikter.

Vilka diamantinsikter har du samlat på dig?

Michael Larsen – livscoach

affection