Jag minns hennes ansiktsuttryck när hon för första gången hörde benämningen anknytningsteori och otrygg ambivalent anknytning. Igenkänningen gjorde henne rörd och det var som om en stor tyngd lastats av från hennes kropp.
När människor inser att de inte är ensamma om det som de upplever och att de är normala i sina reaktioner och beteenden, händer det någonting väldigt positivt. De får någonting i sin psykologiska verktygslåda som är oerhört användbart för att förstå den egna personen.
Det ligger i vår mänskliga natur att få känna oss älskade och få älska. Vi vill vara behövda och behövas. Ha någon att planera framtiden tillsammans med och skapa minnen. En person nära oss i nattmörkret och förtrolig att prata med. Någon som med hela sitt väsen säger: ”jag finns här.”
Men alltför ofta blir tvåsamheten en kamp för att nå fram till någon som inte förstår, är alldeles upptagen av sitt, saknar känslomässig förståelse och som tycker att du är ”komplicerad” när du vill fördjupa relationen.
Du vil känna kärlek eftersom det är vårt själsliga syre som människor.
Och så möter du personen som är fantastiskt varm, kommunikativ, humoristisk, spontan och kärleksfull. I början! Men så dämpas förälskelseruset, som det alltid gör efter sex till tolv månader. Och under den där kritiska fasen då det i bästa fall utvecklas kärlek, visar den du är tillsammans med mer av sig själv. Betydligt mer!
Hon eller han blir reserverad, ovillig att planera, uttrycker ett starkt behov att få göra saker på egen hand. Du känner helt inte igen personen längre och om du har det som kallas för ambivalent anknytning, går du troligen in i ett starkt orosläge.
Du kämpar med stor iver och intensitet för att nå fram till en person som med stor sannolikhet har en undvikande anknytning, vars livsfilosofi är: ”man är ensam i den här världen. Det gäller att klara sig på egen hand. Jag blir tokig när någon kommer för nära!”
Under förälskelsefasen ser vi oftast inte de här sidorna av den andre, utan en idealbild.
Kämpa inte för att få kärlek (jag vet att det är lätt att skriva och säga) utan låt den få komma till dig. Du måste inte jaga även om livet tidigt lärde dig att söka uppmärksamhet och kämpa för att förtjäna den. Det kan ligga nära till hands att ångest driver dig till ”älska mig!”
Släpp taget om det och den som du ständigt måste be om uppmärksamhet och förståelse ifrån. Du vinner självtillit när du backar i dina försök att nå fram till den som inte anstränger sig för er.
Michael Thor Larsen – relationsterapeut
Lämna en kommentar