Ser hur människor håller tillbaka en massa kraftresurser i sig själva därför att en rad olika känslor ställer sig i vägen. Självförminskande tankar som tatuerats in av en uppväxtmiljö som varit allt annat än seende och bekräftande.

Hur många av oss skulle ta större plats, greppa efter ett högre livsutrymme om inte rädslan för situationer, utmaningar och andras åsikter, hade suttit och tyngt ned axlarna?

Jag ser en hel del människor som skulle behöva stanna upp och känna efter vad de känner. Som slutade rusa från deadline till deadline och enbart mätte egenvärdet utifrån en fulltecknad kalender.

Men i lika stor utsträckning ser jag dem som ständigt känner efter så att ingenting tillåts hända. Kroniskt förlamande tveksamhet. Tänk att stå i den mjuka varma sanden och titta på de glittrande vågorna och fundera: ”så skönt det skulle vara att kliva i…” Längtan utan handling. Att gå miste om saltet och de kiknande skratten. Drömmar som avdunstas av tiden.

Under alltför många år höll jag tillbaka mitt driv på insidan när det gällde att tala inför andra. Visste mer än väl att det fanns någonting att säga, men…”tänk om det inte blev perfekt och inte landade väl?”

Om det finns någonting som är en synd, så är det just det här med att hålla tillbaka ett äkta flöde som skriker efter att få komma till uttryck. Stympa det som kan ha oanat värde för andra. Och oss själva! What a waste!

Tänk att gå miste om njutningen, växandet och segern bara för att tillbakahållande ätit sig fast. Vi har känslor men vi är inte känslorna. Vi är mer än rösten i tanken som trycker bromsen i botten. Vinkla foten bort från pedalen och se vad som händer.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Vill du prata med Michael – maila michael@separation.se