relationskoden

”Hur kunde vi hamna här?” säger mannen då hans fru just berättat att hon vill skiljas.

Hon: ”att du ens frågar säger allt! Vi har under de senaste fem åren gjort slut vid tre tillfällen. Varenda gång samma teman: urtristess gällande närhet, samhörighet, intresse, förmågan kunna prata med varandra… engagemanget för relationen!”

Han: ”jag är beredd att göra vad som helst för att det skall bli vi igen.”

Hon: ”hur kommer det sig att varje gång det är över tänker du förändras? Då vill du ta tag i relationen!”

Tystnad…

En klassisk scen utspelar sig. Utgången är oftast given. Men om det finns en glimt av kärlek och vilja kvar (från bådas håll), kan det gå att rädda. Om inte, är loppet kört.

En partner som känner sig ensam och inte förundrats av ett skönt VI på länge, lämnar först emotionellt och sedan rent fysiskt.

När vi kör på för snabbt i ”måstefilen” med allt fokus utanför själva förhållandet, har nedbrytningsprocessen inletts.

Den tillitsfulla relationsmuskeln måste vara i ständig mjuk rörelse. Kärleken är ingen automatisk dussinvara. Den behöver blickar, beröring och nära samtal för att du och jag frekvensen skall hållas levande.

Våra relationsuniversum har lagar som inte går att försumma.

Nästa inlägg kommer att handla om hur vi kan se varningskänslorna i tid.

Önskar dig en fin dag min bloggvän!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare