Vad innebär det att känna en annan människa? Att på ett djupare plan förstå varför de gör och är som de är. Det som verkligen pågår där inne.
När vi inledningsvis lär känna en person och eventuell partner, har vi oftare än sällan idealiseringsglasögonen på. Om det finns en liten gnutta kemi, kommer vi att se det vi vill se därför att det ger ett skönt rus. Varningsblinkers må flasha oss rakt i ansiktet, men vi förhandlar friskt därför att vi så gärna vill. Kanske är vi dating junkies…snabba emotionella kolhydrater som ger ”lite krydda i vardagen…livet är för kort för att ha tråkigt!”
Också har vi den andra extremen: de som bara måste hitta fel så att kvittot:
”Vad var det jag sa!” – Levereras.
Att ta sig tiden, den lugna uppmärksamheten, icke dömande men klarsynta attityden och lägga agendan åt sidan, kräver sin kvinna/man. Som så mycket annat börja det här: med dig själv! Vem är du? Är du medveten om personen du och mönstren som går på repeat i nära relationer?
För att se andra behöver vi se oss själva. Hur skall vi kunna ta oss till ett resmål och hitta i terrängen om vi inte vet utgångspunkten? Varifrån börjar resan?
Jag ser alltför många som inte lär känna personen de delar sin tid med; beteenden som omgivningen ser men inte vi själva. Fråga:
- Behandlar hon/han dig respektfullt inför andra?
- Vilka emotionella Akilleshälar vill personen inte se i sig själv?
- Vad har förändrats i henne/honom sedan det tidigare förhållandet hon/han ingick i? Vilka lärdomar och insikter har vunnits?
- Hur hanterar partnern tristess och frustration?
- Vilken är den verkliga inställningen till sexuell integritet, otrohet och gränser i övrigt? Det som döljer sig bakom social fernissa.
- Kan hon/han ta klivet tillbaka från sina åsikter, känslomässiga impulser och släppa taget för helhetens bästa? För er…
Inte sällan måste våra värderingar stå starkare än känslorna. Om vi inte ständigt skall hamna i de återkommande dramanas tornado.
P.S. Tack alla ni som var på min föreläsning i Malmö igår! Det var väldigt fint att få möta er!
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Så sant!! Alltför många som rusar in i impulser och känslor istället för att stanna upp en kort stund. Underbart i början men landningen blir hård när verkligheten kommer ikapp. Att veta sina värderingar o leva efter dem och ha fötterna fast förankrade i jorden är nyckeln till ett förnöjsamt och lyckligt liv i längden. Det har livet lärt mig. Är tacksam för den lärdomen 🙂
Träffar rakt i mitt hjärta. Skrev här för 1,5 år sedan när mitt ex lämnade mig med buller o bång. Livet har fortsatt och jag mår väldigt bra, trots allt jag tänkte då…Det här blev en positiv vändpunkt i mitt liv trots att det inte varit enkelt på nåt sätt. Mina barn har ingen bra relation till sin pappa. Han prioriterar annat och ja, jag är maktlös i det han gör….MEN jag har makten i mitt liv….För 4 månader sedan träffade jag en ny man och blev störtförälskad, ja, jag har nog aldrig känt så 🙂 Larmklockorna slog i gång rätt tidigt, han var fantastisk MEN han hade problem som jag inte kunde hjälpa honom med….Jag pratade med honom och mina vänner, vännerna hörde larmklockorna men jag ville satsa trots att viktiga saker var fel. Precis som jag kämpat ensam i mitt äktenskap.Jag fick en ny insikt…ibland räcker inte ömsesidigt starka känslor och ja, helt andra saker måste också vara med i beslutet om en människa är RÄTT för mig eller inte.Jag kanske varit naiv tidigare, jag vet inte…….Hjärtat säger JA, JA och HJÄRNAN säger NEJ, NEJ…..Den här killen hjälpte mig i det här beslutet men jag är besviken på mig själv……Varför skulle jag återigen frivilligt dyka med huvudet i botten…frivilligt.
Min enorma livskris under 2015 blev nu, med en distans till det hela, VERKLIGEN starten på min transformation till den person jag är på RIKTIGT. Jag vågar tala om mina ömma punkter, för min nye man. När jag reagerar på ett negativt /osäkert sätt, så talar jag om det. Och han LYSSNAR. Jag vill att all kommunikation ska fungera. Jag är inte längre villig att sätta mina egna frustrationer eller ”felaktiga” känslor åt sidan, för att vara den snälla flickan, för att få känna Kärlek.
Vi pratar med varandra om ALLA känslor, och jag blir starkare för varje dag.
Han vill mig vä… Jag ska bara finna den tilliten till att det han säger och gör är SANT..
Det kommer. ..
Kram / Mari ❤
Åh Mari…det där låter riktigt, riktigt bra!!! Så vill jag också ha det i en framtida relation. Jag vill verkligen att det ska vara möjligt att kommunicera om allt. Bra för dig att du valt en man som det är möjligt med! 😀
Tack Petra.
Jag hoppas innerligt att Vi fortsätter att verkligen prata med varandra. Och jag tror att det kommer att vara så. Vi har bägge levt i relationer där kommunikation på ett djupare plan saknades HELT.
Känner igen nästan varje punkt, jag såg inte alla dessa varningssignaler under relationen ! Jag litade blint på vad han sa även om andra såg annat, jag hade vetskap om än inte allt men mycket hur han varit i tidigare relationer. Notoriskt otrogen, det var han under våra 8 år också men jag var så naiv så jag fick inte vetskap om det förrän efter han lämnat, & inte av honom! Lögner, lögner & åter lögner, jag var nog så förälskad så jag ville inte se även om magkänslan sa annat. Jag gick tillbaka flera gånger fast att han medvetet sårat mig på så många sätt. Det är nu 2 år sen & jag mår fortfarande inte bra, jag tror att det beror på att jag vart så sårad & kränkt av en person som jag trodde jag kände… Vi har lyckligtvis inga barn ihop så jag behöver inte ha någon kontakt. Men det blir nog bra till slut
Och hur vet man vad partner innerst inne känner och tänker, när det är så att de flesta levererar en frisserad sanning. Har spenderat de senaste 4 mån med en man som gjorde mig glad och lycklig och som jag ippfattade ville mig inte alls visade sig vara den människa han sa han var. Tänk så trött jag blir på alla dessa människor som är oärliga och behandlar andra människor som förbrukningsvaror må karna drabba er hårt!
Själv har är jag ärlig och rak i mina åsikter och känslor vad jag har jag för det, absolut inget, blir ju inte ens respekterad när man ljuger för mig när jag frågar, hur ska man någonsin kunna lita på att livet vill en väl?!
Jag och min man har aldrig kunnat prata med varandra. Vi har aldrig haft känslomässig intimitet. När jag började påpeka det för min man förstod han inte vad jag menade, när jag bad och bönade om att gå i parterapi förstod han inte varför. Till slut tvingade jag honom, sa att det var parterapi eller skiljsmässa. Så ett år sedan började vi. Problemet är att det var för sent, för även om han har gjort stora förändringar och även om vi kan kommunicera idag så finns det år där jag kände mig väldigt ensam i vår relation. Där han inte såg mig, inte lade ner någon möda på mig (trotts att jag uttryckligen bad om det), där hela relationen hölls uppe för att jag ansträngde mig. Och det slutade med att jag stängde av, stängde av för att kunna fortsätta. För att inte bli djupt olycklig.
Och nu, nu är det nog för sent, känslorna finns inte där längre, jag älskar honom som far till mina barn och på många sätt och vis är han fantastisk. Men de rätta känslorna, de romantiska känslorna försvann när vi gick sida vid sida och inte pratade med varandra. Vi har som ett exempel aldrig, på 16 år grälat. Aldrig någonsin, bra säger vissa, en katastrof säger jag. Att inte gräla, bli sams och få att utvecklas är inte bra. NU när vi är mitt i en kris kommer allt på samma gång.
Vi ska separera, flytta in och ut i ett par månader, för att se hur det blir. Kommer jag finna kärleken igen eller är den förlorad? Jag är fullkomligt bedrövad, har aldrig någonsin gråtit så mycket och känt mig så enormt ledsen. Jag hatar situationen vi är i, men samtidigt, jag kan inte leva med någon under rådande omständigheter. Givetvis hoppas jag att vi hittar tillbaka till varandra. Att vara ifrån honom kan ge mig en större insikt. Men det återstår att se.
Det känns som om jag inte känner honom.