”Jag förstår mig inte på mig själv… om min väninna berättat det jag just anförtrott henne, hade jag sagt åt henne att lämna – NU! Jag som var så full av färg och liv. Titta hur jag ser ut nu – ett grått skal med stulet självförtroende.”

Psyket är fantastiskt på att anpassa sig. På gott och ont. Det negativa: när vi t.ex. vistas i en förgiftad relationsmiljö över tid, börjar vi anpassa oss för att överleva. Det som egentligen är onormalt blir till normaliteten. Psykiskt gift tar plats i våra hjärnor/kroppar och vi tappar greppet om rätt och fel. Inre sanningar säljs ut till reapris. En förlorad självkänsla/självförtroende är som att befinna sig i en nattsvart skog, utan vare sig karta, GPS eller lampa. En paralyserad initiativförmåga. Partnerns attityd och kommentarer fungerar likt ett nervgift som gör att vi inte kan röra oss. Bort.

”Han/hon är ju faktiskt snäll och omtänksam emellanåt.” Titta närmare på ordet emellanåt. Skulle du vilja resa med ett flygbolag där piloterna var nyktra – emellanåt. Eller kirurgen som inte darrar på handen varje gång.

Varför inte lägga livet på rätt nivå? Det som är sanning för dig. Kör vi på i samma gamla spår för att vi redan investerat så mycket tid och energi? Är oron för att inte klara sig på egen hand så stark? Tanken som viskar: ”tänk om jag gör fel?”

Motgiftet finns alltid. Det gäller bara att förstå och ofta tar det tid att komma dit. Det handlar inte om att partnern nödvändigtvis är manipulativ och elak, utan själva relationen, dynamiken som skadar.

Gravitationskraften i drömmar kan ha enorm inverkan på oss. Vi vill eller orkar inte släppa taget ”för en dag så…” Men tänk om det är dags att ta farväl av drömmen, så att en nya kan ta plats?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta michael@separation.se