Det är sorgligt att se hur många människor som inte tycker om sig själva – vars enda värde ligger i om en partner älskar dem. När ett förhållande tar slut försvinner också kärleken till den egna personen (den som kanske inte funnits där från början).
HUR KAN VI GE OSS FULLSTÄNDIGT HÄN I ETT FÖRHÅLLANDE UTAN ATT SAMTIDIGT FÖRLORA VÅRT AUTENTISKA JAG?
Jag var själv där: helt i händerna på hennes beslut, ältade alla fel som jag gjort (ja, för allt var mitt fel – kändes det som).
När glimtarna av självrespekt flaschade förbi kunde jag ibland gripa tag i dem och följa med – ju fler gånger och ju längre jag lyckades hålla kvar, desto större växte sig styrkan i maggropen.
När du blivit lämnad – finns det en sak som tar dig tillbaka på fötterna snabbare än någonting annat: avstå från OCH utför handlingar som gör att du kan börja tycka om dig själv. Vanorna är den ”magiska” nyckeln som öppnar porten till ditt mest värdefulla jag.
Det kan ta tid (ibland lång sådan), innan kroppen och sinnet förstår – innan det sjunker in på riktigt: ”jag är faktiskt värd att få må bra, känna mig komplett och vara lycklig. Jag skyddar integriteten genom att vara snäll mot mig själv och förhandlar aldrig bort värdet här inne.”
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Det är så viktigt men också så enormt svårt! Har alltid haft låg självkänsla, har blivit omtyckt för mina prestationer, inte för den jag är. Detta tog jag med mig in i förhållandet, det var naturligt för mig att göra allt för att bli älskad och fortsätta vara älskad. När jag nu tänker tillbaka så förstår jag att jag gjorde mig själv en björntjänst. Jag blev inte respekterad för jag bara gav och gav. Sedan har det varit många turer fram och tillbaka och slutligen blev jag ”slängd på sophögen” för sista gången. Jag har nu en lång ”vandring” framför mig, för att lära mig tycka om mig själv och respektera mig själv och låta bli att tänka och känna att allting dåligt som händer är mitt fel.
Tänk den dagen när du träffar någon som är tillsammans med dig av rätt motiv (kärlek). Det tar som du själv säger – tid att läka. Du reflekterar och agerar, vilket kommer att leda till någonting bra. Det är jag helt säker på. All värme till dig en kväll som denna:-)
Min separation kom lika oväntat som snö i öknen, jag trodde verkligen att livet var avsett för oss två utan minsta tvekan. När det hände – otrohet var orsaken sedan en lång tid- kände jag mig kränkt, förd bakom ljuset, ledsen, chockad, ja allt man kan tänka sig. i ett par veckor . Men jag är helt på det klara nu med att jag är värd att ha det bra, mitt enda liv ska jag värna om och ta vara på så jag bara kan! Jag vet att jag är bra! På många sätt! Han gjorde valet att lämna mig efter sitt dubbelspel, det är hans val, inget jag kan ändra . Min kärlek fasades ut den dagen jag fick reda på allt och veckorna då jag grät, spydde,försökte fatta. jag HAR accepterat. Jag måste vidare., säkert med en del farthinder .
Men jag kan känns en stor sorg i hjärtat över att jag förlorat min bästa vän. Förtroendet är borta. Och sorg över att min bild av livet förändrats, utan oss, och med bara mig. Att nya vägar måste hittad på min annars så tydliga kartbild. Och då får det vara så. För Vi måste välja att gå vidare , alla vi som blivit lämnade! varje gång jag känner att jag sitter och är på väg att hamna i deppläge, ältande, och tycker livet är läskigt , då gör jag något direkt för att må bra. Tar på mig löparskorna och springer. Ringer någon. Gör en hårinpackning, god mat,läser den där boken, osv.. Så till alla där ute… Vi kan välja att försöka må bättre. Kram!
Tack Lin för de orden! Skulle kunna vara jag själv som beskrev mina senaste sex månader! Känner så väl igen alla känslor och tvära kast vad som förnuftet säger och hur det känns inuti. Man vet att han inte är värd att ödsla minsta lilla energi på men ändå är det där och gnager. Berg- och dalbanan mellan att känna att detta kommer att bli bra, det tar tid, jag vet mitt värde etc mot sedan den enorma sorgen över allt som inte längre kommer att bli som man trodde. Maktlösheten över att inte vara en del av beslutet som kom att påverka hela min framtid, MEN, jag bryter ihop, biter ihop och kommer igen!! Vi måste, vi kan, och vi ska…..
Ett stort tack till dig Michael för din blogg, den behövs!
Kram