En kvinna är på väg hem från jobbet och är orolig för vilket humör hennes son kommer att vara på. Hon har köpt presenter för att göra honom glad. Hon vet att kränkande ord kommer att uttalas om ca tjugo minuter, men hon gör allt för sin son.

En man sitter och lyssnar på sin sambos löften om att aldrig mer logga in på en sexchatt. Hon har sagt det många gånger förut och han har lovat sig själv ett otal gångar att aldrig mer acceptera den digitala otroheten.

En sextonårig tjej går upp tidigt en lördagsmorgon och städar upp efter föräldrarnas fest kvällen innan. Hon längtar efter den dagen då de ska bli normala och ”tråkiga” föräldrar.

Vi anpassar oss för att få andra att känna sig harmoniska, skapa balans i kaos, hjälpa andra att komma på fötter och få dem att känna sig älskade. Vi är beredda att gå långt för husfridens skull, och hålla den latent separationsångest så långt borta som möjligt genom villkorslös kärlek. Vi vill att att hon eller han ska må bra i vårt sällskap.

Jag kämpade för att bli framgångsrik i hennes ögon, så att känslan av utbytbarhet inom mig inte skulle bli alldeles för stark. Jag slet för att vara den perfekta partnern, men skulle det någonsin räcka? Naturligtvis inte!

Medberoendet har många olika ansikten, men ett drag är gemensamt: extrem anpassning! När vi känner oss behövda, känner vi oss värdefulla. När vi är värdefulla är vi älskade. Jag trodde en gång på illusionen!

”Om jag gör rätt…”

Att älska på bekostnad av självrespekt; ja, t.o.m. hela självvärdet, är den enkelriktade vägen mot det psykologiska helvetet. Det är som om hela vår existens hänger på en skör tråd: ”jag räddar relationen! Alltså är jag!”

Vi behöver försonas med: vårt barn kan vända oss ryggen när vi säger nej och sätter gränser. En partner kanske aldrig blir fri från sitt missbruk. Vi kommer att konfronteras med rädsla när vi förändrar beteende. Människor kan komma att kalla oss ”svikare”. 

Separationspanik är en extremt stark känsla, men vi överlever. Det går att bryta sitt medberoende och börja leva efter: ”vad vill jag? Vad är hälsosamt för mig? Hur vill jag leva? Vad behöver jag innerst inne?”

Många började träna medberoendemuskeln i tidiga år, vilket har gjort oss extremt flexibla som vuxna. Vi behöver bygga upp självbevarelsemuskeln så att utnyttjandet av oss tar slut.

Söndagen den 24/4 håller jag webinariet ”Medberoende & konsten att bryta den känslomässiga fångenskapen. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Thor Larsen – relationscoach