relationer och kärlek

Det är en varm sommarkväll någon gång på 70-talet. Rutorna på Mercedesen (280 SE) är nervevade och framför mig ligger en rak landsväg med en dyrbart vilande solnedgång. Sitter i framsätet med händerna på ratten (I wish). Pappa i förarsätet och ser som vanligt så fantastiskt cool ut i sina pilotglasögon. Han för oss allt närmare den orangeröda rubinen i horisonten. Håller ena handen utanför fönstret så att jag kan krama den ljumma vinden. Sticker ut huvudet en aning och känner dofterna från fälten. Kan inte vara på en bättre plats.

ovalia

Den här bilden symboliserar för mig inte bara kärleken – den ÄR kärlek. Det är inte enbart en skön känsla: mannen bakom ratten är tryggheten själv, landskapets pulserande lugn, händer som kramar möjligheter i överflöd och en solnedgång med löftet om att jag alltid kommer tillbaka.

Relationerna blir till det vi tar med oss: förväntningarna, omtanken (eller avsaknaden av den), orden, tilliten vi GER genom vad, vem och hur vi ÄR. Det finns inga dolda agendor, strategier, överdriven försiktighet eller rädsla – bara rent varande. En romantiserad bild? Vi blir det vi tänker om oss själva och andra. Jag vet vilka val som ger mig sköna fläktar mot ansiktet.

Vad vill du förvänta dig min bloggvän?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare