Vi går in i nya förhållanden och inledningsvis känns allt fantastiskt. Fenetylaminet gör sitt jobb! Ruset gör oss höga och han eller hon är bara så ”underbar!” Efter ett tag börja passionsnivåerna i hjärnan sjunka och vi börjar se personen i ett annat ljus. Det är nu vi testas om det verkligen är kärlek det handlar om.
Vi börjar upptäcka bagaget som mannen/kvinnan har med sig. Idag bär många med sig ett ex, färska stormande känslor, varannan vecka lösningar, hus som skall säljas, appar som försätter partnern i oroligt tvivel…Och så fortsätter det!
Det är våra relationssår från förr som ställer till det. Inte kärleken, eftersom den är okomplicerad! Den ler ständigt!
Jag ser det så ofta: hur människor förväxlar behov med kärlek. ”Jag behöver detta så innerligt starkt, att jag ser den enorma längtan efter någon som skall uppfylla mina behov – medvetet såväl som omedvetet. Det är det omedvetna som sätter igång enormt starka processer inom oss, därför att när vi kommer nära en annan människa, utmanas vi och gamla alarmklockor aktiveras. Om vi t.ex. tidigt fått uppleva närhet som någonting hotfullt och gränsöverskridande, kan vi senare i livet uppleva genuin närhet som ytterst farlig. Vi tvingas fly den gång på gång för att inte bränna oss. Hjärnan tolkar och får oss att reagera. Vi har alla någonting att göra upp med.
Kärleken vill alltid väl, men vi kan inte alltid bättre. Vi trillar ned i våra gamla mönster och efteråt, när vi ser lite klarare ropas det i tankarna: ”Varför!? Hur kunde jag säga och göra så?”
Jag ser det så här:
Vi har en fullständigt intakt sida inom oss (de flesta i alla fall) som vet hur vi ska behandla en partner och oss själva. Som har förmågan att vara förstående och förlåtande inför egna och andras tillkortakommanden. Kärleken ser bortom det icke perfekta, ja, den ser t.o.m. bortom ”tokigheterna” som vi spelar upp under stress. Kärleken transenderar (höjer sig) över våra mörkaste sidor och kan läka öppna sår.
Kärleken sparkar in de slutna dörrarna som vi låst och slängt iväg nyckeln till. Den vädrar ut rummen och drar undan gardinerna till det instängda. Den öppnar fönstren så att väldoftande fläktar kan ta sig in och plåstra om de emotionella relationsskadorna.
Kärleken vill alltid väl och bjuder in oss till ett generöst väldukat bord, där det bjuds på de mest fantastiska måltider. Vi sitter på stolar där vi är trygga och avslappnade, i sällskap som vi inte kunde drömma om.
Kärleken sänker våra axlar och gör skulderbladen mjuka. Ansiktet börjar få en aura av det absolut bästa inom oss. Vi transformeras. Vi återspeglar det som känns på insidan. Kärleken neutraliserar rädslor och misstänksamhet. Den får oss att veva in projiceringarna som vi lägger ut som dimridåer för att slippa se vår egen del i det som sker.
Kärleken bär oss när vi inte tror att vi klarar mer. När vi bara vill lägga oss ned och inte resa oss upp igen. Den andas nytt liv i oss. Gång på gång! Den visar oss stigar som vi inte visste existerade. Den låter oss dricka av drycker som fyller hela vårt system med hopp.
Se bara tillbaka på ditt liv så ser du hur du faktiskt klarade utmaningar som du inte trodde var möjliga att hantera. Någonting enastående kommer att knacka på din dörr. Kanske har det redan gjort så: lyssnade och såg du?
Önskar dig en fin torsdag min kära bloggvän!
Michael Larsen – relationscoach
Så lämnar du en narcissist – webinar ikväll 16/3 kl 20.00. Du är varmt välkommen!
Jag håller fullständigt med dig. Kärleken vill bara väl, men våra behov av en massa snurrar till det.
Jag är därför glad att jag har gjort resan till att idag oftast kunna identifiera mina behov, och också förstå när den andres behov ställer till det (även om jag inte alltid kan analysera vad det är för behov hos den andre som står i vägen, bara att det är just det).
Så jag känner mig lugn idag. Jag fortsätter att ha alla mina sinnen öppna. Ibland väljer jag behovstillfredsställelse, men jag är också fullständigt klar på att inte gå in i en relation förrän det är kärleken som står där – från båda håll. Hur många år det än tar.
Tack – väckte livet i mig! Kärlek
Du är bara så fantastisk och ger så god energi i hjärtat, TACK.
//Jeanette
Tack för dagen inlägg. Så vackert skrivet,
Tänk om jag hade vetat för två årsedan att jag idag skulle ha tagit mig igenom den storm var i då en storm som jag inte var beredd på en skilsmässa som jag visste inte skulle bli lätt men att det skulle bli så full av hot och skit hade jag aldrig anat
Samtidigt som min mamma bara blev sjukare och sjukare.
Tidigt i morse vaknade jag det första jag ser är den man jag nu är tillsammans med en värme och lycka spreds i min kropp att få vara tillsammans med honom ska jag aldrig ta för givet. Ett vi träffades var en slump sen började en resa som inte varit enkel men vi har tagit oss tillsammans igenom den. Och nu efter nästan ett år är jag så lycklig och att se mina barn tillsammans med honom är så fint det finns en sån värme emellan dem och jag är så glad att de får uppleva Och se värmen mellan oss och hur en sunt och kärleksförhållande är. Och nu känner jag verkligen som du skriver att kärleken vill väl.
Är så glad och tacksam att jag hittade din blogg för ca tre år sedan dina ord har hjälp så många gånger.
Ha en fin dag.
Tacksam för dina ord! Det stärker.
Fint skrivet, så sant och tankeväckande som alltid. Känner ett stänk av vemod när jag läser, och önskar att jag hittat din blogg tidigare. Jag lämnade en relation i vinter där attraktionen absolut fanns kvar, men mycket annat som komplicerade till det. Min och hans personlighet (bagage inkluderat) i kombination vilket väckte gamla sår i mig och förvandlade mig till någon jag inte ville vara. Nu i efterhand när så mycket hänt (han träffat en annan snabbt och jag som försöker hantera det så gott det går, trots att separationen var mitt beslut) ser jag att allt till slut låste sig. Våran kommunikation i kaoset vi levde i. Jag som tillslut var fullständigt energilös och inte orkade kämpa längre. Kriser och hur vi hanterade dem så olika, säger också mycket om våra olikheter som människor. Och grundvärderingar går sällan att ändra tyvärr. Hade han inte träffat henne, hade detta kanske stannat vid en kris där vi kunnat hitta tillbaka, med andra verktyg. Trots allt som hänt så kan jag sakna honom enormt vissa dagar, fast jag med förnuftet vet att separation var enda alternativet. Och nu är det över på riktigt i och med hans nya relation. Men jag har lärt mig mycket i den här processen. I smärtan. Jag kommer vara så mycket rikare och mer lyhörd om jag i framtiden möter någon annan. Det säga att alla du möter är en lärare. Så är det verkligen. Trots att slutet på våran relation blev svår, så har jag vuxit i allt detta. Jag vet att när stormen lagt sig kommer jag komma ut starkare. Med större ödmjukhet och vidare perspektiv på kärlek och hur den faktiskt kan, och ska, vara. Varma kramar på er alla där ute.
Kärleken…jag tänker att det är nån sorts vacker kraft som vill oss det bästa. Det kanske inte handlar om att möta en människa som passar bäst ihop med mig och därför väljer mig framför någon annan. Det känns som att de flesta relationer handlar om att vi försöker läka oss själva genom någon annan. Kärleken kanske bara är en kraft som vill mig och dig väl och utmanar oss att växa och gå vår väg fram genom livet. Som hjälper oss att lämna de avtryck just vi ska lämna under vår tid på jorden.
Så fantastiskt fint! Tack!
Inom mig lever hoppet!
Jag har varit i kärlekens land.
Jag vet att det existerar.
Tack för en vacker påminnelse.
Jag ler.
❤
Den kärleken knackade på min dörr och jag vågade äntligen öppna dörren! Jag öppnade för en kärlek som jag för många, många år sedan flydde ifrån då den var för vacker, trygg och livgivande. Då var jag alltför trasig, kunde varken ge eller ta emot. Idag kan jag ge lika mycket som jag får! Han finns för mig och jag för honom i en skön harmoni av vänskap och stor kärlek. Det är värt vartenda år av smärta och vånda, alla turer med en man som velat härska och söndra. Det har varit en hård väg att bryta loss, se mig själv, ta tag i mina demoner och bli hel. Men det är så värt det! Kärleken du skriver om finns!
Åh Karin, är så glad för din skull! Och du ger oss hopp! Blir stärkt av det.
Och jag tror att det är precis som du erfarit. Man måste först bli hel själv.
Varm kram!
Om man måste vara hel för att få uppleva kärleken, är det synd att vi är så många som är trasiga för vi ju kommer ju inte att få uppleva det finast som finns. Dessutom är vår trasighet oftast ett resultat av hur livet behandlat oss.
Ditt inlägg är poetiskt vackert och stärkande till att söka efter den rätte. Tro, hopp och kärlek❤
Man ska aldrig skämmas över sina ärr, då de endast betyder att du varit starkare än det som försökte skada dig.
Suzie…ge inte upp, all styrka till dig att såsmåningom, som du skriver ha bearbetat färdigt sorgen och plötsligt en dag öppnat dörren helt till ditt liv, din lycka och ditt sociala liv.
Marianne…känner igen mig själv i det du skriver. Det är en sådan styrka att ha kommit över/accepterat separationen och kunna njuta av livet fasten det är ovant att ha denna frihet till sig själv.
Tack Micael!
Tack Anna 🙂 Kram.
Tack Anna 🙂 Kram.
När du lyssnar till en kanske egentligen helt vanlig replik på något du behöver få belysa och få råd om, som är viktigt för dig. Du upplever att den personen verkligen tar sig tid och vill ge det råd du behöver. Du blir förundrad och kär i det den personen förmedlar. Det gäller något och någon som betyder mycket för dig. Känslan i magen och hjärtat du får är . Detta är på riktigt! Detta är inte bara ett spel för kulisserna .Kärlek❤️ Hänger ni med?
Jag tror jag kommer att få leva hela mitt liv utan att träffa någon jag på riktigt känner connection med och som väljer mig. Det känns verkligen som att det är så det kommer vara. Att få uppleva kärleken och samhörighet är nog inte min lott i livet. Jag ska bara lära mig acceptera det.
Jag hör att jag låter negativ…men jag kan inte se hur min verklighet skulle kunna förändras. Jag känner att jag redan har gjort allt i min makt. Det ska nog till ett jädra mirakel om jag ska hitta en partner…
Petra… Har följt dina inlägg under några år och den röda tråden verkar vara att du inte tror på den stora kärleken och att det kan hända dig. Har du hört talas om attraktionslagen? Kanske den kan vara något för dig?
Hoppas det går bra på din utbildning i Alingsås.
Varma kramar
Tack Anna! Du har ju rätt. Jag har nog helt tappat tro å hopp om att det skulle kunna finnas någon just för mig. Det har alltid gått flera år mellan gångerna jag känt den där speciella kemin med någon. Och det har alltid visat sig att känslorna varit större å djupare från min sida. Så jag har alltid blivit bortvald i slutändan. Det är så sällan det ens uppstår ett genuint intresse från min sida att få komma närmare en man. Attraktionslagen…jo den känner jag till. Att jag ska tänka att jag redan mött honom? Att jag redan har det jag längtar efter? Att universum skulle skicka det till mig då? Eller att jag drar till mig honom? Ja, det är möjligt att mina rädslor är det stora hindret. Att jag stöter bort allt jag längtar efter för att jag inte tror på att det är möjligt för mig att få…
Jag vet bara inte riktigt HUR jag ska lyckas tro på det på riktigt…
Men jag känner ju att min negativa energi drar ner mig och att jag inte ser så ljust på framtiden. Jag önskar att jag kunde tro och lita på…jag önskar verkligen det.
Petra… Har följt dina inlägg under några år och den röda tråden verkar vara att du inte tror på den stora kärleken och att det kan hända dig. Har du hört talas om attraktionslagen? Kanske den kan vara något för dig?
Hoppas det går bra på din utbildning i Alingsås.
Varma kramar
– Letar ni efter den rätta/rätte?
Jag har börjat med att leta efter mig själv först.
Sen får vi se.
Tror inte det finns bara en som vi klickar med utan mer om att hur jag respekterar och hanterar mina egna känslor och om jag klarar av att inte överföra mina egna föreställningar om den så kallade verkligheten.
Finns det kemi och vi kan acceptera dels våra egna sidor och den andras, då är det ”bara” att kämpa, leva, ta vara på dagen, planera och vara medveten om att det som känns bra idag, kanske inte gör det imorgon.
Inte försöka ändra på varandra, förändring kommer inifrån, inte utifrån. Vi kan leda hästen till vattnet….osv..
Om jag börjar med att älska mig själv med alla de sidor jag känner till och blir medveten om att det finns sidor i mig själv jag inte ser eller känner till, då kan jag spegla mig i andra för att se de.
Då ger jag också en möjlighet att försöka ändra de jag inte gillar, vilket är svårt då det är gamla mönster och ändra mönster tar tid, tar energi. Finns inga garantier att jag lyckas men jag kan väl försöka?
Då kanske jag kan öppna mig för en närmare relation, kanske till och med en kärleksrelation med en ny kvinna..
Vad var det nån klok sa?
Passion
Intimitet
Åtagande
Där har vi den enkla men svåra triangeln om kärlek..
L-P…så bra att du börjar göra dig medveten om din egen person på djupet. För mig ledde det till personlig utveckling som bara har gagnat mig väl. För mig är inte kärlek, kemin, att kämpa på. Utan att acceptera de sidor hos min partner som jag gillar mindre. Jag levde i ett långt förhållande där jag skulle kunna skriva att vi verkligen ”kämpade” på och det vill jag inte tillbaka till.
Petra…Nej, du ska inte tänka på att du redan mött honom. Utifrån den kunskapen jag har kring attraktionslagen och meditation inom området så handlar det om att ta sig upp från de negativa banorna tankarna far iväg på.
Föreställ dig att du hamnat på en arbetsplats som du verkligen inte trivs på. Det är mycket skitsnack och inga mer en du tar ansvar för det ni är ålagda att göra. Allt beror på ett dåligt ledarskap från er chef. Om du som person säger till dig själv och de du känner att -jag kommer nog att få stanna kvar här resten av mitt liv. Det är svårt att få andra jobb. Vill inte pendla längre än vad jag gör idag och det är säkert likadant på de flesta arbetsplatser. Vad tror du kommer att hända med din arbetssituation då. Förmodligen gör du dig själv till ett offer och kommer att få arbeta kvar där resten av ditt liv. Hur kommer du att må som person.
Om du istället säger till dig själv och några du känner att- min arbetsplats är usel på flera sätt. Jag är rädd för att byta jobb men vill. Hur ska jag göra? Vilka är mina möjligheter kan ni hjälpa mig att fundera. Jag vill ha ett annat jobb inom ett år!!
Tänker och agerar du så här så är det som amen i kyrkan att du inom ett år har ett nytt jobb!! Det är attraktionslagen som jag har förstått det.
Om det är så att du alltid faller tillbaka till negativa tankar kanske man behöver lite hjälp med orsaken bakom det.
Men har för mig att du tidigare sagt att du alltid faller för gifta män… Hade jag tänkt så så hade jag också fått gifta män som ploppar upp framför näsan, för det är endast de jag ser. Har ju redan bestämt mig för att jag endast attraheras av gifta män.
Själv har jag flera saker som jag fått ändra på…för att inte få bakslag vad gäller attraktionslagen, nu när man förstår den på djupet. Nu har jag en uppfostran som styrt mig mycket tidigt att ingen ska in och störa ett äktenskap, varken mannen eller kvinnan. Så det finns inte i min föreställningsvärld att jag i framtiden ska börja bli en tredje part i ett förhållande. Har heller aldrig fått någon dejt med en man som är i ett förhållande. Om en man skulle visa intresse för mig på krogen så blir också alltid första frågan, du har väl ingen som väntar på dig där hemma! Det har hänt att de sagt att så är fallet…Då fortsätter inte konversationen. På djupet är gifta män som stött på mig mycket oattraktiva! Därför har jag aldrig dragits till dem.
Det som attraherar dina tankar, negativa eller positiva, kommer att uppfyllas. Ett gammalt ordspråk säger ” en öppen hand ger vänner medan en knuten näve ger ovänner”.
När det varit som mörkast efter separationen med alla ringar på vattnet som det innebär, har jag ibland mitt i de negativaste ögonblicken sträckt upp handen i luften och gjort samma segergest som en OS guldmedaljör utför när de vunnit. Alltså sträckt armen rakt upp i luften och sagt till mig sjäv, -jä…r var bra du är Anna!! Det låter helknäppt men det har nog varit en del av räddningen för att orka.
Varma kramar
Hej Anna! Jag har bokat tid hos en psykolog som jag ska träffa nästa vecka. För jag inser själv att jag fastnat i mina negativa tankebanor kring kärleksrelationer, och de skapar bara en massa oro och ångest å hopplöshet i mitt liv. Hoppas att jag kommer förbi mina rädslor för att aldrig få uppleva en kärleksfull och trygg relation. Jag har bara förälskat mig i en upptagen man en gång i mitt liv, och det gör jag aldrig om igen. Vi har aldrig gått på nån dejt, däremot har han bekräftat mig och mina känslor på olika sätt samtidigt som han inte velat lämna sin relation. Vilket säkert var rätt beslut för honom. Men det har varit plågsamt för mig. Andra gånger har det varit män som egentligen bara varit intresserade av att ha sex med mig. Vilket de aldrig fått, för jag har haft lite självbevarelsedrift iaf…däremot kämpade jag mycket för att bli omtyckt av dem på riktigt genom att alltid ge och ge av min uppmärksamhet, kärlek och välvilja. Och en annan kille var nyseparerad och ville ta det lugnt, men i själva verket ville han nog bara ha bekräftelse och närhet/sex. Vilket han inte berättade förrän jag började ställa honom lite mot väggen när jag insåg att han aldrig ville träffa mig bland andra människor. På alla andra områden i livet tar jag tag i det som inte är bra. Jag har både bytt arbetsplats, arbetsuppgifter och flyttat och påbörjat min drömutbildning. Men du har rätt Anna! Nu är det hög tid att jag tar tag i mitt psykiska mående och blir starkare i mig själv. Jag måste lära mig skydda mig mot män som ger mig smulor av vad jag är värd. Och om jag aldrig möter någon som jag kan älska på riktigt och som kan älska mig på riktigt. Ja då tänker jag hitta sätt att må förträffligt på egen hand. Det MÅSTE GÅ…jag är långtifrån det just nu. Men jag ska ta mig fram på nåt sätt. Men jag behöver rätt hjälp. Kram
Godmorgon!
Har nu läst texten 5 ggr – som den berör , stämmer in på just kärleken!
Ändå är det svårt att släppa in den och lyssna på just kärleken. Tar ett tag att se , lyssna och framförallt tillåta sig att känna.
Har separerat för snart 3 år sedan, funnit kärleken igen, den är dock lite komplicerad , det gör att tvivlet kommer som ett brev på posten, men när jag nu läste texten kom jag underfund med flera viktiga aspekter i det hela!
Har hjälp mig mycket! Tack åter igen
Hej Michael!
Jag är så tacksam att jag av en slump snubblade över reklamen av din bok och hittade din blogg precis mitt i mitt kärlekskaos där frågorna snurrar i huvudet och känslorna är ett stormande hav. En klok kvinna sa till mig för några få år sedan efter att jag tillslut lyckades lämna en farlig destruktiv relation, att kärlek ska inte vara svårt. Dessa ord etsade sig fast i mitt huvud för gudarna ska veta att jag i den relationen gick igenom alla faser ”by the book” fullt medveten och helt känslomässigt oförmögen att avbryta processen innan jag var redo. Det var en skrämmande lärorik erfarenhet med tanke på mitt yrke som kurator och som b.l.a. möter detta i mitt arbete. Så plötsligt en dag, av en slump, av ödet möter jag honom och det är drygt 1 år sedan. Han har funnits där någonstans i min närhet under hela min uppväxt och när jag mötte honom var han änkeman, alltför tidigt sedan 2 år tillbaka. Vi var nog två sargade hjärtan men något vackert och levande började gro och vi upplevde en fantastisk sommar av förälskelse. Kärleken var okomplicerad och vacker. Min tro på snäll kärlek återuppstod. Jag var fri att tänka, känna och uttrycka behov igen utan att behöva vara rädd. Efter sommaren började havet att gunga och det rejält. Tiden fram till idag har varit en tid av otrygghet, ambivalens, missförstånd, oförståelse, rädsla, ilska, sorg, förtvivlan och hopp. Jag inser nu att det är sant. Det är inte vår kärlek som är komplicerad. Vi älskar varandra. Vi älskar att se varandra, skratta, prata, lyssna, vara nära, visa ömhet, ta hand om varandra. Det är vårat bagage som är komplicerat och aktiverar alla negativa känslor. Senaste halvåret har tryggheten sparkats undan under mina fötter tre gånger då han lämnat relationen halvhjärtat, har det visat sig i efterhand men jag har gått igenom smärtan helhjärtat. Vi har återförenats alla gånger och nu står jag där igen, halvhjärtat lämnad och övergiven och smärtan är densamma, helhjärtad. Jag försöker behålla kraften i att kärleken är inte komplicerad. Tack Michael för dina texter & tack för att jag fick skriva av mig <3
Det glädjer mig att höra Petra❤
Du kommer att lyckas då du har den steka viljan