De tittar på varandra som om den här stunden och sammanhanget är det mest dyrbara i världen. De får varandra att känna fullständig närvaro och upplevelsen av utvaldhet:
”I oss har jag hittat hem! Vilar i mitt bästa jag.”
De har varit tillsammans ett tag och har förstått den oerhörda betydelsen av att inte ta den andre och relationen för givet. De vet att tonläge, beröring, blickar och bekräftelse är syret som gör att det kan hålla över tid. Båda förstår att ingenting i det här livet kan tas för självklart, vilket gjort dem ödmjuka.
Mannen säger:
”Vi har båda åkt på våra smällar i relationer. Vi har så pass öppna sinnen att vi lärt oss av det som varit.”
Kvinnan:
”Vi bestämde oss tidigt i förhållandet för att aldrig sluta dejta varandra. Underhålla det som gjorde att vi en gång attraherades.”
Attraktion och kärlek är inte något som går på automatik. På ett intellektuellt plan vet det flesta att det är så, men ändå faller många på den förrädiska ta för givet planhalvan – förhållandets death row.
De är inga överromantiserade skönhetsberättelser jag beskriver, utan en djupare förståelse gällande hur vi människor fungerar:
Få, eller om ens någon, lämnar den emotionella platsen där de känner sig verkligt hemma. Ett hjärta som fyllts av kärleken (gäller även den till sig själv) har inte behov av att se om det är grönare på annat håll. Han eller hon energitankas av samtalen, mötena, den fysiska och emotionella beröringen. Om vi är någorlunda hela…
Extremt viktigt: parförhållandet bör inte vara det enda centrala i våra liv. Vi behöver även ha fokus på den egna livsuppgiften (ja, vi behöver, om vi inte redan hittat den, göra något får oss att känna mening). Att helt enkelt ta ansvar för den egna hemma hos sig själv plattformen.
Om du är i ett parförhållande – när satt ni ned och såg varandra senast?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se
Nu vet jag vad jag känner: Helt plötsligt så blev det uppenbart. Jag känner mig övergiven och ensam. Jag är inte ensam å jag är inte övergiven – jag är en duktig och trevlig och glad flicka med många goda vänner. MEN det här som bor i mig, som ger ångest, gör mig deppig, rädd och frustrerad…det här som tar så mycket energi för att jag inte förstår vad det är och hur jag ska hantera det. Det är mina erfarenheter av att känna mig övergiven och ensam. Och det är det såret, den rädslan som gör att jag söker kontakt med män som redan från början eller efter ett tag ger mig just det – en till erfarenhet av att bli övergiven och ensam. Jag skapar samma resultat för mig själv hela tiden. Så det är där det sitter!!! Plus att jag har skamkänslor och en negativ självbild. Låg självkänsla, stort kontrollbehov och tror att jag måste vara perfekt.
känner art jag måste förstå mig själv och läka det här innan jag kommer kunna få veta vad sunda kärleksrelationer egentligen handlar om. Jag jagar just nu bara min egen svans, det enda jag vill är att läka det här övergivenhetssåret och bli lugn å harmonisk i mig själv. Hitta hem och kunna förstå å tycka om hela mitt väsen och alla mina erfarenheter å misstag…
Känner igen mig så väl. Kram! ❤
Jag lever som singel vilket jag förmodar att du också .gör Petra. För det mesta trivs jag bra med det, har ett långt förhållande bakom mig men varit singel nu i drygt 10 år. Ibland kan jag också trilla dit i en svacka av ensamhetskänslor men jag försöker peppa mig själv, faktum är att man har svackor även i relationer. Jag börjar mer och mer ifrågasätta den här tvåsamhetsnormen, blir vi egentligen så mycket lyckligare i ett förhållande, eller är det mer en traditionell norm som lever kvar? Det skulle vara väldigt intressant att höra flera lyckliga singelhistorier här, tycker att vi mera borde lyfta upp singellivet som en alternativ livsstil, istället för en period i väntan på drömprinsen. Då behöver vi lyfta fram flera positiva singelförebilder.
Ja…jag tror också mer och mer på att det viktiga är måendet, och relationen till sig själv. Det är nog så att ett singelliv kan vara lika gott som livet i nära relationer…att allt har sina för-och nackdelar, toppar och dalar. Sund tvåsamhet ser jag nog som det jag önskar få uppleva mest. Men nr två på listan är ju en sund relation till mig själv. Att förstå mig själv, känna mig själv och tycka om mig själv. Det känns som det viktigaste just nu. Sen kommer kanske möjligheten att ha en relation till en människa som matchar mig. Tack för all respons…skönt att få känna att det finns någon som förstår ❤️
Allvarligt…nu läste jag mitt eget svar å blev störd…menar jag att min relation till mig själv är prio nr 2??? Generalfel…den ska ju definitivt va nr 1!!!
Åh det låter helt underbart med dejtkvällar. Det ska jag införa i mitt nya förhållande. Vill rikta ett stort tack till dig Michael som skriver så många bra inlägg och även till er andra som kommenterar så klokt! Fått många fina tankar här, livet är kort och vi måste göra det så underbart som möjligt!
Michael, spot on.
Bli ihop med sig själv, acceptans, vara sin egna bästa vän, vem annars skulle vara det?
Absolut slåss vi alla mot normen, singel eller skild betyder fel.
Särskilt i min omgivning med många så kallade lyckliga familjer.
”Femte hjulet”
Lite läskigt att en läskigt att ha en singel med på parmiddagar :).
Kanske mest för de som lever ”ensamma” i en tvåsamhet.
Michael, spot on.
Bli ihop med sig själv, acceptans, vara sin egna bästa vän, vem annars skulle vara det?
Absolut slåss vi alla mot normen, singel eller skild betyder fel.
Särskilt i min omgivning med många så kallade lyckliga familjer.
”Femte hjulet”
Lite läskigt att ha en singel med på parmiddagar :).
Kanske mest för de som lever ”ensamma” i en tvåsamhet.