De tittar på varandra som om den här stunden och sammanhanget är det mest dyrbara i världen. De får varandra att känna fullständig närvaro och upplevelsen av utvaldhet:

”I oss har jag hittat hem! Vilar i mitt bästa jag.”

De har varit tillsammans ett tag och har förstått den oerhörda betydelsen av att inte ta den andre och relationen för givet. De vet att tonläge, beröring, blickar och bekräftelse är syret som gör att det kan hålla över tid. Båda förstår att ingenting i det här livet kan tas för självklart, vilket gjort dem ödmjuka.

Mannen säger:

”Vi har båda åkt på våra smällar i relationer. Vi har så pass öppna sinnen att vi lärt oss av det som varit.”

Kvinnan:

”Vi bestämde oss tidigt i förhållandet för att aldrig sluta dejta varandra. Underhålla det som gjorde att vi en gång attraherades.”

Attraktion och kärlek är inte något som går på automatik. På ett intellektuellt plan vet det flesta att det är så, men ändå faller många på den förrädiska ta för givet planhalvan – förhållandets death row.

De är inga överromantiserade skönhetsberättelser jag beskriver, utan en djupare förståelse gällande hur vi människor fungerar:

Få, eller om ens någon, lämnar den emotionella platsen där de känner sig verkligt hemma. Ett hjärta som fyllts av kärleken (gäller även den till sig själv) har inte behov av att se om det är grönare på annat håll. Han eller hon energitankas av samtalen, mötena, den fysiska och emotionella beröringen. Om vi är någorlunda hela…

Extremt viktigt: parförhållandet bör inte vara det enda centrala i våra liv. Vi behöver även ha fokus på den egna livsuppgiften (ja, vi behöver, om vi inte redan hittat den, göra något får oss att känna mening). Att helt enkelt ta ansvar för den egna hemma hos sig själv plattformen.

Om du är i ett parförhållande – när satt ni ned och såg varandra senast?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se