En människas liv kan totalt förändras genom några uppmuntrande ord. Tyvärr lever vi en värld där många hellre verkar vilja uppmärksamma det negativa i andra än det positiva. Vad skulle hända om vi i större utsträckning började se varandras styrkor?
För femton år sedan sa en lärare jag hade i psyksosyntes till mig: ”Michael, håll i grupper. Du är en bra talare och pedagog!” Tänkte först: ”Javisst, det blir nog bra med det.” Efter en tid kände jag att ett frö planterats inom mig. Kunde inte släppa tanken om att jag hade något att förmedla till andra. Nu är det bl.a. det jag sysslar med. Hade jag gjort det om inte Andrea uppmuntrat mig?
När vi lyfter andra börjar de sådant som de tidigare inte såg hos sig själva. Det kan vara livsavgörande. Vi kan aldrig se oss själva i helbild, utan enbart genom en spegel. Det är därför vi behöver varandra. Är du bra på att bekräfta de omkring dig?
Michael Larsen – livscoach
Jag har aldrig sett mig själv som en person som är bra på att uppmuntra andra förrän de sista månaderna…. Efter att ha blivit ”lämnad” så ställde otroligt många runt mig och stöttade mig dygnet runt. Jag kan inte tacka dem nog och deras enkla förklaring var att det brukar vara jag som ställer upp, jag som alltid försöker få dem att tänka positivt på saker och ting, samt komma med uppmuntringar. Först nu kanske jag börjat inse att jag faktiskt är bra på det, men som en ”vanlig svensk” är det svårt att säga att man är bra på något. Jag vill passa på att tacka för en fin blogg och de tänkvärda saker du skriver.
Vad bra att du fick känna att det fanns människor omkring dig som ställde upp. Viktig upptäckt! Tack för dina vänliga ord:-)
Jag är lyckligt lottad att ha dessa fina vänner runt mig och jag kan inte tacka dem nog. När jag sa detta till dem så sa de att de vet att jag finns där för dem när de behöver mig vilken tid på dygnet det än är. Ibland önskar jag ändå att det fanns något sätt jag kunde visa dem hur mycket de betyder….