Har ett par förslag på uttalanden vi kan bära med oss i medvetandet. Sådant som ger makt på insidan och gör att kraft inte spills i onödan. Världen är proppfull med saker att reta sig på och bli upprörd över. Proppfull! Det sägs att vi skall spara på energi för miljöns skull men vad sägs om att också spara på vår egen energi – för miljön på insidan?
Att säga till oss själva i tankarna:
”MÄNNISKOR ÄR SOM DE ÄR – ALLA TÄNKER OCH KÄNNER INTE SOM JAG.” Vi kan önska att kollegor, en partner, familj och vänner var mer kompatibla med vår utblick över världen. Att de bättre kunde förstå mitt eget synsätt, men återigen – de är som de är och den enda vi förändra är JAG (visst har du hört det många gånger?) Ändå så lätt att förbise.
”JAG LYSSNAR MER ÄN PRATAR.” I stunder blir jag ivrig och måste då bara få ur mig åsikten som bubblar på insidan, men idag är dagen då jag lyssnar utan att avbryta. Det finns en frihet och trygghet att kunna vila i tystnaden. Att avstå uttrycket och tycka det är ok som det är.
”JAG GÖR MIG FRI FRÅN ANDRAS ÅSIKTER OM MIG.” Vad du än säger eller inte säger, hur du rör dig, din klädsel – ja, hela din persona sprider sig som ringar på vattnet i sociala sammanhang. Det finns ALLTID någon som kommer att tycka något. Du kan förminska dig själv för att passa in i fikarummet eller forcera för att dölja osäkerhet, men vad sägs om att ta till sig de här raderna?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Det sista du skrev – så rätt! Ett av mina viktigaste beslut i livet tog jag i höstas. Beslutet att aldrig låta någon annan definiera mig. Ingen annan bestämmer vem eller vad, eller hur mycket eller lite jag är. Det gör jag. Andras handlingar och aktioner ska inte bestämma mina. Det beslutet har jag vilat mig i många gånger sedan jag tog det!
Ett bra beslut Åsa:-)
Tar absolut till mig dina rader. Så nyttigt att tänka på sin egen inställning till sin omgivning, vilka värderingar jag bär med mig i möten med andra. Tycker själv att min acceptans och öppenhet har ökat med åren vilket är en skön känsla, har sällan behov av att försöka övertyga andra att min tanke/känsla är viktigare än någon annans. Men vet också att jag har bitar där jag behöver jobba aktivt med mig själv.
Håller med om den sköna känslan att bara kunna lyssna och bara vara i det. Känslan av att bara få prata och/eller lyssna, inte att ha målet att samtalet ska avslutas med någon klok kontenta…utan kanske bara mynna ut i skön tystnad…en skön känsla av kravlös närhet.
Tänk om fler praktiserade din inställning Lotte. Då hade mycket varit annorlunda.
Tack.
Men tro mig, finns många inställningar hos mig jag behöver bli bättre på att hantera(men så segt och energikrävande det är att jobba på att ändra sitt sedan länge rotade beteende fast jag vill!)
Så tänkvärt inlägg, jag kan bara påverka och ändra mig själv har kommit en bit på vägen med detta att inte försöka ändra utan verkligen förstå hur ex en kollega menar, tänker,vara lyhörd och försöker se det positiva sidorna av dem jag möter och bekräfta just det den är bra på eller en delad åsikt..det jag verkligen inte är bra på är att inte ta åt mig att inte just nu när mitt ex går på och tycker och tänker vad och hur jag gör saker och ting, han vet precis vad och hur han ska säga saker för att jag ska ta åt mig han vet precis vilka knappar han ska trycka på.för att såra ha makt. Jag behöver verkligen jobba på att Göra mig fri från hans åsikter och inte ta åt mig men det är lättare sagt än gjort. Så tacksam att jag hittat din blogg ha en fin torsdags kväll
En del människor är så förtvivlade att de använder maktspråk/strategier för att skapa dåligt samvete/skuld i andra. Istället för att se och jobba på den egna frustrationen, projicerar de. Detta som du är utsatt för. Tack Kerstin.
Hur kan mitt ex lyckas få mig att må så dåligt av sina åsikter om mig. Han kan inte förstå hur någon ska kunna leva med mig någonsin, jag kan inte uppföra mig bland folk, jag är psykiskt sjuk, jag hade kunnat fortsätta länge. Av vilken anledning kan jag inte skaka av mig det? Jag får ångest, tror honom och tänker att ingen någonsin kommer vilja ”ha” mig. Börjar vänja mig vid tanken att leva ensam för evigt. Tråkig tanke när man är 30 år.
Har också ett sådant ex och det enda som verkligen hjälper är att ha så lite kontakt som absolut är möjligt. Problemen ligger hos honom inte hos dig! Hade vi inte haft barn ihop hade jag aldrig velat träffa honom igen. Sedan brukar jag blunda och tänka att jag drar på mig en våtdräkt när vi måste ses och det skyddar faktiskt litegrann…
Du är inte ensam
Min exman gjorde det i många år, fast på ett annat sätt. Om du tänker att det är projektion (Skickar sina känslor till dig), för det är det. Det hjälpte mig. Allt han säger är det han själv känner om sig själv.
Låt det inte påverka dig, du vet vem du är och lita på det.
Det finns någon för oss alla <3
Tack för er respons, fina ni. Ska ta med mig det där med våtdräkt och projektion när han kommer för att träffa vår dotter. Tack för ni gav mig lite styrka och hopp <3