Efter alla de samtal jag haft med kvinnor och män gällande relationer tycker jag mig ana ett mönster som inspireras från arkitekturen. Kanske handlar det inte främst om manligt och kvinnligt, utan personlighetstyper. Kan dock inte förbise: ”han känns inte tillgänglig på ett djupare plan. Hon vill ständigt prata känslor och komplicerar till det.”
Det jag tycker mig se, är att kvinnor (flikar in med en generaliseringsvarning här) vill ha fler öppna ytor och männen rum där det kan stänga in sig i för att göra sina ”grejer.” Nu pratar jag inte om fysiska rum och öppna planlösningar, utan mentala sådana.
Min erfarenhet viskar till mig att när det finns ett problem i en kvinnas själsliv rinner det ut över hela ”golvet” och tar plats i samtliga emotionella rum. Får intrycket att män har fler vattentäta skott mellan rummen.
Ta bara det här med sex: hur vanligt är det att män inte känner för fysisk intimitet även om relationen i stort inte mår bra? Det är som om rummet för sex är isolerat från övriga. Känslor och det fysiska kan i större grad frikopplas från varandra.
Tänk bara: Hur många kvinnor längtar efter sex med partnern när förhållandet har en låg temperatur och kommunikation saknas?
Vad säger ni mina bloggvänner?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Jag kan instämma i den verkligen målande beskrivningen.. När jag ser till mig själv men även andra . Den målande beskrivningen av att själslivet rinner ut över hela golvet , passar in klockrent på mig!
Ja, jag ser det ständigt i min omgivning. Med undantag så klart. Vi är ju både ett jag OCH ett vi i relationer (vilket i alla fall är min idealbild).
Det finns naturligtvis säkert undantag, men jag tror också att det du beskriver är det allra vanligaste fenomenet. Trots att vi lever i jämlikhetens tidevarv får det ju en att fundera över om det ändå inte har med nån slags biologisk olikhet att göra. Kvinnan vill ha en partner som hon kan knyta an till och ha en djupare gemenskap med på alla plan innan han upplevs som sexuellt attraktiv. Omedvetet kanske för att han ska kunna leva upp till rollen som tänkbar far till en eventuell avkomma. Trots att vi idag har helt andra valmöjligheter så kan det kanske ligga kvar i våra gener från den tid då kvinnan faktiskt var väldigt beroende av att hon valde rätt man som kunde ta hand om en familj. Jag har ingen aning, men det är en tanke iallafall. 🙂
Håller med dig om att gränserna för biologi, psykologi och socialt arv är flytande. Hur fri är den fria viljan egentligen?
Jag tycker inte om detta att man ska generalisera för mycket (vet att du säger detsamma och avskyr när andra ska märka ord). I mitt första äktenskap där jag inte trivdes alls trivdes jag jättebra med sexet trots att jag är kvinna. För ett par veckor sedan fikade jag med flera väninnor och vi pratade om män och sexlust. Det har vi gjort flera gånger förut. Vi alla kände flera män som har problem med potensen. Alla av dessa männen vågar/vill inte söka hjälp då ”män inte har dessa problem”. Detta är ju egentligen fruktansvärt. Man (männen) måste våga tala om detta. Har många gånger reagerat på dina och andras texter där normen att män alltid är så sexuella befästs. Det får till följd att även kvinnan i en sådan relation känner sig värdelös eftersom mannen inte tänder på henne. Tänk gärna på detta.
Tror du inte att det är lika vanligt att kvinnan inte tänder på mannen? Speciellt när relationen i stort inte mår bra. Vad det än skrivs om tror jag att risken för generaliseringar finns med, men hindrar ändå inte oss från att samtala om olikheterna (och likheterna). Det jag skriver om är mina erfarenheter från klientsamtal och vänner.
Jag tror absolut att du har rätt att det oftast är kvinnan som har dessa problem och du har säkert rätt i detta att mannen lättare kan ”separera” sex från relationen. Jag skulle absolut inte kunna ha sex med någon om vi har en konflikt mellan oss. Precis som du skriver blir det lätt generaliseringar och de har ju givetvis en grund. Får bara lite medlidande med dessa män….
Hur tror du att vi kan bli mer kommunikationssmarta linda? Håller med dig om att det är lätt att dra alla över en kam och medvetenheten därför viktig.
Min erfarenhet är lik din, männen har ofta sämre förutsättningar att kommunicera på grund av uppfostran samt verkar inte heller som vuxna så intresserade av kommunikation och personlig utveckling. Är detta något som håller på att ändras tror du? Jag jobbar stenhårt med min son som vid 3,5 år redan kommunicerar om känslor bättre än sin pappa… Du är ju också en jättebra förebild!
Otroligt bra beskrivet Michael. Liknelsen med ”golvet” var spot-on! Vi kör tröskellöst, männen med trösklar!
Kan tillägga att jag många gånger önskar att jag varit man…..
Och självklart har vi det omvända…
Hej
Jag tror att kommunikationen är de som vi måste tänka på Att vi kvinnor pratar känslor med ord och att de är i känslan vi uttrycker sig. Förväntar oss att mannen skall förstå känslorna bakom orden 🙂 Vi måste nog bli tydligare att beskriva känslorna i orden iten i känslor 🙂
Kan vi inte få mannen att förstå innebörden av ordens känslor så kroknar vår kommunikation 🙂