separation, relationer, kärlek

En person jag känner har kommit till insikt om en sak: ”argumentation fungerar inte!”

Vi lär oss tidigt i livet att rätt sakfrågor, argumentation och rappa repliker gör oss till segrare. Det fungerar helt säkert i en del sammanhang, men INTE i en relation. Förhållanden är inte arenan för att besegra en annan.

Det verkar som om vi män är särskilt formade (säger detta mot bakgrund att jag för många år sedan arbetade som lärarvikarie och såg mönster hos killarna) till att försöka vinna genom ”smarthet.” Fällan av emotionell blindhet ligger mitt framför våra fötter och gång på trampar vi rakt i den.

En person som känner sig tillplattad genom härskarmetoder förlorar samhörighetskänslan och resan utför har påbörjats. Upplevelsen av ensamhet tillsammans med en annan är nådastöten. Själen av ett VI flagnar sönder.

Kruxet är att vi är så automatiska i våra beteenden att vi inte ser hennes tillbakadragande. Värmen som tynar bort i hennes ögon. Samtalen vi undviker eftersom det ändå bara ”tjatas.” Och sen undras det: ”varför vill hon aldrig?”

Argumentation kan nå intellektet, men inte känslodjupet. Aldrig. Vi behöver upphöra med att vara så förbannat smarta och på. Använd inte en av de största ledarskapsklyschorna: ”jag hör vad du säger”, för att ögonblicket senare köra ditt eget race.

Det ensamma hjärtat kommer förr eller senare söka efter den som ser, lyssnar och förstår.

Bli inte den som en dag står där med en förvånad min: ”vad hände!? Vad gjorde jag för fel?”

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare