De flesta har säkert någon gång fått höra att vi bör lägga det förflutna bakom oss, glömma det som varit etc. Våra psyken fungerar inte så. Vi är inte hermetiskt slutna boxar där det obekväma tryggt förvaras.
För visst slutar du inte tänka på ett par senapsgula jeans bara för att jag säger åt dig att göra så?
Det vi däremot KAN göra, är att försonas och se upplevelser, även de tunga som erfarenheter. Oj, vad det kan låta som en klyscha när jag beskriver det så, men det jag vill få fram är att det är ok att inte kunna lämna det gamla bakom sig. Det är ok att inte vara ständigt välintegrerad och i balans med sina sår.
Varför skall vi förresten glömma det som varit? Det har ju tagit oss dit vi är just nu. Kanske inte den optimala drömdestinationen, men brickorna i mosaiken som gestaltar DIG. Din situation är inte ristad i sten. Livet pulserar av ständig förändring. Alltid.
Det som hänt har skulpterat oss och är beståndsdelar i en personlig evolution. Det finns en hel del saker i mitt eget liv jag ibland önskar inte hade hänt, men kort därefter kommer frågan upp: hade de fantastiska stunderna, människomötena och möjligheterna presenterat sig om det inte var för det jag en gång till varje pris ville undvika?
Då, nu och framtid är inte isolerade från varandra, utan brickorna i vår själsliga dna.
Acceptans av nuet (inte det samma som att tycka om) såsom det är kan vara svårt. Fruktansvärt svårt, men samtidigt är det en frihetsinjicering som ger plats för ett inre leende. Så småningom.
Vad har gjort dig till den du är?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Det är så viktigt det du tar upp. Jag har lärt mig mycket genom det som varit jobbigt i livet. Bland annat har det gett mig en större förståelse för andra människor som har det tufft. Det har också fått mig att inse att jag klarar mer än jag nog trott själv att jag skulle. En sak som varit viktigt för mig är att inte fastna i bitterhet och besvikelser, utan efter att ha tagit den tid som behövts för att sörja och vara arg, så har jag släppt taget så till vida att dessa erfarenheter inte ska få stjäla min framtid. Tror det är jätteviktigt att tillåta sig alla de känslor man har och inte genast försöka skaka av sig dem, utan faktiskt göra det hårda arbete som det innebär att bearbeta de svåra upplevelser man haft. Det betyder ju dock inte att man glömmer det som varit, men åtminstone förgiftar det inte ens framtid som det annars kanske funnits risk att det kunnat göra.
Håller med dig Helena om hur viktigt det är att vara tillåtande gentemot sig själv. Tack för din generositet av tänkvärda ord.
L.H.S. (=livets hårda skola) Vi måste få lära genom egen erfarenhet.
Det är så lätt att säga och svårt att göra.
Vi måste få öva oss på alla känslor ända sedan vi var små. Om barnens kanin dör så ska vi inte genast köpa en ny ….. utan vi som vuxna ska gråta, trösta , minnas det härliga med ”Vitnos” och gråta igen…Begrava honom och minnas ALLA känslor.
Även våra söner måste få gråta!
Vi måste själva få gråta.
Sören Kirkegaard (IGEN jag vet, jag veeet) ” Att våga är att förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.”
Fina ord Nanna:-)