Mannen berättar för mig: ”hon är flirtig och söker konstant uppmärksamhet från andra män. Inte på ett uppenbart, utan subtilt sätt. Aldrig varit svartsjuk förut… Känner mig splittrad och vet inte vad jag skall göra. Jag älskar henne men fixar inte gränslöshet!”
Jag frågar: ”hur är det med kärleken till dig själv? Dina kärnvärden? Varför låter du dig utsättas för detta? Hur tydlig har du varit med vad du ser och känner?”
Känslor, tankar, beteenden etc. – allting är späckat med energi. Kvinnan i det här fallet, verkar ha en energi som likt vatten flyter runt. Mannens kraft stryps p.g.a. av oro. Han älskar och är därför rädd för att förlora henne. Han vet att någonting inte stämmer och söker alla möjliga förklaringar till att försöka förstå. Kampen mot den egna intuitionen tröttar ut. Förälskelsen vill förstå. Ibland för mycket. Hans inre GPS (djupare värderingar) har kommit ur synk.
Var går våra gränser? Vad är ok och inte? Hur förhandlingsvilliga skall vi vara p.g.a. känslorna? Vad är balans?
Säger till honom:
”om du låter attraktionen styra fullt ut kommer två krig att pågå: känslorna för henne som en vacker, attraktiv och varm person. Liksom oro och svartsjuka. Konstanta strider kommer att utkämpas i din hjärna. Om hon inte ser eller vill se bekräftelsemönstret, kan du antingen stanna kvar, vilket troligen gör dig grå. Eller agerar så att elden i dina ögon tänds igen. Din självrespekt, värderingar och kärlek till dig själv måste gå före allt.”
Funderingar min bloggvän?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
känner igen mig i det sista stycket om att bli grå.. Men tillslut valde jag och gå och nu trots allt som hänt/händer i mitt liv så känner jag hur glöden i mina ögon tänts igen, stegen är mycket lättare och energin är tillbaka kärleken till mig själv och mina värderingar har blivit mycket starkare mycket pågrund av allt som har hänt jag har vuxit och känner nu att jag står stadigt fast det blåser…
Det som har hänt är en del av mig och som livet är som jag helst skulle velat varit utan men jag måste hantera det kan inte bara blunda för det men framtiden vet man inget om. Så försöker leva mera här och nu och glädjas av det…
Tack för en bra blogg har sagt det förr men måste säga det igen den får mig att reflektera, se klarare vad som hänt men också ger hopp och styrka att komma vidare.. Ha en fin torsdag..
Håller med dig. Bra reflektion och bra blogg. Får mig att landa i mig själv. Stort tack Michael
Så bra att det blir otäckt…bestäm. de mig ju för att ge allt och då förlorade jag mig själv..hur attraktiv blev jag då …
Men trodde jag var sann emot mig själv då…
Känner igen mig jag gjorde precis likadant
Så skönt att få känna att jag inte är ensam i detta, att fler har gjort som jag. Att ge allt och tro att det är det rätta.
Så dum man känner sig sedan när man inser att man gjort helt fel.
Det är lätt att INSE vad man gör göra när man hamnat där. Men så svårt att gå emot känslorna och verkligen GÖRA det.
Därför SÅ viktigt stanna upp och fråga: ger eller tar detta min energi? Är det verkligen rätt person? Varma hälsningar till dig cj.
det som i början gav har med tiden börjat ta och jag har varit uppmärksam på det, men…..nu då??jag är som kvinnan i början gränslös, men inte för attt jag vill ha ngn annan utan för att jag inte får någon reaktion med pratet, det måste hända ngt……men jag kanske sårar och förstör mer än det ger ngt??
Det där var klockrent. Känner igen mig själv, hur jag var då. I mannens roll.
Det där var som om du skrivit om mig å min pojkvän!
Känner igen mig helt i mannen du skriver om!
Att tappa sig själv helt å är i mitten av 2 krig!
Attration men oxå tappad tillit!
Jag har dock kommit fram till att jag blivit medberoende i min pojkväns manipulativa beteende å ger mig själv skulden för allt, tar även åt mig när han påstår att det är mitt fel.
Du har verkligen skrivit de ord jag vill skriva. Precis så är det för mig också, är så medberoende i hans beteende och känner mig bara som ett stort FEL. Trots detta så älskar jag honom men han får mig egentligen bara att må dåligt. Vill bara att han ska va den jag en gång träffade. Något med hans beteende har hänt ;-(.
Kramar ❤
Hej Michael!
Det jag skriver nu har inte så mycket att göra med just dagens inlägg utan mer din blogg över lag. Jag har läst din blogg från och till i några månader sen jag hamnade i en djup kris. Jag har kommenterat ibland och skrivit av mig.
Fått stöd från andra läsare och sett att jag inte varit ensam i kris.
Jag vill nu bara få dela med mig av min resa. Jag har varit längst ner, helt nedbruten, övergiven, sviken, misshandlad fysiskt och psykiskt.
I januari bröt jag ihop och nu tre månader senare så är jag en helt ny människa! Jag ler och jag ser fram emot livet! Jag har jobbat hårt med mig själv och bearbetat, gråtit, låtit känslorna skölja över mig men jag har härdat ut och jag har återvunnit min självrespekt! Jag är idag en bra bit på vägen och jag tycker om mig själv, min resa har bara börjat.
Jag kommer såväl ihåg den där kvällen i januari när mina grannar hittade mig liggandes på hallgolvet i en panikångestattack, dem tog hand om mig, guidade mig och sa ”Emma, det är svårt att höra detta nu, men det kommer att bli bättre!”
Och NU är jag där! Det är bättre! Så mycket bättre!
När jag sitter på sängkanten på kvällen och funderar på vem jag är, så tycker jag om mig själv. Jag gillar mig och jag är stolt över min resa.
Och det är här din blogg kommer in Michael. Den har verkligen varit en stöttepelare för mig och för det vill jag tacka dig från hela mitt hjärta! TACK!
<3
Härligt att höra..:)
Vackert ❤️
Det är väldigt berörande att läsa dina ord Emma! Jag känner mig väldigt tacksam över att du delar. Önskar dig det bästa!
Underbart!
Att du har kommit så långt på så kort tid.
All lycka till dig Emma!
Oj, vad härligt att läsa att du kommit vidare. Stort! Förstår din tacksamhet och glädje. Bra jobbat på så pass kort tid!
Klockrent skrivet av dig! Precis där jag är…Det pågår ett krig inom mig. Jag tycker så mycket om honom, han mig. Han är väldigt attraktiv, väldigt go, lite busig. Det finns en enorm passion. MEN jag kan inte vara mig själv. Jag kan inte känna den där tryggheten jag vill ha. Det känns som att jag ska ge honom det trygga, glada, positiva… Är jag nere någon dag, kanske lite tjurig. Blir det bråk. Han kan liksom inte ta in det. Han blir väldigt destruktiv.
Men är jag en glad skit så fungerar allt bra.
När vi har bråkat får han mig att känna att det är ofta mitt fel. Å ja det kanske det är, men det beror nog mycket på att har jag en dålig dag, så blir jag extra gnällig och tjurig. Kanske för att jag ofta känner att jag tar inte upp det eller det just idag. Idag vill jag inte ha bråk.
Han är ingen elak person, men blir väldigt skrikig och gapig när han är arg. Man är liksom dum i huvudet då.
Jag börjar känna mig tom…tom på energi. Jag både vill och inte vill. Men längtar mer och mer att bara få rå om mig och mig…och mina barn.
En partner vars sällskap vi inte kan vila i när sköra och sårbara, är ingen vi kan få det att fungera med. Var så säker Vilsen!
Mm, jag förstår ju det.
Jobbigt att du känner så. Va stark och känn efter vad som får dig att må bra. Vi lever bara en gång och då ska vi leva på riktigt. Kram på dig
Hej vilsen! Låt dig inte tryckas ner av hans brist på självkänsla . Du är en fantastisk människa! Låt ingen få dig att tro något annat. Kram
Rädslan att förlora honom fick mig att gå till ställen jag aldrig skulle gått till på egen hand och göra saker jag inte skulle ha gjort annars. Jag var skör efter livets grymhet och blind av attraktionen till honom. Ett lätt offer. I början såg jag honom som en mycket spännande man, men när gränserna började tänjas för mycket var jag tvungen att sätta stopp. Mitt liv var tillräckligt kaotiskt och jag behövde trygghet, inte mer spänning. Den självrespekten jag lyckades uppbringa har jag fått hjälp med att bygga upp av en annan person. Det hade jag i det läget inte klarat av personligen.
Så fint att du delar med dig Mia! Jag vet att många känner igen sig i det du skriver. Starkt!
Hej! Jag har ofta undrat om du läser mina tankar för så ofta stämmer det in på mig det du skriver. Men idag träffade mig orden som ett slag. Jag är i precis i den här situationen där hjärtat fortfarande vill tro på kärleken men där förnuftet säger något helt annat. Det är inte ok med flirt med andra, ständiga subtila lögner som inte går att klart bevisa som ändå märks. Hjärtat måste bara inse att förnuftet måste få råda här.
Ja, Marie – förnuftet och din djupare sanning. Lita på magkänslan!
Balans skulle va härligt att känna tillsammans med någon 🙂
Själv känner jag mej stark när jag är singel….men tillsammans med någon så blir jag så osäker på mej själv och den jag är….rätt irriterande faktiskt. Och det utan någon speciell incident el händelse 🙁
Vill ju kunna skiiina även tillsammans med någon….
Vet inte vad jag ska börja nysta i hos mej själv heller…….
Kommer osäkerheten enbart från dig själv eller partnern som överför tvivel? Viktigt kunna sortera vad som är vad. Värme!
Jag går i terapi sedan en tid tillbaka och tycker för första gången att det verkligen ger något. Mitt problem, som många med mig har som har blivit svikna och av med tilliten i en relation, är att mina känslor styr alldeles för mycket över mitt förnuft och logik. Känslorna tar överhand och jag ”sätts” i beredskap direkt: jag blir rädd och vill fly undan. Rädslan är så stark och gör att jag verkligen nästintill skulle kunna avsluta den relationen med mannen som jag älskar och som jag egentligen är så rädd att förlora. Det är inte den mannen som svek mig och bedrog mig utan en ny relation jag har sedan ett drygt år tillbaka vill jag förklara. MEN mitt problem är att mina ”brända” inre känslor nästan alltid finner faror som signalerar fara till mig: aj, aj han går inte att lita på, han har säkert något uträknat med det, vad gör han nu på sin mobil…. Inga tecken finns på att det är så här utan det är liksom mina inre tankar som sätter igång detta och då kan känslan infinna sig hos mig att jag är kränkt och sårad fast inget har hänt… Det här är verkligen jobbigt och uttröttande och de där två krigen pågår ju hela tiden inom mig. Men hur ska jag kunna lita på att mina känslor och mitt inre har/känner rätt när jag är så medveten om mina tillitsproblem? Och att jag tror om mig själv att jag aldrig mer kan leva i en relation?
känner igen mig! Jag började försiktigt att visa vad jag tänkte och prata om det…ibland går det och jag kommer framåt och ibland går det inte alls och då får jag söka en annan väg! ge inte upp!! styrkekram
Du beskriver så bra hur skadad min blir av ett svek. Jag själv har valt att gå vidare med SAMMA man som svek. Och slåss ju självklart med allt det där som du beskriver. Jag har just tänkt på det där. Även om jag väljer att bryta med honom , hur skall mina tankar och mitt nya helt nya sätt att vara, påverka mig i en eventuell ny relation ? Är man skadad för all framtid ? Med tanke på ditt inlägg verkar det ju som man bär med sig det in i nya relationer. Hur kan man göra för att förhindra det? Jag har tänkt att man kanske skall vara tydlig med att inte lova varandra något. Leva kravlöst. Då behöver man inte misstänka honom för att bryta löften. Kanske just det gör att en person väljer att vara trogen, och behandla sin partner med respekt. När krav och måsten är borta. Har du tänkt så nån gång ?
det är kanske en lösning att prova? Jag tror att lessons learned måste integreras och bäras med, inte slätas över och glömmas….de är ju en del av dig och din livsresa! kram
Varje morgon när jag har öppnat upp min dator så har jag känt en varm känsla i magen när jag ser att ett nytt blogginlägg ligger ute på din sida.
Jag brukar inte kommentera och tycka till, utan jag läser i det tysta och tar in det du skriver.
Jag har en tuff resa framför mig då jag har fattat mitt beslut om att lämna min partner. Denna komplexa relation har tagit all min energi och nu vill jag bli hel igen!
Jag ser fram emot att få göra ett inlägg på min FB där det står:
”Idag är första dagen på mitt nya liv!”
Så oerhört värmande att höra Christina! Önskar dig en fin mjuklandning i allt det som är. Allt det bästa till dig!
Lycka till Christina! Det kommer bli jobbigt men det kommer att vara värt det. Det kommer bli bättre 🙂
Jag har själv gjort den resan. Ett liv ensam ger frihet. Tvåsamhet med frihet ger vingar.
Vilken fin tanke ❤️
Lycka till! Det är en tuff resa att göra och det tar kraft och energi. Var inte rädd att be andra om hjälp. Det kommer du behöva. Du kommer att landa i en helt ny verklighet och det är ibland läskigt men nät du hittar din inre kraft igen så märker du att allt kämpande ger belöning. Du känner dig gladare och vågar möta nya människor. Din självkänsla kommer att växa. Jag känner att denna blogg gör så mycket för mig. Den senaste månaden sen jag började läsa här så har min resa blivit mycket lättare och min självkänsla mkt bättre. ❤️❤️❤️
Styrka!! girlpower!! krram
Du har den grymmaste bloggen som jag har läst. Så klokt!
Du har känslor men du är inte dina känslor, du har tankar men du är inte dina tankar, du har en kropp men du är inte din kropp. Avidentifikation kring dessa delar ger styrka i att vara ett JAG som är starkt.
Asså!!! NI HEJAR PÅ SKELLEFTEÅ IKVÄLL VA!!!?? 😀
😀 nej inte idag är upptagen med att känna mig nertryckt… 😉
Men duuu…det låter ju inge, inge bra!!! Vad behöver du för att ta dig ur det??? Kraaam
jag behöver konfrontera vår handledare som jobbar 24 7 med att prata med folk….jag som har tunghäfta allt som oftast….suck tack för styrkan! kram
Lycka till! Du fixar det! ;-D
Återigen skriver du om något som jag behöver höra exakt när jag behöver det…Tack Michael – du hjälper så mycket – mycket mer än du någonsin kommer att få veta för alla har inte orken eller modet att dela med sig här.
Så sant det du skriver Malin! Flertalet av Michaels inlägg leder till eftertänksamt och hjälper mig att förstå processen (kaosen) som dominerar i mitt inre. Så mycket här som ger insikt…och väcker längtan efter ett fin, ömsesidig respektfull varm trygg relation, vill öppna mig för det..
Så, skriver under på ”Tack Michael! ”
Så sant! ❤️
Kan bara hålla med Malin o Lotte. Orden du skriver tröstar, får mig att tänka till o samtidigt ger det mig lite ”råg i ryggen”. Jag läser alla dina inlägg. Tack för att du gör det lite lättare för mig i en svår tid.
Oj… Vad det högg i mitt hjärta. Jag är mitt uppe i just detta. Jag vill så gärna så jag bara förlåter å förlåter fast ngt inom mig säger det är fel av henne flirtat och planerat ett nytt liv med en annan man. Det gör så ont men jag önskar och hoppas så mycket. Lägger nästan all skuld på mig själv och inser jag köpet vad som helst. Mitt värde som människa känns lågt men kommet inte ur det. Att tre små barn är inblandade gör inte saken lättare… tack för en super blogg!
ohoohoo………hm kanske jag är ute på hal is, men jag känner som sagt igen mig i berättelsen, och har en förklaring till mitt beteende, även om det inte är bra eller ok och det kanske är mer destruktivt än uppbyggande? Varför vill kvinnan ha uppmärksamhet av andra?? får hon inte det av sin partner? varför är han otrogen? får han inget hemma?? men hallååå för mig är det samma beteende?? eller?? är jag ute och slinter?? om alla parter inte ser och svarar på aktion så får man ju en reaktion??Jag utgår ifrån mig själv så jag kan ju ha fel??tänker inte flera som jag?
Tack! ❤️
Fantastiskt skrivet. Som många andra befinner jag mig i en liknande situation. Vet inte hur jag ska bli lycklig i mitt nuvarande förhållande. Hon får uppmärksamhet av en kille på hennes jobb och jag har sett deras flirtiga konversationer. Samtidigt säger hon till mig hur mycket hon uppskattar mig och allt jag gör för henne. Att hon älskar mig och älskar våran närhet.
Man är kluven, vad vill hon, vad vill jag? Vad får mig att må bra?
Dags att börja rannsaka sig själv och sträcka på ryggen gissar jag. Även om det är ett hårt beslut.
Tack för din fina blogg
vad ger han som inte du ger som hon inte ber dig om??
och naturligtvis ska du sträcka på dig!! det är manligt! 🙂
Kan inte tänka mig att hon får något annat av honom än vad hon får av mig. Skillnaden är väl att han kan ge henne full uppmärksamhet. Hemma hos oss har vi alla barnen att ge uppmärksamhet till oxå.