Det finns ett väldigt stort misstag alltför många föräldrar gör: att ständigt låta barnen komma i första rummet. På bekostnad av parrelationen.

Varför skall vi först ta på oss själva syrgasmasken i händelse av tryckfall i flygplanskabinen?

Det är så lätt hänt! Att vi glömmer se varandra. Vi som en gång gav och var allt för varandra. Den efter ett antal år förrädiska – ”jag tar för givet” automatiken. Det är oftast inget vi medvetet väljer, utan något som smyger sig på. Allt det vi tror att vi måste hinna med i livsracet.

Barn ropar efter uppmärksamheten (det ligger ju i deras natur). De är inlärningsgiganter där allt i deras fokusvärld skall tas in, nyfikenhet och viljan till att bli sedda gör att de avbryter. Vi påminner dem ett oändligt antal gånger och tröttheten slår på. Batterisparfunktionen kickar in. Parrelationen hamnar i kulisserna. Romantikerstjärnan inom oss förvandlas till en skugga av sitt forna jag.

Avboka jakten på den mest lyckade familjen. Mest aktiva, begåvade, harmoniska, kreativa… barnen. Och börja istället se den egna personen och partnern. Det sköna i att bara hänga i varandras sällskap. Barnen ”infekteras” positivt av er vuxenharmoni.

Barn som vistas i en behaglig och kärleksfull relationsmiljö, med två vuxna som ler och förundras tillsammans, ges enastående förutsättningar till att frigöra sina potentialer. Då står alla och vinkar överst på prispallen.

Vilka är dina erfarenheter min bloggvän?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta michael@separation.se