När vi utsätts för sådant som har till syfte att försvaga oss, händer ofta exakt det maktutövaren är ute efter: vi börjar tänka förminskande tankar om oss själva – ”han/hon har kanske rätt? Är nog inte en så bra förälder som jag trodde. Såsom han tittade på mig, måste det vara något fel på min kropp.” Energiläckaget blir totalt.
Maktpersonen lever nästan alltid i förnekelse. De anser sig bara vara ”ärliga” och ”tydliga.” Ofta agerar de så övertygande att det inte går annat än att tro dem. Den sociala kompetensen och förmågan att strö smicker omkring sig gör dem ofta respekterade (på ett ytligt plan). Upphöjande av det egna namnet är deras primära ledstjärna och de vill bara vårt ”bästa.”
Frågade under min utbildning en av lärarna hur man känner igen en psykopat, eller en person med psykopatiska drag. Hon svarade på sin otroligt vackra engelska: ”du känner det efteråt; trött och dränerad. Kanske t.o.m. smickrad, men att det är något som inte stämmer (går inte alltid sätta fingret på vad). Inte ovanligt att man känner sig skyldig och värdelös. En soppa av motsägelser.” (Obs! Alla som kör med maktutövande är inte nödvändigtvis psykopater).
VAD ÄR DET SOM STÅR PÅ SPEL? Vad är insatsen och hur hög är den? Vad riskerar vi att förlora när vi har med dessa personligheter att göra?
Jo, vårt självförtroende/känsla, integritet, tanken om att vara en ok person (och mer därtill), viljan till att veta vad vi innerst inne vill, närvaron som förälder, respekten för oss själv och livsglädjen.
Fråga igen:
Vad är priset jag betalar för att ha en maktspelare i min närhet? Vad kan jag göra för att skydda mig? Om du är förälder så ställ frågan: vad är det jag vill att mitt barn skall se när hon eller han tittar på mig?
DU ÄR INTE NÅGONS BEDÖMNING AV DIG. DU ÄR OÄNDLIGT MYCKET MER ÄN SÅ.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Hej igen, utveckla gärna det här med psykopat/psykopatiska drag kontra maktutövning..
Jag kan läsa mig till det jag vet men det ger en helt annan kunskap och förståelse med dina ord.
Tack!:)
Varje dag skriver du ngt som träffar rakt i hjärtat….♡
Oj, det där träffade mitt i prick! Jag vet prcis vad som menas med att känna sig trött och dränerad. Att tveka på sitt eget jag. Känna sig värdelös och bli tittas på med en så sorgsen och trött blick som säger ”du är så hopplös. Du gör mig så besviken”. Att känna panik över de ”sanningar” och den ”tydlighet ” han öste över mig. Han ”slet så för att försöka få mig att ”möta” honom” Han bestämde när det jag berättade och delgav från mitt innersta, var ”äkta”. Hur kan en annan människa bedöma det?
Jag fattar mer och mer för varje dag att jag ska vara glad att mitt ultimatum om ett vi-tänk istället för hans egoistiska jag-tänk, skrämde bort honom ur mitt liv….
Jag ställde krav på vad jag ville ha ut av relationen och då drog han sig ur.
Tack och lov, börjar jag förstå..
Det var lite läskigt att läsa: lever i förnekelse och strör smicker.
När jag träffade mitt ex och blev kär i honom så var han sååå charmig. Han strödde smicker över mig hela tiden i början och han lade märke till små detaljer som ingen annan gjort. Det tyckte jag gjorde honom speciell… När åren sen gick var han mest sur och irriterad. Men när han kände för det kunde han liksom trycka på en knapp och bli hur trevlig och charmig som helst. På sitt jobb var han ofta så, och han charmade sin kollega på samma sätt som han charmade mig…
Och nu lever han i total förnekelse att han var otrogen mot mig i ett helt år! Han vill hellre kasta skit över mig och de som jag var tillsammans med innan vi träffades för över 12 år sedan!?!
Fast han lämnade mig så kan han skicka sms om någon kille jag var tillsammans med för typ 15 år sedan och hänga upp sig på att jag var tillsammans med honom.
Jag har genom åren också fått höra att det var min mamma som fixade mitt jobb, att jag aldrig skulle fått mitt jobb annars. Sen att jag hjälpte honom genomföra sin utbildning det förnekar han totalt.
Plötsligt känns inte orde psykopat så främmande..
Tack Michael för du skriver om detta, känner igen mig känner att jag förminskar och frågesätter mig själv när han sms:ar.
Önskar bara att det kunde ta slut att han ska ta sitt förnuft tillfånga och koncentrera sig på sitt liv och inte mitt och speciellt inte hur min pappa och min relation är.
Sista dagarna har tillrättavisningar haglat över mig, hur och när och var och med vilka vi ska fira min pappas födelsedag sånt som han inte har med att göra. Men jag blir ledsen och arg när han använder min familj för att såra mig.. Men försöker att inte ta åt mig försöker få det att rinna av mig men inte alltid så lätt
Men att lösa det du skriver gör mig starkare och får en förståelse för det som händer..
Det är just det jag behövde just nu…läsa om maktspel…
Det kommer en dag då hans åsikter inte har någon som helst inverkan på dig Kerstin. Den dagen skall du köpa en flaska champagne och dela med vänner.
Tack! Champagne med goda vänner blir det 🙂
Ååå va jag lider med dig!!! Du är sååå värd att skåla i sviiindyr champagne!!!
Tack Petra det värmer, kram<3
Jag upplever att min förra man har två helt olika sidor. Antingen är han glad och positiv och då är han verkligen omtänksam och bryr sig väldigt mycket om andra. Jag tror och upplever att det är äkta omtanke och välvilja då.
Sedan kan han var väldigt nedåt, snudd på deprimerad och det var i dessa faser som det som jag inte velat tolka som maktutövning, men som kanske ändå var det, kom fram. Han kunde i timmar (många!) tala om för mig hur fel jag tänkte och gjorde och hur lite jag värdesatte vår relation. Jag kunde inte säga emot för då fick jag bara höra att det var fel, vad jag än sa så var det fel. När jag gråtande sa att jag kände mig helt nedtryckt i skorna så sa han att det var för mitt bästa och att jag skulle se det som positivt. Det var verkligen hemska timmar samtidigt som han fick mig att känna att jag inte fick känna att de var hemska för det var ju för min skull alltihop! Så kom dagen efter och då kunde han be om förlåtelse för att han sagt elaka saker till mig. Så gick det någon vecka eller två och så hände samma sak igen. Även om jag lärde mig att han kommer att be om ursäkt var dessa timmar av anklagelser förfärliga. Det gjorde mig till slut livrädd för att göra fel.
Numera kan vi umgås tillsammans hela ”familjen” och ha trevligt tillsammans med barnen men så fort jag märker att jag gör något som irriterar honom så känner jag panikkänslor i magen.
Märkligt att en person kan ha så olika sidor.
Som sagt, jag har mött människor med denna sortens personlighet i både känslomässiga och icke känslomässiga relationer. Det de utövar kallas härskarteknik.
Det går aldrig att gå i försvar eller att få en vettig dialog med dessa människorna. Det bästa är att försöka undvika dem eller ställa en motfråga, som eventuellt kan få dem att tillfälligt stanna upp. Men tro aldrig att du kan få personen att ändra sig. Håll er borta från dem. De kan förgöra ens egen personligher och det är det aldrig värt.
Sant Längtan. Dessa personligheter ser det som viktigare att ha rätt än att vara kärleksfulla.
Jag tror inte de har förmågan att vara kärleksfulla. Det kretsar ett alldeles för stort ego kring dem. Läskigt.
WOW det där är min styvpappa på pricken!!! Inte rolig för fem öre att ha att göra med…
Det funkade med att ställa en motfråga ett kort tag.
Sen kom han på att genom att säga att han bara skojade, så kom han runt det också. .
Vad säger man då liksom. .
Det är skrämmande vilka slingriga vägar det går att ta, för att slippa ta minsta ansvar över sitt agerande.
Näst sista meningen är så viktiga att den borde alla upptejpad på badrumsspegeln eller ha som skärmsläckare på datorn och mobilen: ”Du är inte någons bedömning av dig.” Du är aldrig någonsin vad någon annan tycker och tänker om dig, ALDRIG! Du är alltid det som du själv innerst inne vet är du. Och den person som försöker övertyga dig om något annat har förtjänat respass ut ur ditt liv omgående.
Charlotta
Tack för att du delar med dig Överlevnadsguiden:-)
Å tack för det du skriver! Just i det här handlar det inte om nära relationer för mig, utan om arbetet… Men det du skriver ”du är inte någons bedömning av dig” stämmer så i den situation jag är i just nu…
Kram till dig! Och kram till alla er andra som kämpar med det ni gör…
Jag blir arg, för jag förstår att det här är så vanligt och om man inte har kunskaper å medvetenhet så fattar man inte ens att det händer…GGGRRRR!!!!
Hjälp! Inte en gång till…. osäker på mig själv. ..trött… börjar tappa fokus från det mål jag nått efter 6 års slit… lycklig? Njae…
Tack för att du finns Michael! Så att jag fått en chans att bromsa…
Det är inte alla maktutövare som förstår vad de gör eller som är medvetet elaka. Det liksom bara ligger i personligheten och då är det mycket svårt att prata med dem om det. Det behöver alltså inte vara medveten förnekelse, de fattar bara inte att de är udda eller beter sig på ett sätt som sårar, det är fullt normalt enligt dem för det är ju alla andra som är veka eller löjliga och tar åt sig för lätt.
Frånvaro av empati brukar höra ihop med detta. Och brist på förmåga att sätta sig in i andras känslor, situationer. Då är det lätt att förstå att de inte fattar att de är annorlunda än normen och de flesta andra människor, det är ju de som är normala enligt de själva…
Skönt att äntligen vara fri och stark! Jag hade ju rätt magkänsla ändå…
Jag tror de flesta maktutövare är fullständigt medvetna om vad de gör. Och de få som inte vet det är förblindade av sitt på tok för stora ego. Läskiga.
Jag har precis träffat en sån person.. Tack för dom orden, för jag känner mig smått förvirrad och nu klarnade det en del
Ååå Michael!!! Du har verkligen ett hjärta av guld å en hjärna som slipad diamant 😀 FATTA VA TUR DU FINNS HÄR MED OCH FÖR OSS ❤️
JAAA…du kanske tycker jag idealiserar dig…men då gör jag gärna det!!! 😀
Efter ca 3 dagar i rad så känner jag mig helt slut och dränerad av att ha träffat han. Orkar inte prata med vänner eller min mor… Men nu är det klart. Tack vare er alla och mina fina vänner och framför allt mina fina barn som ger mig energi och kämparglöden. Nu ser jag framtiden och är glad över att denna sida finns.
Tack Michael
❤️
Härligt Suss!
Jag skickar lite mer energi och kämparglöd till dig.
Kram
Tack Petra35 och Josefina <3
Åh… Ja, vet inte riktigt vad jag ska säga. Men, det är så bra det du skriver. Har skrivit här tidigare att jag levt m en man i några år, vi har tom varit sambo. Men det funkade inte o det tog jag mig ur. Vi har sedan försökt som särbo… Men att ngn säger till mig att jag bör inte ha kontakt med mina barn på min barnfria vecka, att det är mina barns fel att jag valde flytta ifrån o bli särbo. Vad är det?? Klaga på mina barns intresse, att det är fel på barnens pappa?
Åsikter om mina kläder. Får man gärna ha, men när det blir nedlåtande så nä minsann!
Det som stör mig är att jag tillåtit honom att tycka o tycka…så att jag tvivlat sååå mycket på mig själv. Har lovat mig själv, ALDRIG MER!
Nu är jag bara precis i början i mitt ”nya liv”. Vilsen, trött, ledsen, arg. Men känner ändå lite styrka när man läser i din blogg…
❤️
Lycka till med ditt nya liv Åsa.
Kram och styrka till dig!
Fint att du hittar styrka här Åsa (det är syftet). Du är medveten om mönstret och det är första steget. Sen gäller det att agera. Där behöver vi varandras stöd. Han utrycker en åsikt – MEN INTE SANNINGEN.
Hej, blir lite osäker på min relation med min särbo. Är det kanske så att han utövar lite av det du skriver om på mig?! Men hur vet jag helt säkert?
Tack för en fin blogg 🙂
Magkänslan brukar stämma, hur förblindad man än är av kärlek…
Lycka till och låt dig inte tryckas ned!
Hur känner du det i kroppen i hans närvaro? Tack själv Jenny!
Jag kan känna mig otroligt lugn och trygg i hans närvaro. Han kan vara världens gulligaste. Omhändertagande och omtänksam. Men i bland, oftast när jag förklarar hur jag känner i en viss situation kan han vända och säga att jag har helt fel. Han kan bli mycket arg, irriterad och faktiskt nedlåtande. Men han har ju så mycket goda sidor också. Och ett förhållande kan väl inte vara lätt hela tiden? Eller vad säger du? Det två senaste gångerna detta har hänt har jag faktiskt sagt att jag inte vill lyssna och gått där ifrån. Det har vart bättre för självkänslan.
Tack för svar och att du ställde en fråga 🙂
Jenny, jag kan bara känna att det är ändå en liten varningsklocka hos en när man börjar tänka tanken ”är detta bra eller inte”. I en bra relation kommer inte dessa tankar upp. Men det är bara min tanke och känsla. Du känner absolut bäst vad som är rätt för dig.
Vansinnigt intressant att ta del av detta med maktspelet. Och väldigt skönt för sinnesron att hitta beskrivningar av vad som faktiskt hänt mig. För, precis som du beskriver har den förvirring jag bitvis känt i kombination med en diffus känsla av skuld hållit mig kvar i en relation dömd att misslyckas. För mig kom droppen som fick bägaren att rinna över efter vi gift oss. En månad efteråt var det som om hans elaka tvilling gjort entré på scenen. Han ”slog” verbalt med den ena handen och smekte med den andra. Efter ett och ett halvt års ambivalens avbröt jag relationen. Ett tag efter det försvårades faktiskt läget och hans beteende blev minst sagt affektstyrt och för första gången i vår historia blev jag rädd för honom. Idag, ett halvår senare lever jag ensam och lever ett gott liv. Är på väg att hitta tillbaka till mig själv, är omgiven av förstående vänner och familj parallellt med att jag går på samtal. Han försökte få mig tillbaka Samtidigt som han inledde en ny relation, så hans störning tycks ha accelererat. Jag kan fortfarande påminnas om de starka känslor jag hade för honom innan bröllopet. Vilket försvagar mig. Mina samtal fyller en stor funktion där och idag har jag fått upp ögonen inför att jag har ett eget mönster att bryta, präglat i min barndom. Ser med tillförsikt på framtiden. Och tar en dag i taget.
Låter liknande min situation. Har inte heller varit rädd för mitt ex förrän nu när jag brutit totalt. Det har resulterat i kontaktförbud. Styrka till dig!
Tack för din styrkehälsning! Detsamma till dig. Så paradoxalt att hamna i en situation där man både älskar och ”flyr”. Nå, det ska inte hända igen! Resan mot ett liv i sinnesro väntar….
Jag har under långa diskutioner med min fd fru innan skilsmässan hört att jag använt härskarteknik. Dessutom med kommentaren att jag knappast vet vad det är, ”du kan ju googla på det”. Jag blir väldigt ledsen av alla anklagelser, gjorde jag det omedvetet? Hon har nu valt att lämna mig då jag inte kunde släppa henne, hon ville hitta sig själv(jaget) jag försökte hitta tillbaka till vi. Blev en krock med massor av nedlåtande anklagelser och dolda hot. Jag har efter samtalsterapi fått förklarat att det inte var härskarteknik jag använt det var bara en i raden av nedlåtande anklagelser. Min fd fru ifrågasätter min förmåga att kunna ha hand om barnen, för hon tycker inte jag har varit med de själv tillräckligt. Har varit pappaledig flera månader med varje barn och alltid varit närvarande med dem. Läst godnattsagor varje dag etc. De betyder allt och det borde hon veta. Hon vill inte att jag ska dalta med en av mina söner, han är känslig kille som behöver få sörja att vi flyttar isär på sitt sätt. Hur kunde hon anklaga mig för något som hon senare använder fullt ut själv. Hämnd? Hon är grinig och arg så fort jag säger något. Nu har hon fått som hon vill, vi har separerat, varför ska hon fortsätta köra på denna hemska stil. Det är bara på hennes villkor hela tiden. Jag försöker tänka att hon inte mår bra och att det förhoppningsvis kommer lugna ner sig. Känner en inre styrka att det hela inte handlar om mig utan om henne. Svårt när hon varit en person jag sett upp till. Vill ändå tro att den fina människan på nåt sätt finns där bakom den kalla fasaden. Jag har tappat närvaron med mina barn i detta, allt har kretsat runt henne. Känner att det börjar vända när jag får vara med barnen själv.
Tack för din blogg Michael, det träffar så rätt och ger stöttning i funderingar.
Blir väldigt berörd av dina ord J. Personer med härskartekniker ställer sällan eller aldrig sig själva frågan: ”är jag en härskare? Använder jag mig utav maktspel?” De bara kör på. Du verkar vara en känslomässig och fin person/pappa. Det är lätt att i förtvivlan sätta diagnoser och etiketter på andra. Bara det att du valde prata med någon och ta upp visar på en vilja till förändring. Starkt! Jag vet hur det känns att vara där du är. Ser i dig en person som kämpar och vill väl. Tack! Och för att du delar med dig av någonting viktigt.
Ja, det är jättetråkigt att höra att det kan vara såhär också ibland. Tack för att du beskriver hur du känner å tänker J, du verkar vara en jättefin och omtänksam man och pappa.
Hej J!
Jag blir oxå berörd av dina ord. Det är så tråkigt att en person som man har älskat och respekterat blir som ditt ex.
Det tar så mkt energi. Energi som behövs till barnen och till sig själv.
Jag hoppas att ni så småningom får en bättre relation till varandra.
Fortsätt kämpa. Du är viktig för dina barn. Det bästa de kan ha är en kärleksfull och närvarande pappa.
Styrka o kramar till dig!
Oj… hon låter mycket arg. Mest arg på sig själv.
Hon kan inte bära allt själv utan måste föra över lite på dig.
Bra att du pratar med någon, det gör en starkare för att orka.
Kan man utöva härskartekniker utan att mena det?
När jag läser det du skriver och allas kommentarer så känner jag igen mig i både den utsattas och den som utsätters situation.
Jag kan ibland komma på mig själv med att känna mig manipulativ. Kan mitt i en konversation tänka ”hur hamnade vi här? Var det jag som fick honom att känna att han måste komma hit just idag?” Har ibland även fått höra av andra att jag använder härskartekniker. Ofta står jag då frågande inför det de säger men börjar sedan fundera på om det kan stämma.
Det är ju isf verkligen inte alls min mening.
Att känna sig utsatt för härskarteknik är ju fruktansvärt. Det går ju, som många här ovan redan skrivit, inte att med logik diskutera när någon gör detta.
Jag vill verkligen inte vara en som gör så. Hur vet jag om jag gör detta omedvetet?
Går alldeles utmärkt.
Själv hade jag ingen tanke på att det var just det jag gjorde. Levde mitt liv i en glasbubbla där jag inte riktigt kunde/ville förstå vad jag höll på med.
Kan inte svara på hur det kunde bli så och varför jag inte förstod. Men jag skulle tro att om jag bara kommunicerat, lyssnat och hört efter. Eller ännu hellre, sökt hjälp av proffs. Då hade jag förstått.
Men jag ville inte ens förstå att jag behövde hjälp.
Denna del i mitt liv skall aldrig någonsin mera komma tillbaka.
Läser i kommentarer att ”han egentligen är snäll och charmig”. Jag har senaste dagarna sörjt och tänkt att mitt ex egentligen inte är dum och elak och saknat hans goda sidor som är enormt bra, MEN var på samtal igår och terapeuten sa att ”tänk på hela människan, hela personen. Plocka inte ut delar och tro att det kommer funka igen”. Det styrkte mig mycket. Jag kan inte leva med en person som är trevlig och härlig ibland och visar en hemsk sida ibland. Jag vill bara att tiden ska gå och att han ska blekna.
Tänkvärt… behövs påminnas dessa ord.
Skall skriva en lapp på kylen, tack Maja.
Kram
Bra idé! Det är så lätt att tänka tillbaka på de bra sidorna när man känner sig ensam.
Tycker det är skrämmande att så många är utsatta av härskartekniker av sin partner. Hur kan det ha blivit så? Hur har de uppfostrats som använder sig av det? Är också intresserad av ett inlägg om psykopati. Hur vet man om någon är psykopat eller bara ett extremt kontrollfreak?
Oj…jo detta upplever jag med min exman.
Han vill alltid ha sista ordet..bryr sig inte om saker vi bestämt ändras, även om det ställer till mycket för mig..svarar inte på mail… kallat mig det ena och andra.. och kör nu även med utpressning. Detta har jag stått ut med i 6 år!! 🙁
Han har en ny relation sedan många år. Han borde väl vara lycklig? Eller hoppa han på tåget för snabbt (efter jag ville skiljas) och nu vill straffa mig för allt i hans liv som inte blev som det var tänkt…Jo, jag tror det. Projektion!
Tycker verkligen att jag försökt för att få till en bra relation, få honom att förstå för barnens skull…
Att ha det så här tills barnen är 18 år.. det känns tungt ibland. Om det ändå fanns en paragraf där det fanns med att ”dra exman/exfru i örat”. Hade varit så mycket lättare om jag fick ta besluten. Vill absolut inte förstöra hans relation med barnen, vill såklart att de skall träffas varann helg. Men att jag kunde få ta de stora besluten som han anser att det är han som skall göra med maktspel.
Bläää… tar en del energi ibland
Orden kom i rättan tid för jag började tvivla, igen. Separerade för 7 månader sen och det känns som livet varit kaos sedan dess. Nu har vi samtal i familjerätten, till dom säger han att han gjorde slut för att jag var för bekräftelsesökande och jag blev galen av sorg och sedan av svartsjuka när sanningen var att jag kastade ut honom pga drogmissbruk, lögner och svek. Han ville tillbaka, jag sa nej, sen ja, men då ville han inte längre. Vi fortsatte umgås och även att ha sex tills plötsligt en dag då han bröt allt. Jag fick inte kontakta varken honom eller vårt gemensamma barn under hans dagar, gjorde jag det så kränkte jag hans intigriditet och ”stalkade” honom. Det kom så småningom till min vetskap att han träffat en ny och att vårt barn nu betraktade den nya kvinnan som sin familj (hans ord), och att de allesammans firat jul tillsammans. Ja, -då blev jag galen. Och allt var tydligen mitt fel, att han inte berättat, att vår 2-åring visade tecken på stress, att vi har samarbetssvårigheter -allt. När tar det slut? Vi har ju ett barn tillsammans. Hur ska jag kunna sammarbeta resten av mitt liv med någon som är helt obenägen att se sin egen del, att ta ansvar, att känna empati, ser allt i svart & vitt och som hela tiden gör om verkligheten som det passar -och som tror på det själv. För det är jag säker på att han gör. Hur ska jag tänka? Sätta hårt mot hårt eller kill him with kindness?
6-7 år tillbringade jag med efterdyningarna av mitt ex.
Tack och lov fanns inga drogproblem. För då hade jag tagit mitt barn och dragit !
Men den frustration du känner har du min sympati för. Jag blev berövad min dotters uppväxt. Allt hon kunde göra för att ställa till det för mig och min nya familj gjordes.
Vandrat i otaliga möten med familjerätten, sociala myndigheter, 5 utslag i domstolen (mot henne).
Och ändå fick hon göra som hon vill utan att någon brydde sig. Hon såg till att hon inte fick följa med på resor. Inte fick fira jul. Ingenting som vi skulle göra fick hon vara med på.
Där lärde jag mig vad samhällets stöd är värt.
Till slut tvingande min nya fru mig att helt enkelt ge upp. Hur ont det än gjorde gav jag upp. Troligtvis försent, för jag hade blivit som ex’t…….
I detta fallet eftersom det finns droger med i bilden skulle jag slåss som ett djur.
Om inte mitt x kunde få minsta lilla straff för att undanhålla in dotter från mig. Varför skulle du få det ?
Jag har stött på några av dessa personligheter och funderar lite på om man ska fronta direkt med att säga ” det där är inte okej ” eller köra andra taktiken att ignorera ich behålla lugnet .
Varit utsatt för maktspelare. Insåg dock att här står inte allt rätt till så jag drog.
Den gången försvann alla mina bekymmer när jag tog steget. Var inte heller speciellt ledsen över uppbrottet.
Och vad händer sedan. Jo jag blir, på grund av ex’t och allt som hände, en själv.
Så fruktansvärt när jag tänker tillbaka på dessa år jag fullkomligt kastat bort till stor del och till stor del gjort min familj illa.
Ni som känner igen er i artikeln att ni är drabbade av en dylik person. Ni är med säkerhet inte förtjänta av det. Stå inte ut med att bli behandlade som luft.
Om kärleken finns rotad, försök reda ut det. Och försök få motparten att både höra och lyssna. Det sista gjorde inte jag och jag får nu mitt straff.