Först av allt: det är inte enbart män som tar sidospår utanför sina förhållanden. Även kvinnor gör det! Men just det här inlägget handlar om oss män, och varför en del väljer att vara otrogna (ja, det är ett val och inget som ”bara” händer).
Vi lever i en tid och värld där vi med ett par svepande rörelser över mobilen kan etablera nya kontakter. Sajter som vänder sig till personer som vill ha ”äventyr” utan för relationen de befinner sig i. Som jag brukar säga under mina föreläsningar: vi lever i ett samhälle som föder fram narcissister . Väldig mycket bekräftelsejakt och ”jag, jag, jag…” Att vilja ha men inte behöva ta ansvar. Att göra så länge det inte kommer ut. Låt kvinnan där hemma leva med illusionen att allt är som det ska.
Mannen berättar att hotellvistelsen med jobbet:
”Ledde till både det ena och andra… Skulle min fru få veta… skulle allt vara över.”
Många av dem som är otrogna försöker skapa känslan av styrka, samhörighet (eller illusionen av en sådan), bekräftelsenäring eller någon slags lättnad i det som de upplever som vardagsgråhet genom sex.
Det slutna hjärtat ser människor och sex som två separata enheter. Vattentäta skott som är opåverkade av beteenden.
Jag ser dem som klär sina handlingar i alla möjliga rationaliseringar:
”Man är ju man! Testosteron vet du!”
Använd din maskulina energi till att vara fullt närvarande och ärlig gentemot din kvinna. Upphör med att skylla på ett dött förhållande (som du i så fall borde lämnat för länge sedan), hormoner eller hur fantastiskt livsbejakande du är. Få istället henne att känna såsom du önskar att hon skall få dig att känna.
Om ni bara visste hur många kvinnor jag pratar med, som känner sig väldigt obekväma bland män som hintar eller kör rakt på språk. Män som inte förstår att om de vill nå en kvinna på riktigt, så är det absolut nödvändigt att nå intellektet och rätt känslor. Hon är oändligt trött på raggningsreplikerna som hon garanterat hört hundratals gånger. Du misstolkar hennes artiga svar och leende som öppenhet och att det är fritt fram. Så är det inte! I alla fall väldigt sällan! Hon är obekväm, men uppfostrad till att bemöta människor med vänlig artighet. Det betyder inte att hon är tillgänglig. Möjligen ett leende på utsidan – men inte på insidan. Där tänker hon:
”Ännu en andra sorteringens dussinvara!”
Hon som bär kvinnligt vacker och sensuell klädsel gör det inte för din skull, utan för sin egen. Det får henne att känna sig fin och levande, så trasha det inte genom invaderande blickar och platta kommentarer.
Se större än din egna kortsiktiga tillfredsställelse. Var varsam och högst respektfull gentemot kvinnan i ditt liv. Du hade med största sannolikhet inte velat gå igenom det som hon en dag tvingas gå igenom med dig nära.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Ja så sant, det jag är mest arg på är hur kan man som mitt ex vara notoriskt otrogen och tro att det bara är att gå vidare, utan att tänka på hur det kändes för mig! Även om jag vet att det inte beror på mig så gnager den tanken ändå. I mitt fall är det definitivt ett sexmissbruk bakom men kan man ändå inte ha empati för den man sårar? Det här med sociala medier är ju lite roligt, en av hans älskarinnor hittade han När han spelade quiskampen ( behöver alltså inte ens gå in aktivt på en datingsida ) Sen två år tillbaka är vi inte längre ett par, under de åren har jag fått vetskap om otaliga otroheter från hans tillfälliga älskarinnor, inte så roligt att få till sig det så, han kunde väl åtminstonde berättat själv! Han lever i en ny relation naturligtvis, jag vet inte om han fortfarande är otrogen men vet att han inte sökt hjälp för sina problem, så vad tror ni? Nu är det iallafall inte mitt problem längre men hon kanske accepterar det, vad vet jag?
Micke!
I bland alla dina fantastiska inlägg så var det dagens text jag behövde läsa för att kunna gå vidare!
På gång på gång upplevs detta och när man för en gång skull vågar öppna upp sig så går man på en rejäl nit igen!
Attans ont gör det!
Jag förstår att det gör ont Cilla:-( Någonstans finns rätt person för dig….
Otrohet handlar ju inte bara om sex… När jag fått reda på hur mitt ex hade en kvinna på jobbet som han anförtrodde sig åt med våra problem och de ringde/sms med varandra dagligen blev jag otroligt sårad!!
Nu har jag funnit en fantastisk man som ger mig det bästa man kan önska i ett förhållande – trygghet, kärlek, respekt och öppenhet samt massor med glädje och nyfikenhet
tänk att det skulle ta 30 år…
Är så tacksam att mitt ex lämnade mig
Tycker det är lite tråkigt att focusera på män. Kvinnor är i lika stor utsträckning otrogna också.
Men då brukar det oftast heta att vi män får skylla oss själva.
Jag vet inte om kvinnor är lika ofta otrogna som män. Men jag har en känsla av att fler män tar den vägen för att kompensera eller avsluta ett förhållande som hamnat i slentrian. Och att fler gifta män än kvinnor samlar jakttroféer på krogen och på konferenser. Oavsett kön är det ett omoget och svekfullt sätt att gå bakom ryggen på sin partner, och inte stå upp för sina känslor och sitt beteende. Man dödar ju all tillit som relationen varit uppbyggd kring.
O jag som är ”den andra kvinnan” den han är otrogen med..
Skriv gärna ett inlägg om oss. Det vore kul o läsa…
Zuss
Du kanske har kommit till fel forum. Detta är ingen nöjessida. Här hjälper vi och stöttar varandra. Vi har går igenom eller har gått igenom ofattbara kriser.
Jag ser inget kul i vad som skrivs här. Förhoppningsvis är det till hjälp att komma tillbaka ”på fötter” igen. Men roligt är det inte, det kan jag lova dig.
Förstår inte överhuvudtaget hur man kan vilja vara den andra kvinnan. Det måste ju saknas något i huvudet och det är inte egot som saknas
Jag har svårt att tro att någon VILL vara den andra kvinnan/mannen, tror bara att en del tappar självrespekten å helt enkelt tillåter sig att bli den andra…nöjer sig med smulorna…för alternativet är ännu mindre…
Jag tror den andra kvinnan eller mannen saknar respekt och insikt om hur hens beteende sårar och söndrar en familj/relation. Parasit är inget vackert ord… Hen får godbitarna, men slipper kraven och vardagsgnisslet, tårarna och den brustna tilliten.
Men jag tror också det kan finnas en bristande självrespekt och kärlek till sig själv, om den andra låter sig nöjas med den rollen under en längre tid. Lite masochistiskt på något vis att vänja sig vid smulorna… Vad gör att hen står ut och inte säger ”ok, menar du allvar får du göra slut först!”?
Funderade ett tag på om jag skulle skriva detta.. Otrohet är oerhört laddad.
Det är lätt att döma och säga att att det saknas något i huvudet på den andra kvinnan, att den får godbitarna och allt det ni säger.
Det sa jag också, innan jag gjorde valet att bli den andra kvinnan. Ja det är ett val, det är ingenting som bara blev för min del. Ett val som många har svårt för att förstå. Jag är ingen svag kvinna som låter mig utnyttjas. Jag har gjort ett val och inser att jag får ta de konsekvenser som finns och som kommer på vägen.
Mina handlingar är moralisk förkastliga, det bara är det att hjärtat inte alltid bryr sig om moral och etik.
Jag förstår att mitt val är hotfullt för många, och att jag anses illojal gentemot kvinnor generellt. Vi kvinnor bör ju stå tillsammans mot de svekfulla männen.
Varför mitt val ? Jag ser det som en läkningsprocess. Mitt liv har stukat mig på många sätt, och nu får jag i den här relationen hjälp att läka. Det är en ömsesidig läkningsprocess, en ömsesidig relation på många sätt. Den här relationen har hjälpt mig åter lita på människor.
Det är det som är det största sveket i min värld. Att jag som den andra kvinnan har varit den som stått närmast.
Vad jag vill säga ? Livet är inte alltid svart och vitt, även om det är lättare att leva i en svart/vitt värld. Döm inte någon utifrån din egen rädsla.
Skulle jag göra det igen ? Troligtvis inte.
Tack M för dagens text…för att du ser människor med själar å djupa känslor…inte bara det som finns på ytan. Vi människor behöver respektera oss själva och varandra. Vara rädda om varandra. Det borde vi alla bli bättre på. Vet att jag själv kan fastna i mitt eget synfält och agera utifrån mina egna behov. Jag, jag, jag…har ju själv varit flirtig med en upptagen man som jag känner mycket för. Inget att vara stolt över. Och inget jag rekommenderar någon att vara.
Håller med Daniel, det finns inte utrymme för skämt här, men Zuss, det verkar som om du kanske vill ha hjälp.
Många av de kvinnor som är älskarinnor under flera år med samma man, har en granne så jag vet vad det handlar om, kan dels på något sätt nöja sig med det hon tror hon kan få. Hon tror kanske inte att hon är värld något bättre. Eller dels ha svårt med anknytningsproblem och därmed endast klara av korta träffar för att den mesta tiden hellre leva själv.
Sedan kan det finnas kvinnor som älskar mycket sex, sensuella vackra njutande kvinnor som högaktar mannen och hans vackra manlighet och kanske inte nöjer sig med en. Men dessa skulle aldrig ställa sig mellan ett par eller störa pappan i en familj,dessa män är sällan manliga, sensuella eller vackra utan vilsna och stressade. Hon möter endast singlar (och försäkrar sig om det) och njuter!
Själv är jag av det tyckandet att kvinnor som flirtar med män i förhållande leker med döden. Man kan orsaka oerhörda situationer om det skulle uppdagas och det är Alltid den tredje parten, hen, som kliver in och stör, som drar det kortaste strået… och förlorar allt i det långa loppet.
Det Thomas säger är intressant, för varje man som är otrogen måste det ju finnas en mottagare, kvinna, och jag tror långtifrån att dessa är singlar. Jag vill till och med hävda att det alltid är kvinnan som bestämmer vem hon vill ha. Männen tuppar sig försöker göra sig intressanta, visa sitt intresse genom, som Michael skriver ovan, att svepa med blicken, komma med kommentarer som är långt från det intellektuella samtalet….men jag vill hävda att mannen får aldrig kvinnan försen hon bestämmer sig för om hon vill ha honom eller inte. Och de kvinnor som bestämmer sig lätt och fort för vem som helst…ja, de är nog lika trasiga som den äckligt flirtande mannen. Det här samtalet tycker jag mer handlar om de männen som hänger på krogen.
Tycker Annas man som anförtrodde sig om era familjära problem tar otrohet till en annan dimension, vilket måste kännas fruktansvärt. Den man ska kunna prata med allt om ska ju inte gå och föra sådant vidare till någon annan, skumt!
Men att vara otrogen är inget nytt fenomen, även om det kan ske enkelt via dejtingsidor, ett av budorden lyder ”Du ska icke hava lust efter din nästas hustru/make”…
…otrohet har alltid funnits och kommer alltid att finnas… och historisk så har männen både köpt och utnyttjat kvinnor. Barnporren omsätter ca 50 milj kr per år bara i Europa (såg på nyheterna för några år sedan). Jag tror faktorerna är många, det kulturella arvet, hormoner och maktlystenhet och tävlingsinstinkter som ofta är kraftigare hos männen.
Förutsättningarna för oss män och kvinnor i livet är väldigt olika, och när vi finner en vacker kärlek i en livskamrat så kompenseras dessa olikheter upp väldigt fint och man blir ett lyckligt och harmoniskt par där varken otrohet eller hårda ord finns med, likt svanparen. Mina föräldrar har ett sådant förhållande och min äldsta dotter och hennes kille har också ett sådant förhållande. Och granskar jag hur mitt och min före detta mans förhållande var under de många år vi var tillsammans så hade inte vi det där lilla sista för att det skulle bli väldigt vackert, men vi var nära på att nå hela vägen fram.
Ni som varit med om otrohet av olika slag och känner er helt fördärvade inombords… ni är värda någon annan person och de finns, så låt inte åren gå till att tro att du inte är värd bättre.
Efter 20 års äktenskap och x antal otroheter, blev jag tillslut lämnad för den andra kvinnan. Det gjorde fruktansvärt ont men samtidigt kände jag mig ändå på något konstigt vis, faktiskt lättad för jag hade aldrig satt ner foten och lämnat honom själv. Nu är jag äntligen fri att leva mitt eget liv! Nog har jag gått igenom hela känsloregistret och jag faller tillbaka i bitterhet med jämna mellanrum, men i det stora hela är jag ändå glad att det blev som det blev.
Hm…finns inget utrymme för humor här? För mig är det räddningen. Att även i mina mörkaste stunder kunna tillåta min humor att få komma fram. Det betyder inte att allvaret i situationen är mindre, tvärtom…
Det finns de här som förlorat sin familj, som endast får träffa sina barn halva tiden, som har fått skuldsätta sig upp över öronen, som kippar efter luft för att överleva.
Detta på grund av otrohet.
Sedan är det någon (den andra kvinnan/mannen) som kanske har varit del att orsakat just detta som skriver och ber M om att få läsa en ”analys” om sig själv för att det ”hade varit kul”.
Då tycker i alla fall jag det saknas respekt.
Klart man ska kunna skratta. Det är en del av läkandet.
Men detta skrattar inte jag åt i alla fall.
Kanske jag som hamnat i fel forum….
Jag förstår din reaktion Daniel…tror kanske bara att alla människor försöker nå ut på olika sätt…kanske ett rop på hjälp som döljer sig bakom några mindre väl valda ord…? Lätt hänt att det blir lite tokigt ibland…
Men som sagt…förstår din reaktion…vill bara att vi sträcker ut handen till alla som hittat hit 😀
Ååå, vad jag gillar dig Petra35!
Du verkar ha ett bredare perspektiv på vad livet innebär. Personligen tycker jag att man måste se VARJE individ bakom det som sker. Inte bara dömma och kalla folk ”kadaver” ”äckel”, you name it, utan att ha en aning om levnadshistorierna bakom…
Jag till exempel, hade aldrig varit född, om det inte vore för en otrohetsaffär..och det får en att tänka kring otrohet ett antal varv extra, med ytterligare en dimension till det hela. Är jag då ”äcklenas” avkomma? Oäktingen som inte är vatten värd?…njaaa, vägrar att tro det..
Det kan finnas tragiska öden bakom de val människor gör, och det bör man vara medveten om.
Dock är otrohet aldrig ok.
/Em
Apropå otrohet tycker jag en ska tänka sig för vem en skuldbelägger. Den som de facto är otrogen eller den som personen är otrogen med. För mig är det den förstnämnde. Det blir lätt så att om en man är otrogen läggs skulden på den kvinna som lockat och förfört honom, och ”splittrat en familj”. Men den som är otrogen ansvarar ju faktiskt fullt ut för sina handlingar, tar egna beslut.
Det vore intressant att läsa mer om det här med otrohet. Det verkar vara ett ämne som både engagerar och upprör! 🙂
Jag blir så ledsen när vissa i sina inlägg ”ser ner” på ”den andra” kvinnan utan att veta vem man pratar om och utan att veta bakgrunden. Jag har levt i ett långt förhållande som kantades av otrohetsaffärer vid många tillfällen. En av dessa resulterade i ett barn också. Jag grät mig igenom måååånga dagar och nätter. Det var svek och det gjorde ont! Jag valde att inte lämna förhållandet eller kasta ut honom. Jag valde att det övriga vi hade var mer värt. Jag lade ALDRIG skulden på kvinnorna! Det var han som svek oss! Han som gjorde valet! Han som hade ansvaret för sitt/vårt förhållande!
Åren gick och plötsligt föll jag för en gift man! Jag var gift och han också. Vi klarde inte av att värja oss. Självklart kan detta ses som fel men så blev det. Jag valde att avsluta mitt äktenskap för att jag inte ville ljuga eller leva med en lögn. Det gjorde inte han… Plötsligt är jag ”den andra” kvinnan. Det är ingen avundsvärd sits. Det är inget jag önskar någon. Jag ”tar smulor” och jag gråter mig till sömns måååånga kvällar. Känslor är så starka! Ska tillägga att jag anser mig vara stark, förnuftig, kapabel, vettig, handlingskraftig…. Men jag föll handlöst! Jag vill mest bara säga att Älskarinnor gråter och har känslor också och den som går bakom ryggen på sin partner är den som bär ansvaret! Och…. Snälla, döm ingen innan ni gått i deras skor!!!!
Tack för din historia Lena!
Jag kan inte annat än beundra dig för din styrka i de olika roller du haft.
Inser också hur svårt det måste vara att ens otrogne man får barn med någon annan. I mitt fall accepterade min pappas fru t o m att jag hälsade på då och då…
Ofattbart i mina ögon…men så var det.
Och just det där med att inte döma förrns man själv gått i andras skor, det är sååå viktigt, även när det gäller andra typer av domar vi fäller över människor.
Livet ger oss alla prövningar förr eller senare, och ingen av oss har en aning om i vilken skepnad dessa prövningar kommer, det kan vara iform av att bli bedragen, eller att bli förälskad i en gift person, eller som i Lenas fall, både ock, eller helt andra former. Därför tycker jag att det är viktigt att vara ödmjuk inför det faktumet, att vi inte vet vad vi kommer att ”drabbas av”, dock har vi en fri vilja att välja bort en förälskelse..det är jag fullt medveten om. Det är liksom det som är prövningen i det fallet.
/Em
Vilket jäkla meseri! Det är bara att bestämma sig att hålla sig från upptagna. Gjorde misstaget en gång och aldrig mer. Jag ser inte upptagna män, då får jag vänta tills dom blir singel och det brukar ju gå rätt fort i dagens samhälle
Avsluta era nuvarande förhållanden INNAN ni hoppar i säng med någon annan. Ska det vara så svårt?.
Jag behöver inte gå i era skor för att förstå att det är det enda ärliga och rätta. Visa er partner respekt!
Ja eller om man är singel och vill hoppa i säng med en som är gift.
Visa alla människor respekt!
Önskar jag kunde se saker så enkelt!
Tänker att det är lättare att leva då…på ett sätt…
På ett annat sätt inbillar jag mig att man har lättare att leva sig in i andra människors liv om man kan se fler lager liksom, både hos offer och förövare…då är jag väl en mes isådana fall…
Det får jag leva med.
Det jag menar med meseri är att det ska hållas på med dumheter och ursäktas. Det som är gjort är gjort, men ursäkter gör att det ändå blir tillåtet att det fortsätter. Jag trodde att man vill utvecklas och bli bättre. Att vi ska göra allt för att världen ska bli bättre och känna empati för andra och de som har ett egotänk kanske behöver en reality check och inte dalt. Jag har haft alla tänkbara känslor vad gäller karlar, så kall när det gäller känslor är jag inte. Jag har liksom bara bestämt mig. Jag undrar om de som är ”den andra” bor i en by med tre personer eftersom det inte verkar finnas nån annan att välja på. Öppna ögonen så märker ni att det finns fler att välja på än ett otroget slem!
Visst är det enkelt att tala om för andra vad som är rätt och fel. Att fördöma handlingar. Absolut. Jag har aldrig varit otrogen eller hoppat isäng med en upptagen man. Jag har haft styrkan och självrespekten att följa mina värderingar. Men jag skulle aldrig komma på tanken att döma ut människor jag inte känner. Eller jag vill iaf inte vara sån.
Jag däremot har varit i den sitsen så jag vet vilken sida jag stöttar på riktigt. Jag vet varför det händer osv. Jag stöttar de som det verkligen är synd om och inte ”tyck synd om mig”-wannabes. Kan jag tänka att jag inte vill vara med upptagna, så kan vem som helst göra det. Jag har haft det tänket i 15 år (man är tydligen inte alltid så smart när man är 25, men man lär sig) Det funkar utmärkt. Jag lovar. Sen är det rätt schysst att ha ett bra bagage med sig när man så småningom träffar den rätte. Vem vill ha en utsliten hängpung med sig i necessären?
Trevlig helg Agnes. Du har hittat ditt sätt att gå fram i livet, andra hittar sitt sätt. Förhoppningsvis strävar vi alla mot en bättre värld.
Trevlig helg Agnes. 😀 Du har hittat ditt sätt att gå fram i livet, andra hittar sitt sätt. Förhoppningsvis strävar vi alla mot en bättre värld.
Ja förhoppningvis gör dom flesta det. Jag har hittat mitt sätt att gå fram i livet ja och tyvärr har ju även pedofiler det m.fl. Därför tycker jag att det är så viktigt att sätta gränser när något är fel och kämpa för det, vad det än kan va. Sen kanske inte mitt sätt alltid är bra, men jag gör åtminstone något. Trevlig helg!
Agnes, diskussionen huruvida man kan välja förälskelse eller inte är intressant…
Tänker att många menar att man kan styra medvetet vem man ska bli förälskad i, jag tror nog också man kan det, eller åtminstone kan man välja att stänga av de känslorna, precis som vissa (inklusive jag) har lärt sig att stänga av jobbiga känslor, och skulle det värsta ske, att man genuint börjar få djupare känslor för en upptagen person, så har man ju alltid möjligheten att avstå..vilket de allra flesta nog gör.
Vissa fixar det, andra inte…
Jag förstår upprördheten hos de som drabbas, det är ett fruktansvärt svek, jag förstår också dilemmat hos de som blivit förälskade i en gift person och avstår och försöker glömma.
Och jag vill tro att det finns människor bakom båda sortens handlande som våndas över svårigheter i livet, fast på olika sätt.
Tack för insiktsfullt inlägg Agnes!
Detta ämne upprör och engagerar många av oss…
En het potatis helt klart.
Ha en trevlig helg!
/Em
Jag förstår precis vad alla menar och jag har varit med i alla ursäkter och ödmjukt tagit allas känslor i försvar. Jag tänker inte så längre. JAG vill göra allt jag kan för att stoppa otrohet och når jag ut till en enda att tänka om så gör det iaf mig lycklig
En liten fundering får jag när jag läser era inlägg…
… om otrohet hade varit okej på alla sätt och vis så hade det inte varit så tabu i samhället?
…min egna personliga åsikt, vilket jag gör upp väldigt tidigt i ett förhållande är, att om min man skulle vara otrogen mot mig så kommer vi aldrig att ses igen. För mig är det lika viktigt som att dricka, sova och äta. Det är min självkännedom som säger mig att tilliten faller och hjärtat går i tusen bitar vilket gör att jag omedelbart hellre lever själv. Många jag känner resonerar på samma sätt. Många ggr har jag och andra kvinnor kunnat prata om huruvida man skulle kunna förlåta sin man om han varit otrogen och en sak är det gemensamma svaret från de flesta, att man inte vet, men att det skulle skada så ofantligt mycket så frågan är om det någonsin skulle bli likadant igen….oavsett bakgrunden till snedsteget.
…jag har haft några i min nära relation där olyckan med otrohet har inträffat och det är med sorg hur jag sett hur de gjort allt för att komma tillbaka….många ggr, allra helst för barnens skull, så hade jag hellre önskat att de gjort slut. För skadan och synnergeffekterna är så många så barnen hade nog fått en bättre uppväxt med skilda föräldrar. Men så är det ju med all tillit som raseras, om din chef går bakom ryggen på dig, om din kompanjon går utanför de ekonomiska ramarna ert företag…men i topp har nog alltid och kommer nog alltid kärlekstilliten att dominera.
Om du som läser är mitt uppe i den värsta separationen, med ångest upp över öronen och ingen framtidssyn, som bottnar ur otrohet, försök ta dig samman, låt tiden gå, så kommer du att bli dig själv igen, det är sant att tiden läker alla så. Menar inte att ni kanske blir ihop igen och kan glömma allt, men du kan om Du väljer att ta dig ur den känslomässiga stormen klara det galant och bli en hel och mycket lycklig människa igen.
Ingen separation är lätt, men den gamla klyschan ”inget ont som inte har något gott med sig” är på längre sikt nästan alltid sann. Kris är en personlig utveckling.
Gör klart för dig vad som är okey för dig, släpp aldrig det, lova dig själv det, den egna tilliten till sig själv är den viktigaste.
Vad är att vara otrogen för er?
Dela sina innersta tankar med någon annan, utanför parrelationen?
Att vara kär i en annan, inget sexuellt sker, tiga, och välja att stanna i relationen?
Välja att inte verka för partnerns utveckling, utan bara att satsa på sig själv?
Vore intressant att läsa hur ni funderar.
Jag har varit förälskad i någon annan, en charmig kollega, i en fas då min partner var mycket frånvarande. Jag valde att inte säga något till personen i fråga eller till min partner, utan jag lät känslorna ebba ut. Om jag berättat för kollegan hade jag tyckt det var fel. Men helt klart, jag tillät ju mig att flörta ”oskyldigt” på jobbet. Och jag diskuterade flörten med mina väninnor. Allt kan jag tycka var helt fel idag.
Mannen i mitt liv ska vara nummer 1 och min bästa vän! Om vi har problem, vill jag vara ärlig och tala om vad jag tycker till min partner. Sedan kan jag ha några förtroliga att diskutera relationen med. Men inte hade jag tyckt det vore ok, om min partner och jag beklagade sig över varann till vem som helst. Likaså tycker jag det är fel att dela sina innersta tankar om partnerrelationen med en annan man.
Jag tror inte man kan välja att bli attraherad av någon. Men man kan medvetet välja vad man vill göra av den attraktionen. Om man har det bra i sin nuvarande relation, väljer man nog inte att låta det gå över i förälskelse, emotionellt och/eller fysiskt.
Så här tänker jag: Gör inget mot din parter, som du inte vill hen ska göra mot dig! Och var tydliga med var era gränser går!