Mannen har just blivit lämnad av sin fru. Två barn tillsammans och ett stort fint hus. Han blickar inåt i sig själv och ser missarna har gjorde längs med relationsvägen. Att anklaga henne kommer inte att hjälpa ett dugg.
Nu kommer någonting som vissa skulle kalla självutplånande, eller:
”Ja, om man har de ekonomiska resurserna så….”
Han vet att hans f.d. och barnens mamma inte kommer att ha råd att bo kvar i huset på egen hand. Han vet också att barnen kommer att tvingas byta skola om de säljer. Hon är väldigt fäst vid boendet så han bestämmer sig för att lämna över allting till henne. Hon får helt enkelt hans del av huset, vilket betyder att han börjar från noll.
Han känner att han har kapaciteten inombords att återhämta sig igen. Han är till sin läggning extremt optimistisk, kreativ och har en plan för sin framtid. Egentligen är han förkrossad, men vägrar att låta bitterhet få krama livsnerven ur honom. Varifrån kan vi hitta en sådan styrka?
Vi människor är olika: en del krigar för varenda andel, medans andra ”dödar” med omtanke. Jag är inte ute efter att försköna och romantisera, bara återge berättelsen om en man som visade omtanke (som sagt, dårskap i vissas ögon) i stora mått.
Han reser bort en tid och samlar ihop krafterna. Sitter en tidig morgon på en varm sandstrand och läser orden:
“What we achieve inwardly will change outer reality.”― Plutarch
“Look well into thyself; there is a source of strength which will always spring up if thou wilt always look.”― Marcus Aurelius, Meditations
Om det är någonting som livet lärt mig, så är det att allting handlar om hur vi reser oss upp igen. Att inställningen är allt! Det är inte enkelt, men nödvändigt. Det som vi först uppfattar som en förlust, kan vara just det som öppnar dörrarna till nya möjligheter. Bara smaka på de tankarna en liten stund, även om du inte skulle hålla med. Denna inställning…
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Du frågar var vi kan hitta sådan styrka ifrån…
Styrkan kommer från livets kraft, som finns inom oss alla på djupet.
Där inuti finns det som är vi och svaren som kan leda oss i den riktning, som gör oss hela.
När insikten kom till mig, om hur jag och denna kraft fungerar, då fylldes jag med lugn och tillit.
Jag förstår mer och mer idag, att livet och min styrka kommer inifrån mig själv och inte från någon annan el något annat.
Vad jag känner igen mig i det du skriver idag. Jag var den som faktiskt valde bort min rätt, både av omtanke att inte drabba mitt ex att behöva flytta från det hus och miljö han uppskattade, låta våra barn få ha kvar sitt hem men till viss del också att döva mitt dåliga samvete i samband med uppbrottet. Det sistnämnda har jag förstått i efterhand. Jag har också brottats med tankar kring att välja bort min rätt, att det kanske säger en del om hur jag har sett på mig själv och mitt eget värde. Genom att välja bort min del har det också inneburit att mina valmöjligheter vad gäller boendet är betydligt mer begränsade än tidigare. Idag kan jag sakna den möjligheten, men inser samtidigt att jag fattade ett beslut efter den verklighet som rådde just då och att jag inte kunde annat. Jag tar till mig dagens avslutning att det som först kan uppfattas som en förlust mycket väl kan vara det som öppnar upp för nya möjligheter.
Oj, vad jag känner igen mig i det du skriver. Valde också bort min del i allt det materiella dvs. Hus bilar m.m delvis för att låta barnen ha kvar sin trygghet. Men också för att döva mitt dåliga samvete för att det var jag som valde att lämna. Just då orkade jag inget annat, jag ville bara bort. Idag kan jag delvis ångra mig då jag lever med en ansträngd ekonomi. Men samtidigt hade det inte tjänat nåt till att ta strid om saker, det hade kanske bara lett till att barnens tillvaro hade förändrats mer än nödvändigt.
Ibland är det svårt att se det positiva i livet när verkligheten är tuff. Tror dock att det gäller att fortsätta kämpa och se det som är bra. Någon gång måste det vända och bli lättare. För vem vill stanna i nåt som inte är bra eller rätt pga ekonomi. och framförallt tro på sig själv och sitt eget värde!
Visst är det så, man måste vara ärlig mot sig själv. En separation är verkligen något som sätter igång flera processer och som ger oss möjlighet att växa. Gäller bara att ta den.
Det var fint och omtänksamt, framförallt stort av honom. Han visste att hans förutsättningar inför framtiden ( bl.a. Ekonomiskt) var större. Han tänkte även på barnen. Varför man skiljer sig, och hur man skiljer sig är så olika, just för att Vi är olika. Alla har vi olika historier av våra liv. Att kliva ett steg tillbaka är riktigt stort. Tyvärr tror jag att det är ganska ovanligt. Efter att min ex man sa att han ville skiljas, så sa han att han kände sig likgiltig gentemot mig. ( vilket jag redan hade fått erfara) . Jag frågade honom om han hatade mig? – Hata är ett stort ord, sa han ( han menade att han inte gjorde det). Men det kändes så, så som han behandlade mig. Det var läskigt att se hur en person förändrades så snabbt. Han stängde verkligen av. Det gjorde mer ont hur han behandlade mig efteråt, än när han sa att han ville skiljas.
För fem månader sen sa min fru att hon vill skiljas hela min värden rasade. Den första tiden trodde jag att jag aldrig skulle resa mig igen. Men känner nu att jag blir starkare varje dag. Mycket tack vare din ord här har läst varje dag seda fyra månader.
Tack så mycket för alla stärkande texter och kommentarer