Hur vi definierar kvinnlighet, manlighet, feminint och maskulint har till stor del sina rötter i vår uppväxt. Liksom genom upplevelserna som vi har samlat på oss under livet.
En kvinna berättar: ”Han kontrollerade allt i vårt förhållande! Så fort jag hade en åsikt, så skulle han övertyga mig om sin sanning. Han gav sig inte förrän jag stod på hans sida. Jag tänkte ofta för mig själv att han måste ha någon form av diagnos, eftersom allting handlade om honom. Jag hade tappat bort mig själv.”
Jag: ”I allt det som du berättar för mig verkar det inte finnas särskilt stor anledning till att vilja gå tillbaka till honom. Eller?”
Hon: ”Men han är ju så mycket man…”
Jag: ”Om definitionen på en man är en som styr, härskar, kontrollerar, skriker åt dig, är ute efter enbart sin egen tillfredsställelse utan att känna av eller bry sig om vad du vill…”
Jag ser många som behöver börja ifrågasätta sina automatiska förebilder/modeller gällande vad en man/kvinna är för någonting.
Pratar med hon som attraheras till nästan enbart muskelmassa, och samtidigt missar alla varningslamporna som blinkar med full kraft mot henne. Hon blir totalt förblindad p.g.a. den sexuella attraktionen. Alla hennes tidigare relationer har slutat på samma sätt: psykisk och ibland fysisk misshandel! (”Kan hon inte möta en vältränad person som är hel inombords” tänker jag för mig själv?)
En man förklarar: ”En kvinnas yttre skönhet kan göra mig väldigt enkelspårig. Jag blir snabbt en som försöker ha kvar henne genom pengar, även då hon behandlar mig illa. Om jag bara spenderar tillräckligt på henne så kommer hon inte att gå sin väg. I grunden är jag skräckslagen för att bli lämnad ensam.”
I både kvinnan och mannens berättelser ovan finns det historier som går tillbaka många år i tiden, och som förklarar varför de ”väljer” som de gör. Förenklat och kortfattat handlar det om hjärnor som gör kopplingar: muskelmassa = attraktion = ”han kan beskydda mig” = i attraktionen ingår (så som hon ser det) doser av rädsla = ”här gäller det att anpassa sig.” = känner sig oälskad = försöker vara ännu mer till lagas.
Mannen: skönhet = ”jag känner mig lyckad som kan ha en vacker kvinna nära” = rädsla att förlora = ”känner mig ensam och oduglig” = tömmer mig själv ännu mer ekonomiskt = försvagad självbild.
Vi repeterar våra nedbrytande beteenden om och om igen, tills vi förhoppningsvis en dag vaknar och lär oss att göra annorlunda. Då kan kvinnan i den här texten ingå ett förhållande med en vältränad person som samtidigt representerar känslomässig intelligens. Eller mannen även börja söka efter den inre skönheten.
Tankar min bloggvän?
Michael Larsen – relationscoach
Skiljas utan att fastna – webinar den 9/3 kl 20.00 – 21.15. Du är varmt välkommen!
Få saker har farit runt så mycket i skallen som just detta. Vad är en attraktiv kvinna för mig? Hur är en attraktiv man? Jag har verkligen reviderat på djupet vad som attraherar mig efter insikter, skilsmässa och ha kommit på fötter igen. Aldrig, aldrig, aldrig mer en relation som inte ger en själslig connection, kommunikation och ögonkontakt där vi känner var vi har varandra. Och insikten hur ett destruktivt realationsmönster kan byggas av två parter som är lika svaga på emotionell kommunikation.
Det är intressant att kunna identifiera sig med män som finns i min närhet och som visar distans, rädsla och har ett flyktbeteende från djupare reflektioner. Som av olika anledningar präglats till detta, i kombination med uppfostran och persolighet. Har varit på den sidan av muren och kan så väl känna igen mig. Ingen skön plats att vara på.
Inser när jag nu träffat nya kvinnor att det inte är självklart att kunna hantera en emotionell, djupare dialog bara för att man är kvinna. Att chansen att träffa sin tvillingsjäl begränsas i samband med att man själv utvecklas, och får djupare gränser vad som är viktigt i en relation. Acceptansen har landat så det känns verkligen helt ok, och naturligt.
Spot on för mig personligen, magiskt att du tar upp just precis det här..
Precis avslutat en relation med en just ”manlig” man?!
Problemet ? Jo, hans otroligt starka åsikter som åt upp mina, hans förmåga att ta all plats och inte bara fysiskt.. supersnäll men till ett offrande sätt, kände att han levde genom mig, jag fixar inte det. Visst blev jag förälskad i att en man på 100 kg muskler, ordnad ekonomi och hus på en ö men.. nån som alltid såg till att jag fick allt på alla sätt..
Jag är en väldigt reflekterande person, ibland med alldeles för mkt tålamod, vill försöka förstå ur den andres perspektiv, men i det stora hela slutar det på samma sätt, jag väljer mig själv. Så även denna gång trots att personen i fråga hade allt manligt jag trott jag behövt, läxan blev att manligt handlar om nåt annat för mig. Jag önskar mig en Man med stort starkt inre som kan ge mig ett lugn utan att famnen måste vara fysiskt stor och stark.
Är så glad över att du finns här och delar med dig så mina tankar landar på ett bra sätt 🙂
Oj …igenkänning! Ja han var MAN. På många sätt. Å ett utseende som tilltalade mig. Passion…
Men den tråkiga biten. Bråk o bråk. Han satte alltid sig själv på första plats. Lyssnade aldrig in vad jag tänkte, kände.
När han hade sagt något dumt till mig, var hans ursäkt alltid, att han sa ju så ”för att du sa ju så”.
Å så jädrans ego! ”Men ska du ha din dotter mer hos dig får ju du o jag mindre egentid”.
Nä, nu blir det att landa i mig själv. Vem är jag? Vad vill jag?
JAG vill hitta ”hem”, jag vill växa. ❤️
Tråkigt nog så är det få män som letar efter någon med inre skönhet. Det är yta, yta och mer yta som gäller för män.
Tyvärr är minskar ju möjligheten att träffa någon drastisk när man har gjort sin hemläxa och jobbat med sig själv. Så insikten blir att man får ge upp sin dröm om att hitta en partner att dela livet med .
Enklare att vinna högsta vinsten på lotto känns det som.
Dataspel och vad det gör med många män är sjukt omanligt!!! Usch för att bli väckt mitt i natten för att han sitter och skriker över spel typ ”Battkefield” eller ”Tanks”. Fy fan!
Ja min hjärna gjorde precis dem kopplingen. Det var vad förhållandet bestod av. Har var mycket man till ytan. 100%muskler som han även gärna visade för andra. Efter 18 år och reflektion nu in några månader efter uppbrottet så säger min logik aldrig mer en vältränad narcissist. Ha ha Michael klart man måste kunna träffa på en vältränad snubbe som inte är det ( dock förmodligen inte på gymmet;)). Men sen tänker jag också att jag måste fan jobba bort det där med utseeendet och attraktion till muskler. För det landar inte sällan i den där matematiken du beskriver o tycker att jag är lätt patetisk med mina fixeringar över hur en man ska se ut. Ja ja framtiden får utvisa hur det går. Nu har jag i alla fall mer erfarenhet och mima barn är ju redan gjorda så går jag bet så är det ju inte så farligt. Får väl råka på mina nitar i så fall. Nu handlar det ju inte om att hitta någon att bilda familj med som det gjorde när man var ung o dum o gjorde ett knepigt val. Man är ju inte perfekt. Så träffande dagens inlägg. Huuuhh
Vilsen jag är benägen att hålla med men vi får väl se. Ingen idé att leta tänker jag. Han får la i så fall dyka upp där en dag annars helt ok o va med mig själv.
Hmm… Här några tankar från andra hållet: har haft en låång relation med en man som var 10 år yngre än jag, kortare än jag, som tjänade något mindre än jag. Vi var välutbildade och jämställda. Jag ansågs nog som rätt snygg. Jag upplevde oss länge som väldigt jämspelta. Men min karriär gick bättre än hans, min kropp starkare än hans, och till slut blev det så att han liksom skulle ”hålla mig kort”, gav ingen bekräftelse alls, och jag krympte och krympte… Som om han trodde att min kärlek till honom skulle öka, om jag kände mig osäker på hans!? Och jag undrar fortfarande efter ett par år som skild, om det är en för stor belastning för en man att leva i en relation där han inte är den store starke Mannen?
Så nu tänker jag tvärtom er andra här; kanske ska jag gå på muskler och längd, så att mannen inte behöver känna sig underlägsen en snygg, välutbildad och intelligent kvinna? Och tänka att hjärnan får sin stimulans på jobbet? Men hur ska jag stå ut med det?
Gabriella… det ligger något i det du säger. Har två kvinnor i min närhet som är som dig. Båda har män, som är lågutbildade och låginkomsttagare men väldigt manliga fysiskt. De männen är dock trygga i sig själva och har inget behov av att vara macho och ser sin kvinna för den hon är. De har ett fint Vi, även om det är ombytta roller kontra genomsnittet i Sverige.
Så spännande att läsa alla inlägg! Många tankar. Tillit tror jag är grunden. För ärligt talat, vad lägger ni för nästan omänskliga önskningar på en man? Vältränad och supertrygg i alla lägen? Hur är ni själva bakom alla ridåer? Är det okej och kvinnligt att vara känslosam och osäker, men inte för en man? Ska jag som man gräva ned alla ”svagheter”? Blir inte det förljuget och en förminskad människa? Vad är styrka, på riktigt?
Det är troligen inte manligt? och skamset att erkänna, men jag anpassade och kompromissade bort mig själv. Mitt i skilsmässan hade jag ett oförglömligt möte med en kvinna som gav sån tillit till mig att jag fixar det! Jag började tro på mig själv igen. Det vill jag ha och det vill jag ge: en tillit och kärlek till att jag fixar mitt liv och du fixar ditt liv, i en tvåsamhet! Mikael skriver så bra om tillit i sin bok, likaså bilden av två personer som simmar bredvid varandra fastnade.
Chris fantastiskt bra att du satte ned foten…. då br skrivet!
Tack Anna K för din validering!
Ja, kände att jag behövde svara, sticka ut hakan..
Det ”normala” för mig hade varit att inte göra det. Men nu finns det ingen återvändo. Märklig och turbulent tid. Vill vara med mig själv, får bekräftelse från kvinnor, men det tar bara emot att inleda en ny relation. Väldigt… ovant. Men fantastiskt! Så småningom vill jag leva och dela livet med någon, men det får ta sin tid.
Och tjejer, jag ser bra ut, har snygg kropp, välutbildad, intelligent, emotionell- och är en levande människa med brister och förtjänster.
Man blir aldrig färdig, och det är som det ska.
Det finns fler bra män därute, ge inte upp!