Kan inte låta bli att tänka att det är stora ord mannen använder: ”visar min kärlek i handling.” Hur vet han det? Hundratals timmar i övertidsarbete, renoveringar på huset, byte av däck på fruns bil m.m. ÄR handling. Och det kan säkert ligga kärlek bakom. Men frågan är: vems version av kärlek?
Frun sitter ju med en helt annan en historia. Hon känner sig ensam och inte det minsta bekräftad. Det är ingen unik sida av verkligheten. Är hon otacksam?
Nej, det är hennes känsla och sanning. Och han lever med sin verklighet. Vad kommer hända en bit längre ner på vägen om han säger: ”men sån är jag!” De fyra orden har sänkt många relationer. Vad kommunicerar den meningen? Som jag ser det – okunskap om det absolut nödvändiga i att vara öppen och lyhörd.
Vi är inte stenblock. Vi KAN vara lyssnande, flexibla och villiga till förändring. Kärleken förväntar det av oss. Annars drar den vidare
Handling är enastående och fullständigt nödvändigt, men emellanåt även orden. De kan nämligen också vara handling. Meningarna som skapar närhet, förståelse, intimitet och trygghet. Du tänker kanske att det inte är ett språk för dig. Det är som att förvänta sig bli förstådd på Bali med hjälp av svenska.
Livet är ständig anpassning och vår överlevnad som art beror på det. Relationer är inga undantag, utan levande organismer som behöver syre genom viljan att se och bli sedd, beröring, närhet, handling OCH ord.
Tankar?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Stor igenkänning på den…
Borde anat att nåt var fel när renoveringen avstannade, bilen förföll och ”arbetstimmarna” ökade…
Jag satt hemma och saknade honom och saknade hans närvaro…
Trodde han jobbade men han levde dubbelliv och hade andra kvinnor…
Smällen var stor när jag av en slump ertappade honom och skilsmässan ett faktum. Sen kom en fruktansvärt jobbig tid…månader av tårar och förtvivlan. Jag trodde jag var trasig för livet när en man jag kände sen ungdomen kom in i mitt liv och plockade upp mitt krossade hjärta och höll det i mina händer tills det började slå igen.
Han visar också sin kärlek i handling men också i uppriktig omtanke. Han fick mig våga älska igen. Han vill tillbringa tid med mig och prioriterar mig på ett sätt som jag aldrig varit med om förut. Kanske har jag hittat rätt nu, kanske har jag äntligen upptäckt hur en bra relation kan vara!
Ja, tänk att något måste rasa för att nytt skall kunna byggas. Varma hälsningar till dig.
Tack!
Ja utan denna stora krasch och stora sorg hade jag inte fått uppleva det jag upplever nu.
Jag vet inte om jag tycker all smärta och sorg varit värt det men är tacksam för att jag inte gick sönder för livet…jag trodde aldrig att jag skulle våga släppa in någon igen
Så fantastiskt fint skrivet detta med ”han plockade upp mitt krossade hjärta och höll det i mina händer tills det började slå igen”. Breathtaking! Så otroligt vackert!
Det var så det var…jag sa att jag är nog för trasig för detta…
Han sa jag vet att du är värd att vänta på…
Vi var ju tillsammans i ungdomen och han kände mig innan jag förlorade mig själv och gick sönder.
Han har gett mig pusselbiten jag saknade efter skilsmässan…vem är jag?
Han hjälpte mig att hitta tillbaka till den jag var och till den jag vill vara. Han älskar mig för den jag är och inte för vad jag gör…
Jag har i många år ansträngt mig så för att få uppskattning och kärlek men det behöver jag inte längre <3
Han ger den villkorslöst och jag visste inte att det kunde vara så här!
Jeeeesus, kan det hända? Eller ja, det är ju du ett bevis på men det känns helt omöjligt i min värld. Känns som om hjärtat aldrig mer kommer tina efter detta…. Tacksam för att du berättade! Stort, stort lycka till!
Det tinar alltid – förr eller senare, när vi öppnar oss för det. Värme till dig.
Enormt vackert:-)
Igenkänning. Lägg till ” Jag har investerat så mycket i dig” så var det mitt i prick en beskrivning av mitt numera havererade förhållande. Som att prata olika språk.
Tack för en fin och varm blogg!
”Investerat” – som om du var en fastighet. Tack själv Sara:-)
precis! Hans sätt att visa sin kärlek genom att ta ut från tvättmaskinen, natta barnen, klippa gräsmattan osv, det köper jag inte. Det är ju saker jag gör varje dag, jag visar ju inte kärlek på det sättet utan det är saker som MÅSTE göras för att vardagen ska fungera. Att visa kärlek och känslor för den delen är ju det som bygger ett förhållande, har man inte det blir det tomt. Till slut pratade han inte ens med mig. Han sa jag krävde för mycket… Jo någon att konversera med, någon som vågar visa känslor, någon som finns där. Jag lämnade honom. Visste inte att jag levt ihop med en sådan beräknande elak man. Han sätter mig i klistret så fort han kan, räkningar, försöker få barnen på sin sida, bråkar om allt, otrogen var han under tiden vi var tillsammans. You name it!
Du beskriver en mycket tråkig baksida av separationer/skilsmässor Monika. Vissa personer tar ut sin frustration på den som lämnat och rättfärdigar inför sig själva och andra. Du hade styrkan att lämna något som inte var sunt. Tack för att du kommenterar.
Ja sånt måste ju skötas i en vardag med familj!
Att vara lyhörd för bådas behov måste vara det viktigaste av allt!
Så sant Mimmi – lyhördhet!
Min exmake hade väldigt svårt att säga ”jag älskar dig”. Han sa tidigt i vår relation att han inte ville säga det utan att verkligen mena det; vilket i sak är en bra inställning. Jag tänkte inte så mycket på det då i början, men åren gick och han sa det fortfarande inte. Och när jag frågade om han älskade mig så sa han ”ja men det gör jag ju”…Blir ju inte riktigt rätt då va… 🙂 Han uttryckte också ofta fraser som ”jag är inte sån” eller ”sån är jag”. Han tyckte nog att han visade sin kärlek genom handling (fixa med bilen, huset, trädgården). Självklart var det många fler faktorer som gjorde att jag för fyra år sedan valde att lämna honom, men jag störde mig alltid på att han hade så svårt att säga de där tre orden… 🙂
Kan ligga nära till hands att inte känna sig älskad hela vägen utan de tre orden.
Hej
Mitt långa förhållande dog ut känslomässigt på samma sätt. Det fanns i princip ingen interaktion alls. Allt det praktiska fungerade bara bättre och bättre då han nog försökte kompensera för det som saknades. Men det hjälper ju inte att hemmet är skinande rent och bilen fungerande om man känner sej helt ensam och inte har någon att dela allt med? Just nu vågar jag inte riktigt tro att jag kommer hitta någon för mig, men tack för hoppingivande berättelser och tankar på denna blogg.
Ibland kan livet överaska oss innan hoppet ens hunnit ta plats.
Det finns en bok som heter ”Upptäck kärlekens olika språk” (original ”Kärlekens fem språk” av Gary Chapman.som på ett enastående sätt förklarar och beskriver fenomenet och även ger hjälp till självhjälp. När jag läste boken lärde jag mig mycket om mig själv men den gav även stor förståelse för min partner. Och det är förståelsen för varandras olikheter som måste vara en del i en kärleksrelation. Men förutsättningen är självklart att båda ”parter” vill förstå den andre. http://www.bokus.com/bok/9789186935115/upptack-karlekens-olika-sprak/
Tack för ditt lästips Erika:-) Håller helt med om att vi behöver förståelse för varandras olikheter.
-Sån är jag & jag kan inte ändra mig!
-Jag har gjort tillräckligt för dig & tänker inte anstränga mig mer!
-Jag drar ju alltid in extrapengar när dom tar slut!
Kan inte ändra mig??? -Du har ändrat dig massor fast åt ”fel håll”
Jag har gjort tillräckligt??? -Tja, fixat med bilar å lite här & där men blir oftast inte färdig med nått. Det är jag som sköter 95 % av hushållet, det är jag som renoverat stora hallen, storarummet & tösens rum medans du hållt på med lilla hallen i 6 år & den är långt ifrån färdig än.
Drar in extrapengar??? Ja det gör du, men vem är det som har de dyra utgifterna? INTE JAG!
Jag har inte ens haft råd att köpa nya kläder till mig själv under 13 års tid & nu när vi särat på ekonomin sen snart ett år tillbaka (banken hjälpte mig & ansåg att ditt sätt att sköta ekonomi & fördelningen av att äga då jag inte ägde nått var fel) så har jag gott om pengar medans du fortfarande får dra in extrapengar för att klara din ekonomi.
I snart ett år har vi haft delad ekonomi & du borde förstått nu vem som har de stora utgifterna men du kan aldrig erkänna att jag har haft rätt & du fel under alla år. Du skulle aldrig be om ursäkt fastän jag fått all skit innan för att pengarna tagit slut…
Efter att ha levt i fjorton år med mannen jag har två underbara barn med. Fick jag tillslut nog av bråk,missförstånd och mina desperata försök att bli sedd, lyssnad på. Vi seperade. Det var tufft. Men känner jag börjat leva igen. Har en lägenhet jag trivs i, mina barn och skaffat katt, har goda vänner och familj som alltid finns där. Nu har jag dessutom träffat en man som har allt jag alltid sökt. Han ser mig, är lyhörd,bekräftar mig,en god samtalspartner, vi skrattar och har roligt. Underbart att vara kär och lycklig igen.
Grattis Sandra! Du fick känna kärlek igen:-)
Det värsta som finns är att va ensam i tvåsamheten
Det är det verkligen Ellah.
Det är intressant att läsa dessa kommentarer. Alla söker svaret i vad den andra gjorde, inte vad man själv gjorde. Hur ofta var jag med gubben när han bytte däck eller gjorde andra praktiska saker? Hur visar vi vår kärlek är viktigare än vad den andra inte gör!
Förstår din tankegång Efsandiar, men även de som försökt och försökt – kommunicera, men aldrig nått fram. Många uttrycker det i sina kommenterar. Vad de sett framför sig under alla år av kamp för närmande.
Om du visste hur mycket jag har ältat ”vad gjorde jag för fel?”
Ägnat flera besök hos psykologen för att komma fram till något svar
Men jag kan inte förändra något om jag inte vet att något är fel! Han kommunicerade inte med mig om att något var fel så hur skulle jag kunna veta?
Han ljög för mig under ett års tid och hade andra kvinnor.
Han borde försökt rädda oss istället för att söka sig utanför vårt äktenskap.
Jag fick inte chansen att förändra och rädda vårt äktenskap och det sörjer jag.
Den känslan av maktlöshet är fruktansvärd att gå runt med. Hade han också varit delaktig i kommunikationen hade det sett annorlunda ut. Bli inte bärare av hela ansvaret. Ingen tvingade honom att ha kvinnor vid sidan av. Alla varma tankar till dig Mimmi.
Det talas om mannen som inget säger och kvinnan som söker svar och bekräftelse.
Men för mig är det raka motsatsen. Jag har inga ord, har aldrig haft ord på vad jag känner. Bara en molande värk att det inte känns bra.
Får alltid höra att ska man vara tillsammans måste man kompromissa och som jag har kompromissat med mig själv…..utan att tala om det.
I min själ känns det som om jag släckt ljuset i rum för rum i något konstigt försök att vara till lags. Med påföljden att det nu efter 25 år känns som jag sitter i en garderob med endast ett flämtande stearinljus som ljuskälla.
Å hur ska jag få ord att förklara vad jag känner och varför. När han kräver svar på vad som är fel och varför jag inget säger känner jag mig bara som en fisk på land. Mållös.
Dina ord är mer än talande. Tydliga och kraftfulla: ”släckt ljuset i rum för rum…” Mållös känner du dig kanske, fast inte ordlös. Tack för att du delar:-) Varma tankar.
Du kan kanske inte uttrycka dig verbalt, men du skriver väldigt målande och fint. Kan du inte skriva hur du känner dig till din partner?
Oj, jag som kännt mig så ensam i att känna så. Du beskriver det så bra. Jag är mitt i stormen och vi kan inte kommunicera. Allt jag säger vänder han till sin fördel. Familjerådgivningen är det fel på de håller bara med mig. Så svårt att få honom att förstå min känsla.
Exakt så. När jag tvingas att försöka säga något, att förklara blir det bara halvhjärtade ord och sanningar som vänds emot mig.
Jag som aldrig bjuder till och vill, ställer upp eller GÖR något för oss…..
En person som bara försöker ”vinna” över en är inte förmögen att bjuda på lycka. Ser din ensamhet i detta.
Det har jag nu äntligen förstått….. Kan inte förstå att det tagit så långtid,men att det nu är så svårt att lämna för tänk om han ändrar sig och gör mig lycklig. Men jag måste lämna. För jag har också rätt att få vara lycklig.
Michael. ..kan du ge råd och tips om hur man ska tänka utan att gå under i denna familjemånad ? Som avslutas med den största familjedagen av alla -julafton.
Förra julen minns jag knappt. .befann mig i mörker och chock. Kippade mest efter luft. Denna julen känns ända in i märgen. Utan familjen och jag kommer vara utan min son.
Hur fixar man detta? Känner mig så fruktansvärt ensam. ….
Tack på förhand.
Känner igen det där med förra julen, usch hela förra hösten är ett töcken. Blev brutaldumpad av vad jag trodde var mitt livs kärlek. Men har alltid tyckt väldigt mycket om julen och känner faktiskt att det är helt ok att inte ha barnen detta året. Vi ska fira den 22 och jag har väl inbillat mig att det är självaste julafton. Kanske kan du tänka så också? Och göra något som Du tycker om på julafton, jag ska ta en riktigt lång promenad och gå hem till mina föräldrar och äta god mat tex. Gör något extra snällt mot dig! Kram
Linda. …vilken igenkänning. ..jag och sonen ska fira 22e. ..Sedan reser han iväg med exmake och hans nya. …över hela juldagarna. … jag får resa till min syster. Kanske vi kan boosta varandra över julen? 🙂 stor kram Linda
Fint av dig att uppmuntra andra linda:-) Önskar dig bra juldagar!
Känner verkligen med dig Linda K. Vet hur fruktansvärt ont det kan göra. Skall skriva om det i blogginlägg längre fram. Försök att göra det så ok för dig själv som det bara går. Varm kram till dig.
Jag känner mig så ensam ibland och oälskad. Jag lever med mannen i mitt liv, men hans sätt att visa kärlek är inte det jag främst har behov av. Jag behöver ord, fysisk beröring, närhet och ömhet från honom. När jag säger det så svarar han bara att ”jag är inte sån”, ”jag har inte sådana behov” eller ”kan inte allt bara få vara bra?”. Jag vågar alltså inte längre be om den kärlek jag behöver, eftersom han bara tar det som kritik mot hans person. Han är också dålig på att visa kärlek offentligt, även i närheten av andra familjemedlemmar såsom föräldrar. Jag känner mig ofta ignorerad även när vi är med andra. Det resulterar i att jag mår dåligt, sitter själv och gråter och orkar inte ta upp något mer… jag vet snart inte vad jag ska göra, han är fantastisk och snäll på alla andra sätt. Med vänlig hälsning /Maria G