”Han är egentligen perfekt. Alla älskar honom. Men jag älskar inte honom längre. Troligen har jag inte aldrig gjort det heller. Jag ville så gärna att det skulle fungera, men…”
Anledningen till att människor går skilda vägar är naturligtvis många, men som jag ser det finns det några grunddrag. Det är inte så att vi plötsligt vaknar en dag och inser att personen bredvid i sängen är en främling. Ok – i vissa fall, som med otrohet t.ex. kan främlingskapet infinna sig omedelbart.
Men oftast har den som lämnar känt sig ensam över tid. Det kan ha uttalats tydligt eller genom subtila signaler. Den sexuella frekvensen är en tydlig temperaturmätare på det känslomässiga tillståndet. Liksom graden av närvaro!
Antingen fanns inte de djupare känslorna där från början, eller så vittrade de sönder över tid. En emotionellt otillgänglig, icke självreflekterande, noll bekräftande och kroniskt projicerande person vid sidan av, är en relation på väg utför kanten.
När en av partnerna (oftast kvinnan) börjar se allt klarare, hittar inre styrka och känner att hon är på en plats med alldeles för tunt emotionellt syre, är det oftast kört – om inte partnern är beredd att växa med.
Fysisk beröring, stanna upp och andas, se varandra i ögonen, uppmärksamma vardagsansträngningarna, komplimangerna och kyssarna kan låta så oerhört självklart. Men hur många är där på riktigt?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Oj, så träffande! Man skulle kunna tro att det var mitt ex-förhållande du nämner, för det var precis så jag upplevde det när jag ”vaknade”.
Det som jag i efterhand fått höra av mina kvinnliga vänner är att de alla var väldigt glada för min skull; att jag äntligen träffat någon. Mina manliga vänner och släktingar hade en helt annan uppfattning om honom; ingen tyckte om honom av olika anledningar. Bl a sa en att han var som ett svart hål och att det var jag som bar fram honom.
Mia,jag reagerade på 2 ord du skrev och vet inte om du själv tänkte på det…?
Väninnorna sa ”Roligt att du äntligen träffat NÅGON.
De manliga vännerna och släktingarna sa ”HONOM”
En viss skillnad hur man ser det. Det första blir lite mer generellt – att ta NÅGON så är jag inte själv längre. Det andra omdömet om HONOM känns mer personligt och att de tittade lite mer innanför skinnet på personen.
Det kanske bara var en slump att du formulerade dig med de orden,men jag reflekterade bara över det och tyckte att det gav en liten extra tankeställare hur man ser på nya relationer och varför man går in i den. För att slippa vara vara själv eller att det ska vara någon som man verkligen passar ihop med.
Tycker att du ska lyssna på dina manliga vänner mer,de verkar vara bra… :))
Susan, det ligger en sanning i det du säger. Jag har levt singel länge och trivts med det. Aldrig direkt känt mig ensam, men på senare tid börjat sakna någon att dela mitt liv med. Det har aldrig varit min intention att träffa ”någon”, utan jag har väntat på honom. Mannen som jag tyvärr trodde var HAN visade sig vara manipulativ och han speglade allt det han trodde att jag ville höra, vilket fick mig att verkligen tro att han var den rätte. Mitt känsloliv är ganska himlastormande och när jag träffar en man släpper jag allt, blir blind och ger hela mig.
Nu när jag skriver inser jag hur tonårsaktigt mitt beteende har varit. Ett något vuxnare och mer eftertänksamt förhållningssätt till relationer kanske var min läxa efter det här. En kombination av båda borde bli det ultimata. Jag har visst en del att jobba med när det gäller kärleksförhållanden. 🙂
Vad gäller mina väninnors uttalande om ”någon”, beror det nog på framförallt mitt förflutna och att de främst var glada för min skull, att jag nu ”slapp” vara ensam (deras tolkningar om ensamhet). Mina manliga släktingar och vänner såg vem han var och ogillade honom starkt. Min pappa vet jag var klart orolig för mig.
Då tolkade jag det som du upplevt det. Bra insikt du har nu,Mia! Heja! Kram
Ja, bra med såna här såna bloggar som hjälper till att få ord på det man redan känslomässigt har insett.
Tack Mikael och Susan! <3
Haha…vilket grymt bra citat 😀 Jag har faktiskt börjat känna att jag är värd den allra bästa för mig 😀
Absolut Petra!
Bara det absolut bästaste
i sikte. 🙂
Kram
Ett helt underbart citat, och vi är alla värda det bästa.
Jag kan ärligt säga att jag upplever att citatet även fungerar i verkligheten. Ibland funderar jag över varför jag inte råkar ut för lika mycket problem och svåra relationer (inte bara kärleksrelationer) som många andra verkar göra och jag tror att det har med citatets budskap att göra. Jag tycker verkligen att jag är värd bättre och föväntar mig att livet ska tycka detsamma, och det verkar räcka för att jag ska klara mig undan det värsta. 😉
Charlotta
Mitt i prick!!
Många utomstående undrar säkert varför. Det verkade ju bra och fint! Men om man skrapade på ytan fanns inte känslorna, närvaron, närheten och inte heller kyssarna! Och den stora frågan i efterhand, har de riktiga känslorna någonsin funnits?
Tack för bloggen Michael!
Är det verkligen så enkelt? Att det i stora drag, oftast och för det mesta är mannen som missar att bekräfta kvinnan? Känns sorgligt att det ska vara så typiskt kvinnligt att behöva all the lovy-duvy-touchy-feely-stuff och att mannen då tycks klara sig alldeles utmärkt utan det och liksom ”auto-pilotar” sig igenom förhållandet på emotionellt tom tank 🙁
Tror nog inte heller att det är så enkelt…
Tror att många män också behöver bekräftelse och allt det andra. Men tänker att män och kvinnor många gånger (inte alltid såklart) behöver och ger det på olika sätt. Kanske är det där vi behöver mötas…?
Kanske så att vi inte på grund av olika orsaker vill/kan erkänna att vi också behöver det.
Och det är tragiskt. Riktigt tragiskt att det skall gå ut över den man älskar.
Vill bara gråta när jag läser detta! Jag antar att jag är väl en av dem kvinnorna sen en tid tillbaka! Ibland känns det som om man bara vill springa iväg. Ta eventuella konsekvenserna men bara strunta i det! Ta sitt barn i handen och bara gå och få börja leva!
Känner som dig…en del tårar som lämnar kroppen när orden här sjunker in i mig. Hoppas du orkar börja leva ditt liv! Kram
Jag har verkligen hittat hur jag ska bearbeta och förstå hur det blev, vad som ledde fram till skilsmässa, och det är att läsa din blogg Michael.. Återigen känner jag igen mig hur jag sakta men säkert återhämtade mig från en tuff period vaknade och såg att vi inte var på samma väg lägre, vi åkte åt samma håll men med ett stort dike i mitten.. Får så ofta höra men har ni separerat, han som är så glad posetiv och social med bra jobb.. Som det är allt.. jag vill ju ha någon som ser och delar vår vardag, någon som går på samma väg..
Känner som du Kerstin ! Kram
Han försöker verkligen när det gäller fysisk beröring.. Han vill kramas, pussas, kyssas.. Men jag drar mig undan.. Min trygghet med honom är borta, han finns inte för mig när jag mår dåligt, han kränker min son, han lyssnar inte på mig på riktigt. Detta går inte att släta över med kramar och pussar, känner mest obehag..
Så mycket av min verklighet i denna text. Jobbar på att skapa mig en ny verklighet innan alla syrereserver tagit slut, men fy vad tungt det är och känslorna av tvivel finns där om det, hemska tanke, orsakar mer sorg hos andra än vad det är värt…men jag vill ju också ”leva”…
Fantastiskt fin blogg att få ta del av, stärkts och fått mycket hjälp till förståelse varför jag känner som jag gör.
Hej!
Jag är mitt i en separation och dina texter har hjälpt mig både innan jag tog beslutet att lämna min sambo och även nu såhär efteråt. Det kändes som ”någon” såg till att din sida dök upp i nyhetsflödet!
En sak bara som jag tänkt en del på efter att läst dina inlägg. De utgår ofta från att det är ett heterosexuellt par som ska separera…
Fram tills dryga månaden tillbaka levde jag med min partner, som är kvinna. Mycket av det du skriver ger mig, som sagt massor men det att du utgår från heteronormen har ibland skapat en ledsamhet och frustration i mig att jag slutat läsa. Vi är många som lever ”utanför” normen trygga fyrkant och kärleken och separationen är det ju ingen skillnad på oavsett sexuell läggning! Jag är övertygad av att så många fler skulle kunna ha hjälp av fin blogg om du tex skulle prata om partner i stället, hen etc. Jag skulle absolut då rekommendera den till många fler än jag gör idag!
Tack för dina kloka ord som hjälper!
Skriver i flera inlägg Matilda att det finns andra sexuella orienteringar att utgå från. Min plats i skrivandet är mig själv, men vi väljer det vi kan identifiera oss med. Tack för tänkvärda reflektioner:-) Önskar dig en fin dag.
”Bättre med ensam ensamhet, än ensamhet när man är två…”
Det känns som att jag vandrar i en känslomässig öken, utan närhet och utan att bli sedd. Och blir jag sedd – då bråkar vi…
Inget nytt tyvärr – men jag kommer inte loss! Det är som om syret är slut och jag inte får någon kraft över till att tag tag i det som nog vore bäst för mig.
Förhållandets temperatur ligger på minussidan.
Tack för din blogg!
Tack för att du delar med dig Varginnan – vad behöver du i det som är? Värme.
Ja, värme, närhet och en känsla av samhörighet som inte bottnar i det praktiska utan som det finns en emotionell känsla i…