klockren

”Han är egentligen perfekt. Alla älskar honom. Men jag älskar inte honom längre. Troligen har jag inte aldrig gjort det heller. Jag ville så gärna att det skulle fungera, men…”

Anledningen till att människor går skilda vägar är naturligtvis många, men som jag ser det finns det några grunddrag. Det är inte så att vi plötsligt vaknar en dag och inser att personen bredvid i sängen är en främling. Ok – i vissa fall, som med otrohet t.ex. kan främlingskapet infinna sig omedelbart.

Men oftast har den som lämnar känt sig ensam över tid. Det kan ha uttalats tydligt eller genom subtila signaler. Den sexuella frekvensen är en tydlig temperaturmätare på det känslomässiga tillståndet. Liksom graden av närvaro!

Antingen fanns inte de djupare känslorna där från början, eller så vittrade de sönder över tid. En emotionellt otillgänglig, icke självreflekterande, noll bekräftande och kroniskt projicerande person vid sidan av, är en relation på väg utför kanten.

När en av partnerna (oftast kvinnan) börjar se allt klarare, hittar inre styrka och känner att hon är på en plats med alldeles för tunt emotionellt syre, är det oftast kört – om inte partnern är beredd att växa med.

Fysisk beröring, stanna upp och andas, se varandra i ögonen, uppmärksamma vardagsansträngningarna, komplimangerna och kyssarna kan låta så oerhört självklart. Men hur många är där på riktigt?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare