Vad säger den där alldeles för bekanta rösten i huvudet till dig? Vad kommunicerar tankarna till dig dag efter dag?
”Om jag bara hade svarat på hans meddelande så kanske vi hade haft en chans…” (trots att mannen kränkt henne oändligt många gånger).
”Som min kropp ser ut! Jag ser ut som en padda”, säger mannen i provhytten till sig själv. (ja, även män känner kroppsskam).
”Titta på det där ansiktet! Jag ser ut som om jag vistats i öknen i trettio år. Vem vill ha en kvinna på 45 plus med alla de rynkorna?”
”Väldigt vad hon tittar på honom. Han är också betydligt yngre än jag! Klättrat på stegen har han också…”
Det börjar tidigt! På dagis, en skolgård, under en fritidsaktivitet och i ett klassrum. Kritik, hånskratt, oförstående, blickar, suckar och vuxna som inte har en aning om vad som pågår inom barnet. Vi programmeras till att resa murar! Inte visa vilka vi är, utan bygga en bild utåt kring vem vi tror att de andra tycker att vi borde vara.
Vi vill ju känna oss älskade! Och så utsätts vi för svek av den som vi av hela vårt hjärta trodde på. Ytterligare ett lager av försiktighet och misstänksamhet. Kanske tar vi en klunk cynism blandat med skoningslös självkritik.
Jag pratar med människorna som har fått självförtroendet utslaget av en härskande och manipulativ partner, och som vänder allt mot sig själva. Som i unga år fick höra att de gapade efter för mycket och var ”känslig” (av en okänslig förälder).
Avslöja tankarna som torterar dig och ifrågasätt dem. Ifrågasätt dem varje gång de kommer upp! Förändra det som går att förändra, och släpp taget om det andra. Människor är som de är och det är under din värdighet att tigga om kärlek. Du är mer än berättelserna som du matats med!
När det destruktiva smyger sig på, så säg: ”ok, här kommer det igen!” Skifta sedan fokus: ett citat som stärker dig, ett samtal med någon klok person, träning, musik, en blogg, ett nytt matrecept, naturen…Prata inte med psykningarna! Du har gjort det tillräckligt.
Allt som du har ditt fokus på växer i styrka. Träna dig i att bli en omtänksam vän till din egen person. Skriv ner alla dina mörka tankar om dig själv på ett papper för att sedan bränna det. Kanske behöver du göra det vid flera tillfällen.
Livet handlar bl.a. om att utveckla självempati.
Michael Larsen – relationscoach
Tack snälla Michael,
Det är så kloka inlägg du gör, om och om igen.
Precis det du skriver att säga okej till ens tankar var vägen till att bygga upp ett gott självvärde igen.
Det är så lätt som vuxna att skapa skuldkänslor hos barn. Något av det värsta jag vet är när vuxna skämtar med barn på ett sådant sätt så att barnet blir hånat (förlöjliga, skratta åt, kränkt).
Växer man upp i sådan miljö är min erfarenhet att man inte förstår de vuxna, Jag förstod inte varför jag blev hånad när jag var liten, att det var min far och storebrors så kallade skämt för att deras vardag skulle bli roligare.
Som barn blev jag arg, vilket troligen var en skyddsmekanism. Efter det fick jag skäll för att jag var arg, tala är silver tiga är guld! Hm, men jag var inte den som startade allt! Då fick jag skuldkänslor för att jag gjort dom besvikna och ibland blev jag inlåst på mitt rum!
När jag kom in i mitt första långa förhållande kunde jag inte klara av konflikter, vilket jag idag förstår beror på min uppväxt.
Även där började jag anpassa mig för att göra honom glad.
Enorma skuldkänslor byggdes upp vilket undergrävde mitt självvärde.
Tillslut var jag totalt oattraktiv och han gjorde slut…vilket blev min räddning med en djup livskris som följd.
Men, det har tagit år av träning att förstå att tidigare hårda ord och handlingar ”bara” är tankar i mitt huvud, tankar som fortsätter sänka mig ned i källaren. År av träning med medveten närvaro, meditation och mindfullnes plus andra aktiviteter som fått mig att växa, där resultatet är mycket god kontroll över hur tankar kan påverka en i nuet och hur man kan styra undan dem och personlig utveckling över lag. Ingen utan ett öppet hjärta och sinne kommer innanför min komfortzon längre och andra drar knappt längre någon energi längre och är definitivt inte mitt ansvar att behaga. Istället finns djupa insikter om att varje människa har sina förutsättningar, så även mina föräldrar.
Livskrisen innebar ett sjuhelsickes avslöjande av vad man varit med om, vad man missat, hur man själv blivit missgynnad av dumma försvarsbeteenden man ägt. Hur mycket man kämpat för att bara bli älskade av vem som helst för den man är, som en cockerspanielvalp!
Att äga sina tankar, genom att kunna styra dem är helt underbart.
Förr kunde den inre rösten (vem skapade den från början?) vara så nedlåtande om mig själv, eller vad andra gjort mig etc. idag sållar jag mycket bättre vad som är sunda och osunda tankar. Vilket gör att jag lever mycket mer i nuet och njuter av varenda dag jag lever.
Var snälla mot barn och förklara för barnet varför du som vuxen skulle råka bli förbannad eller besviken på barnet så barnet kan lära sig och förstå.
Håna eller skämta aldrig på något barns bekostnad, som liten förstår man inte istället skadar det djupt.
Skulle man som vuxen höra att någon annan vuxen hånar ett barn så försök vara modig och kliv in och tag plats så barnet lär sig att det den vuxne gör inte är okej.