Sannolikheten att du möter en kvinna eller man som är fantastisk när det gäller förälskelse, men en katastrof när det kommer till kärlek, är väldigt stor. Därför bär du också med dig känslor av bristande tillit, uppgivenhet, kanske ett kryddmått cynism och frågan: ”var finns det normala män? Hur hittar jag en känslomässigt mogen kvinna/man?”
Förälskelsen består utav en fest i centrala nervsystemet där några av huvudpersonerna är signalsubstanserna dopamin och oxytocin (hormon), vilka gör oss ”höga” på fokus och välvilja gentemot personen som vi fastnat för. Men sen då? När festen börjar gå mot småtimmarna och vardagsgryningen börjar göra entré?
Vem har du framför dig när det är dags för nästa fas i relationen?
Antingen är det kärleken som presenterar sig genom en emotionellt mogen person, som står stadigt vid din sida, eller så möter du den ofokuserade, självupptagne och rastlöse. Du kunde inte se den senare under er första tid tillsammans, eftersom du var förälskad och inte såg varningssignalerna. Hon eller han var också bra på att hålla icke kärleksfulla beteenden i schack, eftersom det tillfälliga ruset, fick henne/honom att framstå som ”underbar”.
Tiden avslöjar alltid kopian!
Du upptäckte snart att den här relationen inte alls var vad du hoppats på. Du kämpade för att få det att fungera, men ständigt gick ditt emotionella konto på minus.
Människor är singlar därför att de ännu inte mött rätt person, eller inte har repat sig efter tidigare förhållanden. Eller för att de helt enkelt är lyckliga som ensamstående.
Det är inte lätt att möta någon som är närvarande och känslomässigt mogen. Det är många pusselbitar som måste passa in i varandra!
Särskilt svårt blir det när du har jobbat/jobbar med dig själv, eftersom du ser igenom alla illusioner och romantiserade ytor. Du längtar efter någonting mycket större än det mediokra. Du behöver någon som har förmågan att ge och ta emot kärlek, eftersom det är din personliga strävan.
Du vill känna samhörighet och lugn inombords!
Världen där ute pressar på med en massa förväntningar om att vi enbart kan vara lyckliga när vi är i ett förhållande. Det stämmer inte!
Vi kan uppnå ett tillstånd av lugn och harmoni som singlar. Och samtidigt känna en längtan efter samhörighet tillsammans med någon. Eller så har vi kommit fram till att vi mår bäst i vårt eget sällskap.
Du vill inte vistas i tvåsamhet bara för att det förväntas av dig; utan för att det är din sanning. Du är klar med drama och kronisk oro! Du klänger dig inte fast vid någon som kränker dig psykiskt och/eller fysiskt. Du vet att en person som är mobilberoende inte är någonting för dig. Du vet att ett sant förhållande ger energi och avslappnade andetag. Brödsmulornas tid är förbi!
Michael Larsen – relationscoach
Så sant, men hur sållar man agnarna från vetet redan på ett tidigt stadie innan man blir känslomässigt involverad? // Monica
Så fantastiskt bra skrivet, alldeles rätt, så är det Vi ska inte nöja oss, någonstans finns en mogen och närvarande hjärtevän till oss alla ❤
Ja…. Vart hittar jag honom? Tycker de jag mött som äri förhållanden m vänner osv är så trevliga och fina. Men de andra som är lediga som är så Vart är dom? Tycker människor är så självupptagna och Ja säkert även jag… Kanske jag som har för höga krav och tror för bra om mig själv? Vill ju bara ha en normal Man som agerar normalt som man förväntar sig..
Men många gånger blir man förvånad över olika ageranden.
Dina texter är så enormt fina!
Men VAR är alla normala män??
Det är svårt att träffa någon i verkliga livet om man inte träffas på jobbet eller via vänner. Plöjer igenom tinder men känner hopplösheten när jag bara ser män i bar överkropp spänna sig framför spegeln eller andra saker jag finner oattraktiva. Vill ha en man med ett intellekt, ett djup, en värme, ett driv, ett ordnat liv och någon som är intresserad av vem jag är och vad jag drömmer om. Det känns totalt hopplöst…
Det kanske är så att allt för många söker ”normala” partners, men den normen dom syftar på är dels uppdiktad i tidningar och böcker och dels skapad i var och ens egen fantasi. Upplev och uppskatta människor för deras särdrag snarare än att hela tiden önska er grannens ”perfekta” partner. För vet ni vad? Det är oftast bara de goda sidorna ni får se av andras perfekta liv och partner, för vi vill än oftare visa upp det som är bra eller passar in på ”folks” avund.
En sångtext kommer till mig…bättre med ensam ensamhet än ensam när man är två..har aldrig känt mej så ensam som när jag levde ihop med barnens far, när allt skulle kontrolleras och mitt eget väsen fösvann..nu rätt ensam sett utifrån men känner mig inte ensam..vilken paradox! Njut av sommaren och livet!
Men oj så många sanningar och kloka påståenden på en och samma gång.
Klockren text!
Men tack! Äntligen får jag svaren på alla frågorna jag inte ens kunde ställa. Tack för detta, jag känner upprymdhet över hur sant detta är för mej.
Under flera år efter skilsmässan ville jag inte alls ha någon relation och sedan har jag fokuserat framförallt helt på mina barn, men även hem, jobb, familj och vänner.
Har på senare år tänkt att jag säkert någon gång kommer träffa någon, men under alla dessa år bara haft en mycket kort dejt-relation och ett par enstaka dejter.
Så många år har gått…
Jag har nog haft långa perioder av lugn och harmoni i det här, men nu när barnen är stora och inte bor hemma så har jag trots att jag är aktiv oceaner av tid…
Det börjar tära det här med så många ensamma kvällar och att alltid somna ensam.
Egentligen inte ensam hemma någonsin, har en en fin katt, men ni förstår…
Jag har modet numera att göra saker ensam om ingen kompis kan följa med, men det kan också tära i perioder om man vistas där ingen annan är ensam. Eller när andra gör upp planer och man inte har någon att planera med.
Har inte modet för dejtingsidor, har bläddrat ” anonymt” så många omgångar, men jag klarar helt enkelt inte av det…
Håller modet och energin uppe för det mesta, är tacksam för så mycket, men ibland finns inte orken…
Kram