Lämna när det uppstår en svacka i relationen. Klamra sig fast och försöka övertala partnern till att förändras så att vi kan känna oss trygga. Känslan av: ”hon/han kanske inte är rätt för mig eftersom jag inte känner samma attraktion längre” (något som den med en undvikande anknytning kan känna då den första intensiva förälskelsen har dämpats).
”Det känns som om jag inte längre är en hel person och har blivit totalt beroende av att ha henne/honom nära. Jag kanske borde avsluta vårt förhållande för att inte bli förintad om det tar slut” (något som den med en ambivalent anknytning kan tänka/känna).
Var våra föräldrar lugna, trygga, kärleksfulla och någorlunda hela som personer? Stod de för stabilitet och förutsägbarhet? Eller rådde det kaos? Bråkades det alldeles för ofta så att du inte kunde sova? Eller fanns det en nollställd avstängd stämning som förbrukade glädjens syre?
Och varför blev våra föräldrar som de blev? Och våra mor och farföräldrar? Vad har i generationer gått i arv?
Tänk om det är din uppgift att bryta länken så att tunga snåriga psykologiska krafter inte förs vidare? Om det ligger på dig att gå från omedvetet till ett medvetet sätt att leva, så att såren kan läka…?
Säger ditt intellekt dig att du söker en trygg och varm person, samtidig som du dras till den som genom sitt sätt att leva skapar förtvivlan, därför att du är ”så fruktansvärt attraherad!”?
Elden i den öppna spisen kan vara väldigt vacker och rogivande med sitt sköna sprakande ljud, samtidigt som potentialen till att bränna ner huset finns där. Passionens eld kan förtära ditt psykologiska hem.
Distansen som skapar oro kan få kärlekens vattenledningar att förfrysa och spricka i kylan.
Det må sitta djupt inom oss och det kan vara väldigt svårt att förändra våra ingrodda anknytningsmönster; men det är nödvändigt. Det finns saker som du känner till som de som levde före dig inte visste. Det går att bryta länken som inte skänker oss den sköna utsikten.
Michael Thor Larsen – relationsterapeut
Lämna en kommentar