”Från det att jag lärde mig prata handlade det alldeles för mycket om vad andra skulle tycka och tänka. Min familj var helt kontrollerade av jantelagen!”
”Jag var säker på att kärlek byggde på att alltid förstå och visa förståelse i ett förhållande. Även då jag kränktes!”
”Mina behov? Jag har aldrig funderat på vad jag behöver, utan vad andra behöver. Det är först nyligen som jag har börjat tänka: ”vad känns rätt för mig?”
För många är vägen mot självrespekt kantad av emotionellt bråte och låsningar som vi inte har en aning om hur vi ska bli fria ifrån. Budskap som vi i unga år matades med och som aldrig ifrågasattes. Tills du började undra om det verkligen är så här det ska vara.
Frågor är nycklarna som har potentialen att kunna låsa upp bojorna runt våra handleder.
”Varför säger jag inte vad jag tänker och känner? Var har jag lärt det här beteendet?”
”Vad gör mig lycklig? Vad är frihet? Hur ser en frisk relation ut?”
Vilka handlingar behöver jag börja utföra för att känna mig som en hel människa?”
”Vad konkret hindrar mig från att respektera mig själv?”
”Måste jag verkligen vara i en relation för att ha ett värde?”
Den här söndagen kommer aldrig mer tillbaka. Den är fullständigt unik, liksom innehållet som du fyller den med. Vilka människor du träffar eller inte träffar. Det finns ett stort antal val som du kan göra idag: du kan åka ut i naturen eller inte. Träna eller avstå. Vanliga kaféet eller ett nytt. Läsa en bok eller slöbläddra i appar. Säga ja eller nej till henne/honom. Be om kärlek eller göra det som på sikt bygger upp självkänslan(även om beslutet känns fruktansvärt skrämmande).
När vi en dag ser tillbaka på åren som vi gavs, kommer vi inte att undra: ”borde jag ha varit bättre på hålla tillbaka mina djupare behov? Levde jag för stort?”
Vi är kanske rädda för de enorma potentialer som vi bär på, eftersom de ger oss ett ansvar. Att agera även inför det som skrämmer oss.
Jag var livrädd för att prata inför människor. Jag sköt upp det i åratal för att slippa ångesten. Vilket skapade ännu mer ångest eftersom jag fängslade min uttrycksform. Hur många av oss avstår inte p.g.a. rädslan att misslyckas?
Jag är säker på att den stora rädslan borde ligga i att en när det är för sent, upptäcka allt det som vi höll tillbaka. För vems skull?
Reflektera över alla val som du står inför idag? Du kanske inte kan ändra på situationen – men att förändra din inställning till den är fullt möjligt.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar