Vad gör en kärleksfull relation med dig? Fyller ditt väsen med kronisk oro, dåligt självförtroende, ensamhet, otillräcklighet, svartsjuka etc.? Vi vet alla svaret att svaret är nej!!
Och ändå rör sig många i lervällingen av emotionell tröghet och ständiga förhoppningar: ”en dag…” Besvikelseuppdateringar som gröper ur gnistan. År efter år. Varför? Är vi inte värda bättre?
Kan vi laga en fantastisk gourmetmåltid med taskiga råvaror?
Vi behöver klarhet för att kunna resa mot rätt destination. Vad ser du när ögonlinsen sköljts ren?
Kärleken gör oss lätta och samtidigt stabila. Tänker inte på förälskelse och växlande känslor (snabba emotionella kolhydrater), utan ett djupare varande: ”här är jag och det är en enastående plats att vara på.”
Det handlar inte nödvändigtvis om en parrelation, utan kärleken till sina barn, vänner, familj, ett arbete eller fritid som fyller oss med mening…
Som jag ser på saken är formulan enkel:
Icke kärlek tar energi. Kärlek ger och tillför. Den tvivlar aldrig på sig själv. Den är!
Vad behöver du skala bort för att kunna känna det riktigt smakfulla?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
oj….samhällets värderingar och tyckanden tror jag, att få vara mig själv stoppas av att alla runt omkring tycker en massa om mig (som inte stämmer dessutom) och att mitt varande i avklädd kärleksfull frihet inte accepteras utan måste in i de alltför små fyrkantiga lådorna av andras sinnen…….avundsjuka och svartsjuka möts jag av överallt som blir till elakheter, trakasserier och jag har inte ännu styrkan att bara göra en walkover….
Människor som påstår sig vara dina vänner och vilja ditt bästa men sedan agerar sårande och förminskande är inte värda din tid och energi. Om inte ord och handling överensstämmer kan det finnas anledning att säga upp bekantskapen, eller om det inte är möjligt i alla fall begränsa den till ett minimum.
Charlotta
jo jag kan inte riktigt förstå varför folk tror att de kan göra vad som helst mot mig? men om jag drar detta till sin spets så tror jag inte det finns ngn kvar? suck…
Du kanske inte behöver göra en omedelbar storstädning i hela bekanstakspkretsen, men fundera på att göra dig av med de värsta syndarna. När du börjar stå upp för dig själv och se ditt eget värde så är chansen stor att även andra börjar göra detsamma.
Charlotta
😉
och samtidigt titta på sig själv…att när jag pratar om någon ”annan” så pratar jag egentligen om mig själv…att göra den resa samtidigt som jag är sann tillsammans med min partner…kanske vill vi inte samma framtid…och det är en annan sak…men jag tror, utifrån egen resa, att det är så himla lätt att inte själv ta ansvar och titta på sig själv utan lägga problemet utanför sig själv…oftast är vi själva ”problemet”…livet…en resa minsann…
jo jag kan se att mina val blir ett problem för andra och deras agerande blir problem för mig men jag har provat många olika sätt och ignet accepteras…..så nu kör jag bara……kan man inte hanterade mig så gå ur vägen?
Så fint skrivet raderna om att kärlek är. och att den aldrig tvivlar på sig själv, så ser jag också på det för den ger den gör mig trygg och när kärleken finns kan jag vara mig själv..
Ja en dag…… Som jag väntat och längtat efter det! Man är som grodan och lever på hoppet men nu är det bäst att klubba ihjäl den grodan så man kan gå vidare och hoppas att inga grodor gör entré i ens liv med hopp om att saker skall funka en dag……. Utan det skall finnas där utan väntan och längtan!
Jag som vuxet barn till alkoholist har sökt ”fel” män för mig flera gånger men har, tror o hoppas jag, lärt mig läxan nu. Hela jag längtar efter lugn o harmoni!
Men den relation som gång på gång sätter igång oron, katastrofkänslan o ångesten är min son. Sitt barn kan man ju inte göra slut med, det är livslång kärlek o oro! Men när droger o alkohol är med blir livet så oroligt! Precis det jag inte vill ha i mitt liv blir jag inte av med!
Jag känner igen mig i det som du skriver Anna.
Jag är också ett vuxet barn (till min pappa som var alkoholist) och har en 13-årig son med en alkoholist. Sonens pappa har jag separerat ifrån för 3 år sedan och nu oroar jag mig för sonens uppväxt sen vi flyttade till ett annat bostadsområde. Han börjar umgås med andra än hans klasskompisar. De nya är ett år äldre och han har nyligen kommit hem efter sin första fylla. USCH, säger jag!!
Jag håller med dig om att man aldrig kan göra slut med sina barn…
Så sant, så sant… Tänk att få uppleva den kärleken någon gång.
Grunden jag står på är i sitt ursprung mycket givande för mig, men återigen har livets oförutsägbarheter kastat sina tornados över mig och hotar rycka upp mig ur min egen just nu, ganska instabila tillvaro. Inser att jag först måste skala bort smaken av mitt ex för att hitta den rätta bouqueten så småningom, men också packa in en del andra personer i påsar och hiva dem all världens väg. Fast i det sista fallet är det inte så enkelt, där får jag helt enkelt bestämma mig för hur jag ska bemöta personerna i fråga i framtiden, för att slippa bli dränerad på energi.
Shit va enkelt det låter ..snart kommer ingen behöva jobba med något o inte behöva ha några krångligheter att brottas med 😉 när alla lärt sig dessa ”samningar” 🙂
Ja, tänk om det var enkelt…
😀 det är ju det som är svårigheten att de olika aspekterna (sanningarna) kan vara samma person….. 🙂
Som Ronja ” säger ”hit med lite farligheter ”:)
Eller ”i trygghetsnarkomanernas land”
Genom motgångar g växer kärlek starkare än den rosa skimrande …
Din blogg öppnar verkligen en seg, igengeggad avtrubbad hjärna på ett underbart sätt.
Har precis tagit steget och fann din blogg i samma veva.
När tvivlen har kommit av olika anledningar så har du av någon anledning lyckats pricka rätt med dina funderingar o blogginlägg.
Tack för att du bekräftar det som egentligen är en självklarhet men som man behöver hjälp med att komma ihåg när hjärnan är på tvivlande villovägar.
ja han kan verkligen få igång en! 😉
Det jag behöver skala bort Michael, är min sambo… Blir inte lätt och stabil av vår relation, snarare tung och instabil. Tung och trött… Igår försökte vi prata ut om våra problem men det slutade som alltid med att han blev kall och hård, och jag ledsen.. Det är SÅ obehagligt.. I hans ögon är vårt ENDA problem att jag inte visar fysisk kärlek. I mina ögon är det SÅ mycket som inte fungerar. Vi kan inte samarbeta i vardagen, vi kan inte kommunicera, vi har alltför olika syn på barnuppfostran med mera.. Han intog sin kalla roll, spände ögonen i mig och krävde att jag skulle visa mer fysisk kärlek.. HUR ska det gå till när jag inte känner trygghet och tillit..???
”Han intog sin kalla roll, spände ögonen i mig och krävde att jag skulle visa mer fysisk kärlek.”
Men herregud Magdalena, vad är det för fasoner han håller på med? Man kan inte kräva fysisk kärlek av någon, det är något man förtjänar! Man förtjänar det genom att visa respekt, omtanke, ödmjukhet, stabilitet och genom att vara förtroendeingivande. Han är på helt fel spår med sitt resonemang och jag misstänker att han behöver professionell hjälp för att se ljuset, om du tycker det är värt besväret vill säga.
Kram!
Charlotta
Huvudet på spiken, överlevnadsguiden ❤!
Jag vet, det är helt galet.. Och sedan vänder han och blir mjuk igen, det är det som gör det så svårt.. Han är en riktig ”maktmänniska” som mår bra av att ha övertaget. Samtidigt har han många bra sidor också, men jag känner att det negativa har spillt över för mycket och under för lång tid.
Lite lite funderar JAG – varför d i n känslokyla är på det fysiska planet? Men det är ju iofs vanligt att vi kvinnor tappar lust om mannen ej är lyhörd.
Min känsla för det fysiska har minskat eftersom jag inte känner tillit och trygghet.
Det låter som om vi lever med samma typ av man Magdalena…
Förstår dig tillfullo!
/Em
Usch! Du måste ta tag i detta! Känner igen mig i denna sk utpressning av min ex. Kommer ihåg denna känsla. Den vill jag aldrig känna igen! Han förminskar dig och är inte värd dig! Stor styrkekram
Tack Martina
Magdalena, du är inte ensam….här har du en till… Jag vill prata, men slutar alltid med han blir arg kall hård o spänner ögonen i mig. Jag tappar alltid talförmågan och får aldrig fram vad jag vill säga. Han tycker oxå vi aldrig ”knullar” men hur ska man kunna det när man inte känner den genuina känslan o tryggheten….Idag vid bordet frågade jag om han kollat ikapp avsnittet av Game Of Thrones, jättetrevlig o säger”Du säger aldrig till mig NÄR jag ska titta, det gör jag när jag vill om det så tar 5 dagar eller 5 dygn, så kom aldrig o kräv jag ska kolla ikapp om du inte gör det..” Jag fattar ingenting!! Hur kan man bli så sur för en sån fråga/sak…. Jag fattar inget, bara att jag mår bättre när det är lugnt…tänker på dig Magdalena, min vän o föräldrar säger jag ska stå upp mot honom och mig själv, men jag kan inte, han har alltid argument han vänder MOT mig och jag finner inga ord…..
det är ju det dom menar när de säger stå upp för dig själv, att du ska hitta dina ord? låt det ta tid och kom tillbaka för att säga mer när du hittat flera ord/ argument, och bara för att han är snabbare på att hitta sina än du dina så sluta inte försöka och allt han tänker och säger kanske inte är precis som han tror iaf?? styrkekram!
Jag blir också stum i våra samtal/diskussioner eftersom han kör över mig och jag har börjat skriva upp det jag vill säga så att jag inte ”tappar bort” det, så ibland tar jag fram min lilla lapp för att kunna hålla tråden. Men hur friskt är det att behöva göra så egentligen?? Jag ser hur galet det är när jag skriver här om vårt förhållande… Känner med dig Anna… Kram
ska man lära sig ngt nytt så måste man ju hitta det som fungerar?? kör hårt! kram
Du berör ständigt med dina inlägg Michael, och ni andra med era kommentarer. Måste bara säga att man måste ibland också inse att livet är vad det är , självklart vad man själv gör det till, men med alla sina nyanser. Vad vill jag säga med detta? Ett tillstånd föregås av ett annat tillstånd i de flesta fall. För att känna total lycka och kärleken när den är som bäst så har man förmodligen i går eller någon annan dag haft en annan känsla. Jag hörde en klok människa ge ett råd till alla som lever i en relation. Ta en stor glasburk , köp röda, vita och svarta kulor. Lägg en kula i burken varje dag. Röd för den dagen man känner total kärlek på alla plan, vit för en vanlig behaglig dag , och svart när det känns just ganska svart. Man lägger varsin kula. När en tid har gått utvärderar man glasskålen. Den kommer förmodligen innehålla kulor av alla tre färger. Frågan är vilken färg som dominerar. Om det är merparten svarta så skall man fundera på framtiden och vad som MÅSTE förändras. Men man skall nog också fundera på helheten. En variation av kulor är nog helt normalt i en kärleksfull relation. Vita kulorna betyder inte att något är dåligt. Kanske bara en helt vanlig , härlig vardag. 🙂
För mig som alltid varit i parrelation handlar det ”bara” om att skapa en trygg och stabil kärleksrelation till mig själv. Jag har under alla dessa år varit blind för att tillslut förlorat mig helt -men nu är det ”nya” tider, jag och mig börjar trivas riktigt bra ihop. Vi börjar älska varandra på riktigt.
J+M =SANT❤️
Må gott alla❤️
Låter så härligt det du skriver. Att verkligen hitta sig själv.
Att tycka om jag och mig.:-)
😀
Ja att inte känna sig trygg i sin relation tar energi, ger inte energi. Varför svarar han inte på sms? Varför säger han si, varför säger han så? Även om han inte har full koll på vad jag arbetar med måste han ju ändå lyssna…men kommer alltid in med sitt eget.
Varför inväntar jag honom till att krama mig? Varför kramar jag inte honom själv?
Tidigare var jag mycket bättre på att ge…Men bara ge och ge ger inget…
Å jag känner lite som Patrik skriver, jag vill känna mig trygg i mig själv igen. Var är jag?
detta saknar jag också att vänta in varandra med spänning, se den andras reaktion och vilja ha den inte bara tvinga sig på?
Jag har haft en jobbigare period…..jag vet idag att jag är kreativ och duktig på att leverera, särskilt när det gäller. Det är en gåva men samtidigt mitt fall…..Nu måste jag ta tag i mig själv på nytt. Jag behöver inte längre ÖVERLEVA jag måste börja leva….Jag måste klara av att jag inte kan fixa ALLT både praktiskt och känslomässigt. Jag var så lycklig tidigare när jag började se att det gick o som jag kämpat. Vridit mig själv ut och in i samtal, pratat med barnens lärare och andra nära, trixat i ekonomin för att få det att funka med studier, hus o barn, ja nu VET jag att det funkar, vi klarar oss, men så det kostat på. Jag har sagt ett tveksamt adjö till samtalskontakten, jag ville det själv. Jag har goda vänner och världens finaste tjejer. Jag känner mig så ensam ändå. I själen. Jag vill absolut inte tillbaka till Exet eller vår relation. Jag är inte redo för nåt nytt förhållande. Är det bara att vänta att tiden går? Vad tror ni?
Så stark du är! Tänker att det du skriver är positivt, även om jag förstår att det varit jobbigt…
Känner så igen det du beskriver om känslan av ensamhet trots barn och vänner… Tror själv att tiden har betydelse. Men som någon sa då har det också betydelse vad man GÖR under den tiden. Tänker bara att man fungerar och behöver hantera det här på olika sätt. Men det är inte alltid lätt att själv veta vad som är det rätta, vad man mår bäst av…
Jag har också fått rådet att hålla mig aktiv å fokusera på det jag har. Liksom göra det bästa av de möjligheter jag HAR. Men det är verkligen lätt att fastna i negativa tankar å stressa upp sig över det här med att träffa nån man kan dela ett bra liv med. Det är ju nåt de allra flesta verkligen VILL!!! Det är väl därför alla kämpar så hårt även när relationen i verkligheten uppenbarligen är sämre än bilden av kärlek å tvåsamhet.
Ja å sen…SE FÖR FASEN INGA KÄRLEKSFILMER!!! ;-P
Haha, härligt råd, Petra!
❤️
OK då får jag sluta me det 😉
Haha! Jamen kanske det 🙂
Usch! Du måste ta tag i detta! Känner igen mig i denna sk utpressning av min ex. Kommer ihåg denna känsla. Den vill jag aldrig känna igen! Han förminskar dig och är inte värd dig! Stor styrkekram
När jag känner mig ensam i själen försöker jag tillåta den känslan …jag kör lite yoga och meditation. Eller ringer en vän… En promenad kan göra susen. Musik har alltid hjälpt mig och jag är beroende av att lyssna på min musik. Det ger kraft och en del texter får mig att komma ihåg en känsla. Inte alltid det hjälper…
jo, byta fokus fungerar ibland en stund! 😉
vad jag kände igen mig i detta, jag har aldrig haft riktigt goda vänner och jag tror det är för att jag hellre är ensam på ’riktigt’ än tillsammans med andra? tomheten är ju densamma ändå, men jag slipper låtsas att allt är bra eller förklara varför det inte är det……
Det är så sant
Kärlek ska vara enkel o kännas bra – inte motsats.
”Vad gör en kärleksfull relation med dig? Fyller ditt väsen med kronisk oro, dåligt självförtroende, ensamhet, otillräcklighet, svartsjuka etc.? Vi vet alla svaret att svaret är nej!!”
Så träffande! Tänkte just på det här i eftermiddags. Jag är värd mer! Jag är värd respekt och kärlek! För väl börja med mig själv. Att värdera mig själv högre, älska mig själv och kräva respekt. Leder säkert till skilsmässa från min man. Men då är det väl så det ska vara.
starkt jobbat, glöm inte att iaf fråga om han vill med? 😉 styrkekram!
Men JOSEFINA!!! Där ÄR du ju!! Som jag tänkt på dig!!! HUR MÅR DU!??? HUR GÅR DET FÖR DIG??? ❤️
Mycket intressant och sant. Håller på att reda ut mina relationer. Det finns de vänner som jag krampaktigt lite fast vid. Vi har ju så fina minnen ihop… Inser att jag lagt energi och inte fått något tillbaka när jag behövt en famn att vila i. När jag slutat lägga fokus på en viss vän så hör de vänner som jag inte sett som så nära av sig och vill ses. Jag känner att dessa möten är ärliga och känsla av ett ömsesidigt ge och tagande finns. Vi samtalat om stort och smått och tiden försvinner. Jag kan spegla mig dem och de i mig. Så skönt och jag vet att vi har varandra. Även om de har barn och familjer så är jag värdefull att avsätta tid att umgås med. Sanna vänner är kärlek för mig!! Att få se mina barn växa och må bra ger så otroligt mycket kärlek. Efter att både min syster och jag separerat inom loppet av två månader har jag helt plötsligt fått en relation vi inte haft förut. Hon är ärlig i sina känslor och vår kärlek till varandra betyder så mycket. Därför känner jag ingen panik att träffa en man för att få kärlek. När tiden är inne och jag är mogen för det så kommer jag träffa någon.
Tack för en mkt bra blogg. Har själv genomgått en livskris som lärt mig mer de senaste månaderna om mig själv och relationer än jag gjort de tio senaste åren. Otroligt jobbig tid men lärorik. Det är verkligen så att goda relationer (partner, vänner , bekanta) ger energi och dåliga relationer tar energi. Det är en grundregel som alltid stämmer. Är en typisk ”energigivare” som männsikor dras till men nu har jag börjat sätta gränser och jag mår så mkt bättre nu. Man ska vara aktsam om sina energidepoer och se till att ge energi men till rätt människor. Kram!
Hej Michael !
Är så glad att jag har hittat din blogg.
Dina kloka ord gör så gott!
Tacksam!
Nyligen separerat från en man som inte var trogen mot mig sen dag 1 … Fick veta om hans sexmissbruk flera månader efter vi hade ingått en relation … Sen har den fortsatt totalt under 3 år med löften om evighet och ” aldrig mer ” de andra kvinnorna var bara ångestdämpande … Och all alkohol som rann i samma syfte nerför hans strupe …
Kan tyvärr inte räkna dem alla …
Och jag kan inte förstå varför jag inte kastade ut honom på ruta ett.., jsg har varit hans läkekvinna .
Han har våldtagit min själ i 3 års tid och nu lever jag med min ångest efter uppbruten relation om hur jag blev nedbruten från frisk till sjuk människa … Han avslutade mig genom att skicka mig ett brev från
tinget på en skilsmässa och flytta in till ny kvinna direkt …. Kastade mig till lejonen … Kärlek kan vara vacker men min tillit är borta för alltid ..,, önskar jag kunde Backa bandet 3 år …
Var rädd om dig Annika! Omge dig med kärleksfulla människor o låt dom bära dig igenom den första tuffa tiden. Du är värd då mycket mer! Bamsekram
Tack Anna !
Aldrig någonsin trodde jag att jag skulle bli så illa behandlad … aldrig någonsin … det gör så ont att bli så själsligt våldtagen … Jag som var en så sprudlande levnadsglad kvinna mitt i livet , berövades på precis allt … Längtar efter mitt gamla jag … Det är stöld …
Överlever jag ?
Jo men till vilket pris ?
/ annika
ge dig själv tid att läka och fylla på din glädje igen! en dag finns den där igen! styrkekram!