Mannen berättar hur styrande exet var. Hur hon inför andra kunde göra bort honom genom tillrättavisande och spydiga kommentarer. Hans upplevelse var att det aldrig gick att slappna av i hennes sällskap. Att driva företaget hemifrån var en omöjlighet eftersom känslan av att alltid tvingas vara ”rätt”, slukade energiresurserna. År av att inte ha kunnat vara sig själv. Här kan vi invända: ”men varför lämnade han inte tidigare?” Vi är människor är mer komplicerade än så.
Han hade nu träffat en ny kvinna som han var djupt förälskad i. Det fanns dock ett problem, och det var att delar av exet ”levde” genom honom. Mannen såg mönstret vilket var en bra början för att inte fastna i kopieringsträsket.
När vi levt nära en person under flera år knyts emotionella band som inte alltid är särskilt smickrande. Vi försöker kompensera och balansera genom att t.ex. vara extra lugna och omtänksamma om partnern har ett hetsigt temperament. Eller vara ”duktiga” för att slippa kritik.
Vi människor är överlevare och beredda att gå väldigt långt för husfridens skull och för att känna oss älskade. Dessa överlevnadsstrategier släpper inte omedelbart taget när vi separerat. Pendeln kan nu slå över åt motsatta hållet.
Det vi tyckte allra minst om i exet lever nu sitt eget liv genom oss själva i den nya relationen. Liksom det vi tidigare höll tillbaka i den egna personen. Din nya partner lever nu inte enbart med dig, utan även med exets skuggsidor. Ödmjukhet kan ha förvandlats till arrogans.
Här gäller att kunna sortera och bryta sig loss från omedvetna mönster. Just det att vi inte är medvetna, gör att många människor går från förhållande till förhållande. Du kan ju föreställa dig hur det ser ut när ett antal personer går runt med dessa emotionella ”virusprogram” inom sig.
Som jag så ofta återkommer till: vi behöver upptäcka och hämta in våra projektioner. Annars tar den nedåtgående relationsspiralen aldrig slut. Vi behöver städa vår insida från sådant som inte tjänar det bästa, så att vi kan börja leva från en skön plats.
Tankar min bloggvän?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Vill du prata med Michael – ring 0730 52 50 48
Hej Michael. Vill bara säga att jag följer din blogg. Dina tankar sprider så mycket energi, leder till reflektion om det egna jaget. Samt de frivilliga bojor vi tagit på oss i ett dåligt förhållande. Är idag singel. Tror på den okomplicerade kärleken, men stortrivs i mitt eget sällskap. Aldrig mer offerkofta på. Vill bara säga att dina tankar skänker styrka till de som behöver det. Kram.
Tack för dina fina ord Margareta! Inspirerande!
Tänker mycket på detta ämne….är det inte så att när man är i en nära relation så smittar man varandra med både bra och dåliga saker/sidor/känslor som man kanske inte alltid vill ha men man kan inte sålla bort det göttiga och bara ta det, det är liksom ett helt paket du får, en människa med både bra och även dåliga sidor.Vad du vill har inget med det att göra, sen kan man jobba på att få bort sånt man inte vill ha eller omvandla dem till nyttigheter…….
Låter som en beskrivning av mitt liv just nu. Vi/jag bröt upp ett 17 år långt förhållande med barn pga att jag förälskat mig i en annan kvinna.
Barnen är ledsna och gråter och exet försöker hela tiden ge mig skuldkänslor för att ha brutit upp.
Funderingarna har funnits även innan jag träffat min förälskelse, men det var avgörande för mitt beslut. Nu ska jag försöka hitta mitt rätta jag innan jag går in i något nytt förhållande.
Kramar till alla i liknade situationer, var starka och älska er själva
Tack för att du delar med dig Tobbe! Det går inte att stanna kvar när känslorna inte längre finns kvar. Varma tankar!
Visst kan och är det så. Det får man/jag arbeta mycket med. Lyfta det till ytan, se på beteendet, vända och vrida och medvetengöra sidor och beteende både hos mig/dig själv för att kunna förstå och jobba med dessa sidor.
Utvecklande och intressant, men är oerhört jobbigt många gånger. Det är mycket som släpar med.
Elaka kommentarer tycker jag är nästan värst att försöka bli ”kvitt” med. Vissa har satt sig som en tagg med hulling på i hjärtat. De får inte bli sanningar och bryta ner självförtroendet.
Det går bättre och bättre, men ibland utan förvarning så behöver jag gå denna ”brottningsmatch” igen.
”If it doesn’t kill me, it makes me stronger”
Så kanske det är…?
Vi behöver ha den mentala bilden klar inom oss – den av den mentala/emotionella integritetscirkeln.
Har sedan en tid tillbaka följt din blogg.
Dina ord och tankar är till stor hjälp för mig och säkerligen fler.
Jag har sedan 3 år tillbaka återfått rodret i mitt liv efter en lång period (drygt 20 år)av manipulerande.
Det har tagit lång tid (med hjälp av ärliga godhjärtade vänner, tack) att bygga upp livet igen och våga leva.
Frågan ’varför lämnade man inte tidigare’ gnager runt i huvudet ständigt ,tillsammans med ’varför gick jag inte på magkänslan’.
Det är svårt och skrämmande att släppa in ngn i livet igen och det är igenkänande att
läsa det du skriver om anpassning.
Vill så gärna våga lita på mej och någon annan igen….
Det är många som känner igen sig i det du beskriver Jan P – när vi har starka känslor för någon är det inte ”bara att gå sin väg.” Att gå från insikt till handling tar tid. Många av oss som behöver bli bättre på att lyssna till och följa magkänslan. Önskar att tilliten skall komma till dig…Du är inte ensam.
Ett mycket intressant ämne! För mig har jag i min senaste relation aktivt försökt ”möta och se” mina egna trojaner och förstå de som smitit in, de som jag varit lyckligt ovetande om och som ex planterat in i tankarna. En otroligt lärorik process som varit otroligt berikande i min stävan att hitta mig själv och våga möta känslorna och tankarna som dessa Trojaner sätter i gång.
Jag måste flera gånger ställa mig frågan vad vissa känslor säger mig, vem som egentligen talar! Att jag ser dem som trojaner är för att jag nog varit lyckligt ovetande om att de placerat sig som ett slags virus i mina tankar.
Lever i en ny relation sen i somras där många aspekter prövas. Jag med två långa relationer bakom mig, barn i båda där jag varit navet, den som drivit och fört oss framåt, den som mött motgångarna och slagits på de stundvis brutala slagfälten som livet bjudit på och nog aldrig förstått och sett min styrka. Har nu mött en man som inte har barn, som satsat på sig själv (varit elitidrottare) och gillar inte alls det sociala livet som jag gör. Vi är helt olika.
Däremot så finns en otrolig attraktion och känslorna växer sig bara starkare för varje gång vi ses och än hur logiska vi försöker vara att vi kanske inte ”passar ihop” så säger känslorna nåt helt annat. Har funderat på om han är min shamanska älskare, att han är i mitt liv för att lära mig någonting om mig själv i en förändringsprocess och behöver inte för den delen vara ”den rätte”. Det låter hemskt att ens resonera så, för att då känns det som jag nästan tvivlar på att känna attraktion och djupa känslor inte är det logiska utan att ”passa ihop” är mer logiskt även om känslorna saknas. Att känslor kommer med tiden bara man tror att man passar ihop.
Just nu slåss jag med flera olika trojaner och försöker ta bort dem en efter en och än vågar jag stanna kvar i stunden, känna alla känslor, ligga i timmar och se in i hans ögon och känna ren kärlek. Jag vill inte alls att de ska ta slut, jag vill att han ska fortsätta öppna mina låsta känslor och förlösa passionen till kärleken. Jag ställer ofta frågan till mig själv när jag blir skräckslagen för mina känslor ”Vad vill de lära mig?” Jag har blivit så mycket starkare själv av denna process, har börjat sätta gränser för vad jag accepterar för att må bra (delar inte ut min energi hur som helst längre) Blivit mer levande och får känna hur underbart det är att känna.
Jag tänker att utan mina tidigare erfarenheter så hade jag inte kunnat göra denna resa och jag försöker inte fastna i bitterhet över svek och ilska. Jag vill leva, lära och leva med ett leende på läpparna. Jag har börjat min resa!
Tack för en fantastik blogg och insikterna du levererar!
Det låter riktigt bra….Våga! Prova! och….lycka till!