Om vi är alltför identifierade med vårt ego, om våra känslor lätt sätts ur balans p.g.a. andra människors åsikter, och vi lägger stor energi på att tycka till om hennes eller hans åsikter, befinner vi oss ständigt i krigets frontlinje.
Elever som känner sig kränkta därför att en lärare säger ifrån. Politiker som är medberoende eftersom de är rädda att förlora popularitetstävlingen. En f.d. partner som trakasserar därför att det inte blev som han/hon tänkt sig. Fullständigt bisarra påhopp i ett kommentarsfält på sociala medier.
Denna ständiga oförmåga att ta en titt på spegelbilden i kombination med inställningen: ”jag har rätten till!” Vi lever i ett narcissistskapande samhälle. ”Jag vill ha, men inte ge!”
Alltför tunt skinn som gör att vi ständigt känner oss attackerade vid minsta åsiktsavvikelse från den som ifrågasätter. Egot går till angrepp vid minsta lilla motgång och har alltid en beskyllning/projicering i rockärmen. Det egna ansvaret finns inte med i kalkylen, eftersom de narcissistiska dragen kräver beundrare.
Personen som utvecklas som människa, blir alltmer självständig (inte detsamma ”som ensam här stark”) och accepterande gentemot andra (inte detsamma som undfallande gentemot fanatism och annan ondska).
Kvinnan eller mannen som har låtit självrespekt slå rot försöker inte tvinga på sin verklighet på andra.
Föräldrarna med integritet tillåter inte att de små tar över kaféet därför att de ”behöver få vara barn”, utan lär de unga att föra sig respektfullt i världen.
Varje dag behöver jag skicka mitt ego på ”utbildning” genom att andas djupt och reflektera. Impulskontroll skänker frihet! Kärleken gör oss öppna för att slipa ner de alltför vassa kanterna i våra personligheter.
Vi har alla vår historia och frågan är hur vi presenterar berättelsen för andra. Genom egots gapande eller det trygga jagets vilande i sig själv?
Vilka egenskaper/värderingar uppskattar du mest i en människa?
Michael Larsen – relationscoach
Tack för dina reflekterande frågor. Just nu uppskattar jag förmågan att kunna lyssna….på andra och även på min egen inre röst…
Övar på detta.
Ärlighet, att vara sann, mogen och ödmjuk både mot sig själv och andra.
Att vara modig genom att våga det jag egentligen inte vågar …
Jag uppskattar, förutom många andra värden och egenskaper, några av de egenskaper du nämner; trygghet, respekt, impulskontroll, acceptans. Och skruvar på mig när jag läser om känslor som sätts ur balans av andras åsikter och hur ett för tunnt skinn gör att man känner sig attackerad och ifrågasatt. Hur anser du att man bäst arbetar med att utveckla sig själv här?
Vad jag älskar att det här tas upp, och så lite lite ledsen i skälen blir jag också över att det måste tas upp för en liten och kanske aningen naiv del i mig vill inte ta in att det inte är självklart.
Men skit i min naiva sida, det är ju så viktigt att kunna reflektera över sina beteenden och känslor och ställa sig frågan hur mår andra i mitt sällskap.
Det uppskattar jag, förmågan att ta sig tiden att se hur en kedjereaktion kan starta med en själv och våga prova saker utan krav på prestation.
Jag hade lyxen att ha underbara personer igår som tog sig tiden att lära mig och min kära mor bågskytte igår. Älskade det!!!
Att ge av sin kunskap och peppa och heja fram någon obstärka deras självkänsla, ja jag e djupt tacksam.
Hoppas att kedjereaktionen sprider sig!
Det jag uppskattar mest hos andra är nog när de utstrålar värme, acceptans och trygghet. När de är rofyllda och stilla och inte reagerar så starkt utan tar det lugnt. Det är sån jag vill vara också. Alltså inte reagera med egot och vara så lättriggad. För det är precis som du beskriver det Michael. Läser just nu Marianne Williamsons bok ”Tillbaka till kärleken” ❤️
Att vara förlåtande och förstående mot sig själv och andra. Fast samtidigt kunna sätta gränser för att man älskar och respekterar sig själv.
Ibland möter jag människor som utstrålar trygghet, inre lugn, ödmjukhet, icke självhävdande utan att för den skull vara undfallande. De har också förmågan att riktigt aktivt kunna lyssna på andra i sin omgivning utan att för den skull pracka på dem en massa visdomsord. De är genuint ärliga och omtänksamma lågmälda intelligenta människor. Det uppskattar jag hos andra.
Precis så 😀 Det är lite roligt att vi tycker så lika. Och så tänker jag att då vet man hur man själv vill vara framförallt.
Petra, ja vi tycker lika du och jag.
Och kanske du har rätt att jag kanske är lite åt det hållet själv.
Men visst är det härligt när man möter sådan människor.
Motsatsen, att möta människor som måste vara festens mittpunkt, skämtar om Metoo rörelsen och bara kan skämt under bältet, eller bara pratar om sitt jobb, sina erfarenheter och inte klarar av att visa intresse för andra…det är jobbigt. Sådan fester vill man snabbt lämna.