Livet består av misstag, motgångar och förtvivlan. Vi läser om och ser det sällan på sociala medier, vilket kan få oss att tro att ”alla andra verkar ha det så fantastiskt bra.” Men sanningen är att både du och jag har fått känna på ångesten och tårarna längs med kinderna. Vi vet hur det känns med de malande frågorna, de emotionella angreppen på vår egen person: ”hur kunde jag vara så dum?! Igen! Om jag bara hade…”
Sannolikheten att vi dejtar, inleder ett förhållande och senare tvingas konfronteras med ett avslut är statistiskt mycket hög. Verkligheten är att en väldigt stor andel människor har anknytningsmönster som kolliderar med vårt eget. Vi blir tillsammans med någon som i början är helt fantastisk i ord och gester. I början! Vi bär vår relationshistorik lika nära som halspulsådern och den kickar igång blixtsnabbt när det uppstår konflikter i tvåsamheten. Frågan är om du och din partner är bra på att bråka bra, eller om gamla överlevnadsstrategier och bristande förebilder kring manligt, kvinnligt och mänskligt i stort, sätter in och slår ut den empatiska kommunikationen.
Känslomässig analfabetism i kombination med ointresse för att lära den emotionella intelligensen, skapar hjärtats distans och krossar förr eller senare tilliten, attraktionen och därmed kärleken.
Varje förhållande, oavsett om det håller och är levande eller inte, har någonting att lära oss. Smärta bär likt ett frö med sig potentialen att få oss att växa och blomstra ut till en optimal version av våra jag. Växtnäringen är sunda och utvecklande relationer. Självreflektion och förmågan att agera på ett sätt som kan bryta dödsbringande beteenden i våra förhållanden är avgörande.
Så när du tänker på kvinnan eller mannen som gjorde dig djupt besviken, så kom ihåg att det finns många människor som inte är rätt för dig. Du kommer att stöta på dem ett antal gånger, innan du möter den som får dig att känna att du är fantastisk som du är. Blicka inåt och se om det finns destruktiva drag i din person som behöver ses över och få läka. Söker du omedvetet efter någon som är otillgänglig därför att någon av dina föräldrar var det då du var ung? Tänker du omedvetet: ”den här gången ska jag reparera skadorna från förr genom att få det att fungera?” Eller faran med ”att nöja sig med det man får.”
Det finns en enorm social press på att vi måste vara i ett förhållande för att verkligen kunna vara lyckliga. Se igenom illusionerna!
Du vet inombords när rätt person är nära dig. Tiden kommer att viska i ditt öra om detta är någon som kan omsätta ord i kärleksfull handling.
Resan mot att möta den som får dig att känna dig älskad, börjar med att du respekterar dig själv. Du måste inte älska dig själv först! Du måste ingenting, men förutsättningarna förbättras avsevärt när du vet vilka ingredienser som är nödvändiga för att du ska kunna känna dig hel i personen du.
Jaga och stressa inte (jag vet att det är lätt att säga), men det är betydligt bättre att gå in i en relation med klar blick, än desperation. Kanske behöver du göra tvärtom mot tidigare. Vad innebär tvärtom för dig i dina val?
Se vad som händer och ha en förlåtande attityd gentemot dig själv. Tro mig: vi är många som trillar dit – på våra automatiska relationsvanor. Och det är ok!
Michael Larsen – relationscoach
Det är fint och omtänksamt att du uppmuntrar andra att se sig själv lite utifrån och att man får lov att reflektera över sig själv och sina relationsmönster.
Just meningen: Frågan är om du och din partner är bra på att bråka bra, eller om gamla överlevnadsstrategier och bristande förebilder kring manligt, kvinnligt och mänskligt i stort, sätter in och slår ut den empatiska kommunikationen.
Den tänker jag för egen del att jag lägger mycket stor vikt vid idag.
Jag hade inte förmågan att förstå hur viktig den skulle vara tidigare, jag trodde också att om jag inte skapade konflikter, var medgörlig, visade att jag ville förstå osv. så skulle det bli en lång och lycklig relation.
Rätt knasigt kan jag tänka nu, att jag också tog allt ansvar som att om bara jag betedde mig snällt så skulle partnern automatiskt göra det också, som att jag magiskt skulle kunna styra konflikterna till att bli något som ökade samförstånd och öppnade dörrar.
Tack för din inlägg och tack alla ni som skriver om era reflektioner här.
Mitt i prick idag! Har ältat exakt detta temat några dagar nu, att jag som person ALLTID har valt o ALLTID kommer att välja fel person att vara i en relation med..har haft paus ett tag med detta ältandet o haft perioder med mera positiv bild av mej själv vad gäller val av partner. Antar att det är höstmörkret som drar ner en? Tack för insiktsfulla och inspirerande ord och fortsatt vård om den egna personen 🙂
Tack för inspirerande ord!!❤️❤️