Ni kan sitta i parterapi eller samarbetssamtal och din partner eller f.d. sådan, och det mesta som hon eller han säger är som hämtat ur en manual över empatisk och känslomässigt intelligent kommunikation. Det kokar kokar troligen inom dig när du ser ett universum som är i fullständig kontrast med det som råder när ni är på tu man hand med varandra.
Den narcissistiska personligheten är ofta en ordens mästare, enastående på att läsa av vad människor vill höra och därmed skapa förtroende. Kuratorn, personerna inom rättsväsendet eller vården, socionomen, psykologen, advokaten eller vem det än är som möter henne eller honom, innehar inte enbart yrkestitlar utan är människor som påverkas av ett förtroendegivande kroppsspråk, intellektuellt skarpa formuleringar, ögon och ord som säger: ”allt för barnens bästa”.
Det kan vara strategiskt att behandla dig med respekt inför andra, men som med så mycket annat är det en fasad.
N-personen är en social kameleont och har förfinat konsten i att känna av stämningar och människor, vilket får dem att framstå som lyhörda och empatiska. Därför är det oerhört lätt att missa vilka de innerst inne är. Minns bara hur det var för dig de första gångerna då ni träffades.
De har ofta har positioner i samhället vilket väcker respekt, beundran och ibland underdånighet. Människor blir i många fall väldigt tillmötesgående när de står framför auktoriteter, och är denne dessutom karismatisk och full av charm är det väldigt lätt att förföras.
Det krävs en direkt personlig erfarenhet för att förstå vad det handlar om. Du som är tillsammans med eller har varit i ett förhållande med en n-person, kan vara en av de få eller kanske t.o.m. den enda som vet hur det verkligen ligger till. Som känner hennes eller hans sanna natur! Vad som döljer sig bakom den väldesignade och perfekt regisserade fasaden.
Du är den som har sett mörkret i den här kvinnan eller mannen. Du är den som har fått känna på de extrema skillnaderna mellan att vara upphöjd, dyrkad, åtrådd. bekräftad…och ifrågasatt, skoningslöst kritiserad, isolerad, manipulerad och förminskad. Du har färdats upp och ner i den psykologiska hissen som dränerar självförtroendet och respekten till jaget – du vet!
Den narcissistiska personen vet exakt hur hon/han ska flytta runt på ”schackpjäserna” för att ta hem segern. Hon eller han kan uppvisa taktisk empati för att komma andra nära och samla på sig information – allt i själviskhetens namn! De är enastående på att känna in, men oförmögna att känna med en annan människa.
Det emotionella energispelet skänker dem njutning då de älskar att ha kontrollen. Intellektuell skärpa eller att vara gatusmart utan gedigen medkänsla är en extremt destruktiv kraft.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Hoppas att fler lär sig om dessa ytterst destruktiva människor innan skadan är skedd.
Känner igen mig i allt.
Efterspelet med gemensamma barn har varit fruktansvärt.
Men jag har kämpat, bjudit motstånd visat att jag inte är tokig eller galen.
Kämpat för min värdighet, visat att jag har förstått spelet och att jag vet vilka illgärningar han har gjort mot mig och andra.
Jag och barnen ingick i fasadbygget men vi var äkta och vi är fortfarande äkta, allt slogs sönder men vi finns kvar.
Kampen för barnens välmående i allt det här kaoset har varit den tuffaste men det har också varit den viktigaste.
Vad var han? En förstörare.
Jag läser ofta dina texter och andra berättelser.
Fortfarande.
Det har gått tre år sen han lämnade och ändå händer det att jag vaknar med ångest.
En känsla av att det är tungt i kroppen, ont i magen.
En ledsamhet av att konstatera att det inte går att få en bra relation som föräldrar.
Försökt så många ggr att be honom förklara om han är arg, kan vi tala ut och bli vänner så vårt barn kan känna sig trygg med att vi vill varandra väl och samarbetar bra.
Total vägra.
Svårt att hitta ut ur alla tankar som snurrar.
Det som hjälpt, och det kan låter hemskt kanske, det är när jag fått höra att han faktiskt har svårt i relationer på jobbet eller liknande också. Att det inte bara är jag som blir bemött med kyla, tystnad, likgiltighet.
Det är ju inte det att jag vill att han ska ha det svårt eller drabbas av konflikter men jag har så många många gånger tänkt att det är jag som beter mig på ett sätt som är fel, att jag skapar situationerna och ger grund för hans bemötande.
Eftersom han är chef och terapeut så har det känts som att det måste vara jag.
Men nu vet jag att det måste inte vara det.