Kvinnan är så fruktansvärt trött på frågorna om varför hon är singel: ”hon som har ett så fantastiskt charmigt sätt, koll på sitt liv och ser enormt bra ut. Vad är problemet?”
Hon säger: ”jag har valt att vara själv och det sticker i en del människors ögon, eftersom det borde man ju inte vilja. Jag är lycklig tillsammans med familj, vänner och mitt eget sällskap. Bestämmer över min egen tid. Jag har tränat i konsten att vara ensam och lärt mig att tycka om mitt eget sällskap.”
Skillnaden mellan ett accepterat singelliv och ett där vi inte accepterar vår förhållandestatus är enorm. När vi är ofrivilligt ensamma, kämpar med varför exet sa och gjorde det ena eller andra, ”avskyr” livet utan någon vid vår sida, rusar stresshormoner runt i vår kropp.
Men om vi däremot känner tillfredsställelse, harmoni, optimism kring framtiden, har ett robust socialt nätverk och gör sådant som vi tycker om, är det helt andra ämnen som våra hjärnor ”badar” i.
Tvåsamhet som den socialt accepterade normen är en enorm tyngd på mångas axlar.
Min erfarenhet säger mig att kvinnor generellt sätt är mer olyckliga i sina förhållanden (i ett heterosexuellt sådant) än vad män är. Män är ”bättre” på att acceptera en relation som inte mår bra, vilket också betyder att många kvinnor är lyckligare som singlar.
En förenklad sammanfattning: kvinnor har högre krav på samhörigheten i en relation och reflekterar mycket mer över förhållandets enormt många och skiftande fasetter, än vad män gör. Naturligtvis finns det undantag!
Om du är ofrivilligt ensamstående, singel eller vad du väljer att kalla det; det går att komma till acceptansläget, upphöra med att anklaga sig själv och neutralisera de malande frågorna i huvudet.
Det finns ett stort antal saker som vi kan göra för att börja tycka om livet: det som du gör dagligen (vanorna) – är dessa på din sida eller emot dig? Är du öppen för att lära dig nya saker? Tar du hand om din fysiska, psykiska och spirituella hälsa? Vad konkret gör du för vart och ett av dessa områden?
Jag vet att ensamheten kan kännas som ett gift! Den där tyngden i bröstet! Trots den, gör någonting idag som du kan känna dig stolt över. Någonting!
Lyssna inte för mycket på ”tvåsamhetsbruset” där ute om att lyckan ligger i vilken sorts relationsstatus du har.
Michael Larsen – relationscoach
Jag tycker att det går bra för det mesta, jag har lärt mig göra det bästa för mig och har accepterat hur mitt liv ser ut. Men ibland dyker jag fortfarande ner i rädsla och självömkan. Det kan hända när jag får höra de lyckliga historierna, om de där mötena som bara sker och så har människor hittat hem i någons sällskap. Det låter så otroligt trevligt och min längtan efter att få vara med om samma sak väcks till liv. Då gör det ont. Eftersom att jag inte känner att jag valt att vara ensam. Jag har dock valt att acceptera mitt nuläge och göra det bästa för mig själv utifrån det. Ensamheten känns inte lika skrämmande och stressande längre. Men ja, jag upplever det som att jag vant mig mer än valt det.
… precis som du beskrev i texten så får jag höra jämt. ”Du ser så bra ut, du har bra jobb, fin lägenhet, är klok och smart”… MEN mina vänner är kloka. De avslutar inte med att säga ”varför är du singel”, utan de säger istället: nu kan du välja den du vill, när du vill – valet är ditt! ❤️ Jag lämnade mitt ex. Sexlusten existerade inte för honom och det hela eskalerade i en nedåtgående spiral. Han var otrogen o narcissistisk och det tog mig alldeles för lång tid innan jag tog mig loss! Men är glad för det idag och mår och trivs väldigt bra med att vara singel. Nu kan jag dejta o träffa vem jag vill när jag vill: valet är MITT!
Under ett samtal med den ungvuxne sonen kring händelserna i vår familj som splittrats för några år sedan utbrast han plötsligt ; ”Jag blir så arg på att du inte kommit vidare med ditt liv!!!”
Tro mig – jag blev totalt överraskad och kände mig som ett stort frågetecken. Inte kommit vidare med mitt liv???
Vad menade han? Hur tänkte han? Och en misstanke….. kom dessa ord från honom eller någon annan han lever med på halvtid….
Mitt ex – sonens pappa – letade ny kvinna på nätet, dejtade, kändes rätt, tog upp separation med mig och levde i hemlighet för oss andra med denna kvinna i ett halvår innan det uppdagades bokstavligen..
Mycket känslomässigt lagande av trashankade barn/ungdomar blev min lott.
Ny kvinna, nytt hus, nya bilar, nya möbler, ny roll som extrapappa. Han har ”gått vidare med sitt liv”…
När dessa tankar rusat genom mitt huvud insåg jag att sonen såg mig som fast i en tillvaro som inte var ett riktigt liv efter separationen. Man ska ha gått vidare med en ny partner.
Visst har jag funderat, längtat och emellanåt sett avundsjukt på de som lever i par. Men jag trivs med att leva med mig! Dels har jag behövt tiden att läka efter en N/E-relation men jag känner en sådan kreativitet och behaglighet med att leva själv.
Jag behövde bemöta en son som egentligen inte var arg på mig utan mer orolig framgick det efter en stund.
Mitt budskap till honom blev att jag är lycklig, mår bra, trivs med mitt nya jobb, många nya och gamla vänner, bra ekonomi, omtänksam familj med syskon och underbara barn.
Utveckling av sitt liv kommer inte alltid med en annan person eller saker – det kommer av dina tankar om hur du vill leva ditt liv.
Jag är glad att detta kom fram och att han nu förstår mina tankar utan att oroa sig mer.
Skapa din lycka inombords – resten är bara bonus 🙂