Vem vill inte må bra/fantastiskt? Vem vill inte känna att livet ligger i medvind, känna sig älskad och ha någon att älska? Mysiga bilder på Instagram, känna lugnet i bröstkorgen, närvaro och spirituell tillfredsställelse.
Det vackra, trygga, utvecklande och spännande är en del av livet. Liksom det tunga!
Vi människor har skapat så många flyktmekanismer för att komma undan mörkret, så att våra ögon aldrig hinner vänja sig. I ljuset från mobilen scrollar vi för att mata oss med bilder, texter och en stunds förströelse. Vi sveper förbi ansikten (ibland retuscherade) i dejtingappen och missar att ge människor en chans, som kanske skulle vara fantastiska att dela tiden tillsammans med.
Våra hjärnor utvecklas till att enbart surfa på ytan. Vi tränas upp i otålighet inför andra och oss själva. ”Nu, nu, nu…!!”
Det är en konst att kunna vara i det som är, även om det känns fruktansvärt här inne. Vi vill ha snabba, effektiva metoder och tekniker för att hantera det som är en del av livet, och som inte alltid har en lösning. Inte här och nu i alla fall!
”Lösning” kan vara att sätta den ena foten framför den andra när vi rör oss genom ”dödsdalen”. Att enbart ha fokus på att hålla kroppen upprätt.
Ögonen vänjer sig och du kommer att kunna se konturerna och rörelserna där ute.
För att bli stadigare i oss själva, mer integrerade i känslokaos och i motgångar, behöver vi lära oss att härda ut ångest, och inte fly in i bedövningarna som det finns hur mycket som helst utav: alkohol, porrsurfande, spel, extremdejtande, överkonsumtion av åsikter och kommentarer på sociala medier etc. är det kroniska artificiella ljuset som förstör vårt mörkerseende.
Det finns årstider, ebb och flod, natt och dag, medgångar och motgångar. Våra psyken är en del av naturen och vi kan inte ständigt syssla med bedövning, eftersom det skapar avtrubbning och/eller ångest.
Meningen med livet är att vilja/göra andra och oss själva gott.
När vi gör gott mot andra behöver t.ex. inte den ensamstående mamman känna panik för att inte klara ekonomin som exet kraschat genom sitt spelmissbruk. Så mycket som skulle förändras om vi var brutalt ärliga gällande vår självbild, och jobbade med att utveckla empatin. Kärlek är handling!
Michael Larsen – relationscoach
Jag förstår dock inte, HUR är man i den jobbiga känslan utan att fly? Är det inte naturligt att vilka hitta ett sätt att må bättre? Ska man bara sitta där på soffan och känna ”nu mår jag dåligt, det är inte farligt, stå ut osv..” överallt matas vi med att man ska va i känslan men ingen skriver hur man gör det. En panikångestattack förstår jag att man kan behöva andas sig igenom och rida ut.. men om ångesten är molande/generell på grund av ensamhet och oro för framtiden från morgon till kväll, hur ska man vara i den känslan?
Jätte bra fråga Carin. Jag håller med dig om att man måste ju hitta sätt att stå ut och det kan vara att ta en promenad i skogen, positivt eller sitta och nätsurfa, negativt. Men vad är egentligen positivt eller negativt? När man mår riktigt dåligt gäller det ju att bara överleva! Fast jag förstår vad Michael menar med denna text. Man ska inte alltid till varje pris fly undan det som är svårt. Det gäller väl att hitta en balans. Våga känna och stå ut men också att lindra smärtan om det behövs helst då på ett i längden positivt sätt. Alltså undvika bedöva med tex alkohol som gör det värre i längden men tex lyssna på musik kanske har en mer långvarigt positiv effekt. Olika för olika människor antar jag…