Kärleken gör inte ont! Om du såras, förnedras, lever med kronisk oro och otrygghet, kämpar för att bli sedd, lyssnad till, respekterad för den du är och vad du känner, ständigt möts av gap och skrik, härskartystnad, utpekas som otillräcklig – är det inte kärlek. Kärleken gör aldrig ont! Du må känna dig fullständigt absorberad av mannen eller kvinnan. Förälskad upp över öronen. Fysiskt attraherad på ett sätt som du aldrig varit i närheten av. Inget av det där har någon bärkraft så länge du inte får omtanke och respekt.
Du älskar inte den som ger dig emotionella örfilar! Eller fysiska! Det är din hjärna och dess upprepade, inte sällan tvångsmässiga tankar som håller dig gisslan.
Elektriskt gnistrande passion är inte per automatik det som gör dig hel. Vem har inte lurats av de egna impulserna och drifterna och sätter likhetstecken – kärlek?
Alla dessa varningsskyltar som vi ignorerat i förhoppningens namn! Förhoppningen om att partnern ska förändras och börja respektera dig för den du är. Någon säger: ”Men jag vill inte döma! Han/hon har haft en fruktansvärd uppväxt.” Hindra dig själv från att vara en hjälpande självutplånare.
Du är inte någons livboj! Låt aldrig en skev bild av kärleken få tillåta partnerns beteende att bli blyklumpen som drar ned din lycka i djupet.
Kärleken serverar inte överflöd av vackra ord och samtidigt brist på handling. Kärleken säger inte: ”Jag har så mycket annat att stå i just nu och mitt bagage…Du är fantastiskt fin men…”
Kärleken försöker inte förföra genom att med skrämmande ord viska i ditt öra: ”Tänk om du inte får uppleva den här attraktionen igen! Du är rädd för att leva ensam, så håll fast vid det här! Du har lagt så mycket tid och energi på honom/henne så kämpa lite till.”
När du somnar på kvällen och vaknar på morgonen med trygghet i kroppen (och attraktion) är det kärlek. Kärleken är noga med detaljerna och begär aldrig någonsin att du kränker din integritet. Den vill ge dig det bästa utav livet och att du hittar styrkan till att skydda dig mot sådant som är under din värdighet.
Kärleken är ett verb och den vill att du börjar med respekten till dig själv.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Tack för denna påminnelse! Fin text, något jag ska bära med mej.
Tack! Är just nu där jag funderar på att acceptera smulor av kärlek för att jag inte vågar släppa taget efter 11 år med min man. Vi har precis flyttat isär. Han – en man som tydligt visar att han inte kan älska mig som jag vill bli älskad. Han vill vara singel/leva i en öppen relation där han kan träffa mig och en annan ny kvinna. Gärna även fler kvinnor om så lusten faller på. Säger att jag är hans stora kärlek men att han även älskar en till. Hans hjärta är stort nog för det säger han…. Jag känner mig förminskad då denna nya andra kvinna är en samna person han var otrogen med för 7 år sedan som han tagit kontakt med någon vecka efter att han flyttat ut… vad är det för fel på mig som ens kan överväga detta, hur desperat är jag?