En kvinna kör bort till hennes och mannens gemensamma kontor för att hämta några papper. När hon öppnar dörren ser hon någonting som för alltid kommer finnas inetsat på näthinnan: hennes man och affärspartner sen mer än 20 år i sexuell action med en annan kvinna.
”Jag var helt säker på honom. Det kunde bara inte hända! Känner mig helt knäckt! Hur skall jag kunna känna tillit till någon igen!?” Tårarna rinner nedför kinderna då hon berättar.
”Tidigare fanns inte ens otrohetstankar. Var trygg i mig själv och vårt förhållande! Han trampade på någonting heligt i mig – tilliten till en annan.”
Önskar att jag hade ett superrecept med omedelbar verkan mot det som hon varit med om. Svek når djupt in i våra emotionella kroppar. Det mänskligt fundamentala att göra sig öppen och sårbar genom tillit.
”Hur skall jag göra för att inte översätta hans svek på en framtida partner? Så att jag utgår från att ingen man är att tro på? Vill inte ha några självuppfyllande profetior.”
Säger till henne: ”det finns människor – kvinnor och män, som inte utsätter sin partner för otrohet. De finns! Någon som har fokus på att bekräfta vi och som inte behöver fylla på egot från utomstående. Som älskar på ett sådant sätt att emotionellt läckage inte uppstår. Som vet vad impulskontroll är, och som inte exponerar någon för det han/hon själv inte vill skall slå i bakhuvudet.”
En väldigt klok person nämnde frasen: ”Thank you! Thank you! Thank you! Fuck you!” Som kan användas för att tacka för att vi blev befriade från personer som inte förtjänar plats i våra hjärtan och liv. Med det sagt: vi behöver få sörja, känna oss uppgivna och arga innan vi kan stå upprätt igen. Hållbar utrensning tar lite tid. Men det är det värt.
Vad hade du velat säga till den här kvinnan?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Så klockren. Som alltid!
Oj, vad du träffade mig rakt i hjärtat med denna text. Ja, vad säger man till denna kvinna? Det vill jag också veta…
Jag är ju denna kvinna!
Jag lever mitt i detta just nu! Tilliten helt borta efter alla usla svek, som uppdagats allteftersom.
Jag vet själv inte vad jag ska använda för verktyg för att ta mig vidare att hitta tillbaka till mig själv o successivt få tillbaka tillit till andra…
Jag är kvar i all sorg o smärta, främst över att inte få vara med barnen alla dagar, varje vecka. Vad har jag gjort för att förtjäna det o vad har jag för val? Jag förlorar ju mina barn halva tiden av min vakna tid, halva tiden av deras barndom.
/Lilla k
Mkt intressant inlägg. Och precis den frågan som jag ställer mig varje dag. Hur ska jag våga lita på någon annan människa igen? Och jag tror att det enda man kan göra är att ”hoppa”. För om du inte hoppar så lever du inte 100%, du begränsar dig. Den enda som sätter de begränsningar är du själv.
Och jag vill inte missa mer av livet. Men det är lätt att säga. Mycket svårare att göra.
Jag skulle säga: ”Våga hoppa!”
När mitt liv kraschade pga otrohet för andra gången med samma man föll jag hårt. Gav honom en andra chans efter en tidig otrohet och det gick över tio år innan en ny otrohet dök upp. Jag vet inte om det finns flera kvinnor däremellan och jag vill inte veta för det förändrar ingenting.
Han är en man som fått fler chanser av mig än han förtjänat.
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna lita på en man igen någonsin.
Jag hade gett upp tron på trogna män. Men en sak hände som fick mig att tänka om…
Min exman var oklok nog att berätta för vår dotter att han varit otrogen. Jag ville inte att hon skulle veta det för hon är i en känslig ålder och jag ville inte att hennes syn på kärlek och män skulle påverkas.
Jag gjorde mitt bästa för att lindra hennes sorg och stötta henne och en dag insåg jag att jag hade en viktig sak kvar att göra för hennes skull.
Jag måste visa henne att man kan resa sig efter en sån här smäll och att man kan bli lycklig igen. Jag ville visa henne att man kan få sitt hjärta krossat men överleva och finna kärlek igen. Efter ett tag dök en gammal ungdomskärlek upp och tog mitt krossade hjärta i sina händer och sa att ”jag håller det här tills det börjar slå igen” <3
Han var så rädd om mig och gav mig den tid jag behövde för att våga igen.
Jag bestämde mig för att lita på honom för det var ju faktiskt inte han som bedragit, ljugit och sårat mig.
Jag kan inte klandra en sån fin man för vad en annan man har gjort mot mig. Det har inte varit lätt att kasta sig ut igen men om jag inte hade vågat hade jag inte fått uppleva glädje och kärlek igen och min dotter hade inte fått se att det finns hopp för krossade hjärtan.
Kanske hjälper det henne en dag om hon får sitt hjärta krossat att tänka på att mamma kom igenom krisen och fann lyckan igen.
Jag kände att jag var skyldig henne att inte bli bitter och ge upp kärleken utan jag var skyldig henne att visa henne att det går att bli lycklig igen <3
Så underbart och bra skrivet!
Önskar dig och din dotter all lycka!
Tack <3 Vi har tagit oss igenom en tuff tid tillsammans
Vilka vackra ord och vilken viktig insikt. Jag är rörd till tårar. Jag ska också våga. Såsmåningom. Såren är alldeles för färska. Ta hand om dig och kärlelen
Den dagen du är redo kommer du sakta men säkert våga <3
Jag trodde jag var trasig för livet men med tiden kunde jag likt en nyfödd kalv komma upp på benen igen – skakigt men sedan stabilare för att sen faktiskt våga skutta på ängen
Lycka till <3
Kan jag kan du <3
Väldigt fint och klokt Mimmi, jag tror din dotter kommer att tacka dig en dag.
Charlotta
<3
Så fint och starkt skrivet vilken fin förebild din dotter har i dig..
Vilken fantastisk mening detta med ”jag håller det här tills det börjar slå igen”…. Så enormt att få känna den tron på att du kommer att bli hel igen!
Ja han gav mig hopp, självkänsla och den trygghet jag behövde för att läka <3 men framförallt tid
Han har aldrig stressat mig utan vi har tagit små steg och ibland har jag behövt stanna upp eller kanske till och med backa och det har varit ok.
Han har haft det tålamodet med mig för han kände mig innan jag gick sönder och vet att jag var värd att vänta på. Att få höra nån säga det när man blivit arkebuserad inger hopp <3 jag kände att jag behövde veta att jag var med honom för rätt anledning och inte bara för att ha någon.
Han gav mig utrymmet att komma fram till att jag är med dig för att du är den du är och för den jag blir tillsammans med dig. För att vi trivs tillsammans <3 ingen press eller stress för vi är här och nu och det räcker gott
Tack för din fina berättelse. Den behöver jag nu inför framtiden. Har dotter och son som reagerar både lika och olika på deras pappas handlingar med en annan kvinna utanför äkenskapet.
Dottern har ett par år varit rädd för att vi ska skilja oss som många andra i vår släkt, nu säger hon själv hon att jag fortsätter utbilda mig till en bättre lön och eget hem för oss tre.
Bra dagar läker jag och känner mig stark och följer en handlingsplan mot egen bostad och eget liv och kanske någon relation någonstans långt in i framtiden, andra dagar är det svårt att hålla huvudet högt och fortfarande sova i samma rum.
så mina ord till den kvinnan är att det går att bli lycklig igen tids nog och med rätt man för rätt man får dig trygg oavsett vad andra män gjort mot dig innan <3
Att befinna sig i en sådan situation måste vara så känslomässigt kränkande.
När vi känner oss sårade, kränkta, blottade är det svårt att hantera och vi vill kanske hämnas, på den som trampat på ens innersta. Det är intressant för vi människor är så lika i vårt sätt att reagera. Av egen erfarenhet vet jag att känslan av att hämnas är stark. Man är uppfylld av sin egen känsla av att man är ingenting värd. Allt har tagits ifrån en, värdighet, tillit och en emotionell framtidstro om trygghet, och att känna sig älskAd. Den är såå stark.
Och ganska skrämmande…..att vi blir så beroende av en människas bekräftelse. Just då suddas allting ut, vi faller, långt och hårt mot marken.
Det jag ändå skulle vilja säga är att hen kunde inte bättre, och har inte gjort det för att tillintetgöra dig. Hen har förmodligen svikit pgav ett gigantiskt bekftelsebehov, eller i avsaknad av empati, eller sin tillit till livet.
Sorgen är enorm, över sveket och över att känna sig desillusionerad.
Var finns orden? Kanske att se det som ett definitivt avstamp från någon som inte är värdig sin kärlek, att i tacksamhet se att den personen ville något annat än du, och försöka se det som att nya dörrar kan öppnas, mot det du vill vara i.
Du skriver minst lika klockrent Mimmi! Den bästa gåvan du kan ge din dotter är just detta! Kram
Tack <3
Jag själv har nyss gått genom skilsmässa pga hans otrohet med sin arbetskamrat. 22 år har vi haft tillsammans. Han som hatade otroheter. Nu har han flyttat ihop med henne som är 17 år yngre än han själv. Hennes barn är lika gammal som hans barnbarn. De går på samma avd på dagis. Tyvärr var det hans egna barn som kom på dom. Han har dålig kontakt med sina barn nu. Dom vägrar åka dit till honom så länge hon bor där. Jag mår idag bättre tack vare all stöd från nära o kära vänner och arbetskamrater. Kram
Vad ska man säga? Har ju själv råkat ut för det här… Det jag skulle vilja säga är att det gör ont ett tag, mycket ont. Tillit och förtroende försvinner, MEN gentemot den person som stått för otroheten. Det förstår man så småningom. Det är ju också så att den personen får leva med sitt val resten av sitt liv även om förträngningsmekanismen är stark. När den som varit otrogen träffar någon ny, berättar man då om sin tidigare otrohet? Vilken bild av sig själv vill man visa?
Jag skulle också vilja berätta för henne att vi finns, vi som tror på ett ”vi”. För när jag är tillsammans med någon oavsett hur länge, förälskelsestadium, med- eller motgångar, finns ingen eller något annat…
Fint och klokt skrivet,Bo
Som jag ser det handlar inte otrohet om relationen utan om personen. Det finns massor med människor som lever i otillfredsställande relationer och ändå aldrig skulle överväga otrohet, samtidigt som det finns de som lever i lyckliga relationer och trots det kan hålla sig till sin partner.
Otrohet handlar om den otrogna personens egna värderingar, problem och tillkortakommanden och speglar inte vare sig partnerns värde eller hur bra relationen är.
Charlotta
Word!
Helt sant!
Det har fallit bort ett ”inte”, men det förstår ni säkert, ”och trots det inte kan hålla sig till sin partner” ska det naturligtvis stå.
Charlotta
Ja tack! Den här kvinnan och jag har något gemensamt. Jag ”visste” var jag hade mannen i mitt liv. Han åkte på jobb och kom hem, men hade då förändrats. Jag frågade rakt ut men blev hånskrattad åt och blev kallad löjlig. ”Du är så svartsjuk” (vilket jag Aldrig i mitt liv har varit) Sen visade det sig att jag hade rätt. Sanningen kommer alltid fram förr eller senare. Jag var förkrossad. En som hade tittat på mig med ögon som lovat mig allt. Han som var min stora trygghet, mitt allt, var nu kall och distanserad och ville inte ha något mer med mig att göra. Han lämnade mig för henne och ur hans perspektiv, var det rätt. För mig var det en total katastrof som tog flera år att komma över. Livet är hårt. Det är viktigt att lita på sina känslor och att lita på den man är tillsammans med. Jag tror väl kanske att om något kommer som en chock, att den man litar på mest, har begått drt största sveket, så kanske man börjar ifrågasätta sig själv och hur man inte kunnat ana. Att man slutar lita på sitt eget omdöme, men saken är ju den att det kan aldrig vara ditt fel om din partner har varit otrogen. Det var helt och hållet hans/hennes val. Det är den som varit otrogen som bär skulden till dom handlingarna och vad är det för ”skabbrävar” eg som vill ligga med någon som redan är upptagen?! Dålig självbevarelsedrift? Hade den personen velat råkat ut för det sjäv? Nej till lögnhalsar och Ja till människor med båda fötterna på jorden.
skabbrävar………..ja kanske det, en som inte är stark och vacker med självkontroll….en som tar alla smulor som den kan få för den håller på att gå under i sin ensamhet………
Om man litar på sig själv så kan man lita på andra.
Hmm, idag har jag tänkt på att det bästa rådet jag tagit till mig här är det om att man ska försöka gå till handling på nåt sätt när man är frustrerad eller vill förändra saker i sitt liv. Att göra något nytt, det ger följdeffekter…det skapar rörelse…å helt plötsligt kommer saker man behöver emot en också! 😀 Människor man behöver möta just då kommer in i ens liv med ny energi, stöd och vägledning framåt! Jag har verkligen stunder då oro å ångest tar över, då jag inte kan se vägen framåt. Men jag har märkt att jag kan GÖRA små saker som gör att jag tar mig vidare och lyser upp en ny bit väg att gå vidare på. Det finns ljusfacklor att följa! Människor som hejar på, visar vägen å stöttar!!! ÄR SÅ TACKSAM över dem!!! ❤️
Bra karma ger dig positiva effekter tillbaka.
Små, små saker idag kommer ge dig stora saker tillbaka imorgon. Är jag övertygad om.
Små, små saker är också enkla att genomföra. Behöver inte vara något krångligt.
Håller mig själv till enkla små saker. Skogspromenad, blommor, levande ljus, hålla snyggt, mm.
Skulle det kännas tungt blir jag hur som helst gladare över att tänka på att jag i alla fall gjort någonting litet.
Och nästa gång går det lättare, och lättare, och lättare.
Så plötsligt får man höra lite positiva kommentarer som värmer ordentligt.
Man får se det fina man har i livet och vara tacksam för det och det man inte är nöjd med får man försöka förändra.
Härligt att du kan uppskatta allt det fina i ditt liv. ❤️
Kram
Jaaaa, ni är så kloka!!! ❤️ Jag har dessutom fått en insikt: VARFÖR I HELA VÄRLDEN SKA JAG SLÖSA MIN TID MED ATT VARA STRESSAD ÖVER MITT KÄRLEKSLIV??? Jag ska ju NJUTA av livet!!! HÄR OCH NU!!! Min tid kommer ju aldrig tillbaka å det finns så mycket nu som kommer va borta sen
Bra insikt, Petra! 🙂
Katastrof är bara förnamnet kände jag när min man var otrogen och lämnade mig och barnen efter 19 älskade år tillsammans. det är 3år sedan och jag börjar gå vidare. Nu är han förlovad med min fd bästa väninna.. Jag blev bestört när jag fick veta det.. Men hur som helst så tycker jag det jobbigaste är att han inte slutar att trakassera mig och barnen.. Han använder framförallt fb där han skriver spydigheter och är stor och stöddig… Känns så jäkla onödigt efter det som ändå varit så jobbigt. Mest synd tycker jag att barnen ska behöva uppleva det. Varför i hela fridens namn håller han på så för? Kanske nån man här som kan svara på det. Jag är väldigt ledsen och bitter emellanåt.. Men känner att jag ändock skulle kunna tänka mig en ny relation nu.. I den här åldern, 52 år, så tror jag alla har något i ryggsäcken som är tungt ibland. /Yvonne
Funderat många gånger på varför mitt ex är hatiskt mot mig när det var han som bedrog mig och lämnade allt så jag förstår dina känslor och frågor..
Förstår det inte heller….
Men kanske man inte orkar med kaoset inom sig så man måste kasta det på någon annan jag vet inte…
Hoppas ni får en lugnare tillvaro snart <3
Yvonne, jag kan inte svara på varför han är spydig och stöddig på fb, men det verkar som att han inte mår riktigt bra? Mår man bra i sig själv behöver man inte vara elak mot andra.
Det du däremot kan göra är att ta bort honom som vän på fb. Då slipper du se vad han skrivit, slipper bli dränerad på energi på grund av detta. Tycker det verkar som att han använder sig av härskartekniker för att få dig att må dåligt. Låt honom inte trycka ner dig utan gå vidare i livet med högburet huvud.
Allt gott!
Tack för era svar!
Jag har tagit bort honom direkt efter separationen.. Det gjorde så fruktansvärt ont när jag såg hur den andra kvinnan skrev till honom.. Och han tillbaka. Nu har han blockerat mig sen en tid.. Men våran son är han ju vän med.. Så därför vet jag. Sen är det andra släktingar och vänner som ser och undrar. visst borde jag gå med huvudet högt.. Men det är som sagt jobbigt att han framför barnen trycker ner mig hela tiden.. Usch ja.. Typ!! När man lagt sin själ och hjärta i något i nästan 20 år så känns det.. Men jättetack för era uppmuntra kommentarer!!
Min erfarenhet och slutsats två gånger är att män som varit otrogna bär på dåligt samvete och skuldkänslor som de gärna lastar över för att bli av med istället för att bearbeta och växa.
Ja tyvärr så är det nog så..
Jag separerade för tre år sedan, exet började träffa en ny direkt flyttlasset hade gått, hon blev totalt förblindad av sin nya kärlek och svek framförallt sin dotter som totalt tappade fotfäste. Det enda som betydde något för exet var den nya, hon kämpade med alla medel att vår dotter skulle vara med den nya mannen. Alla våra gemensamma vänner sa till henne att lugna ner sig och tänka på dottern, men inget bet. Efter ett stort antal lögner och svek så mådde vår dotter OTROLIGT dåligt, men exet såg inget av det (hon har fortfarande inte förstått), hon var bara kär och brydde sig inte om allas varningsrop. Jag har varit en ganska frånvarande pappa pga mitt jobb och tyvärr inte hade en jättebra kontakt med vår dotter, men jag såg hur hon led och mådde dåligt. Efter MÅNGA försök att få henne att berätta hur hon mådde så kom det, mamma ljuger för mig, jag betyder inget för mamma, mm mm. Jag frågade hur jag kunde hjälpa henne, och hon sa direkt att hon ville flytta till mig på heltid och så fick det bli. Åkte upp till exet och berättade om att vår dotter inte längre vill bo hos henne utan hos mig, och det första exet säger till mig är, nu får hon ge sig för jag och ”den nya” har faktiskt varit ihop så länge att hon får acceptera det!!!
Som ni förstår så bor min dotter hos mig fortfarande och besöken hos sin mamma blir allt mer sällan. Både min dotter och jag mår väldigt bra idag tack vare hjälp av en helt otrolig terapeut, hade inte jag haft honom hade jag aldrig rett ut detta.
Jag misstänkte att mitt ex och den nya hade träffats innan vi skiljde oss vilket jag frågade, men fick nej till svar. Ok tänkte jag, får väl tro på det, men sanningar har en viss förmåga att komma upp till ytan förr eller senare, och nu har det gjort det, och mina misstankar har stämt.
Hur handterar man det?? Känner en stor lust att berätta för barnen, men inser när jag läser det ni skrivit här ovan att det är fel mot barnen, men hämndlusten är stor just nu!!
Men herregud! Tydligen går det inte att lyfta blicken när man är nykär…
Min exman kunde vänta i tre veckor efter separationen – sen skulle hans nya partner presenteras för vår son (visserligen 13 år). Ja det är inte klokt vad bråttom det ska vara. Och vad hade den stackars tonåringen för val – hans pappas nya kvinna figurerar hela tiden där hans pappa är, alltid, både han och hon har inget begrepp om att man kanske kan ta det lite lugnt när man är nyskild så att barnen hinner anpassa sig efter det nya livet. Nejdå in i det nya bara!
Och mitt ex är ändå 48 år och den nya kvinnan är över 50. Trots detta har de ingen känsla och respekt. Det är DERAS vilja som hägrar. Inte pojkens! Bedrövligt är bara förnamnet.
Jag förstår att du är hämndlysten MJ men tänk istället: Du har ditt barn hos dig! Det har inte ditt ex. Det är väl karma om något!
När vårt barn sovit 10 nätter i pappas nya lägenhet flyttade den nya kvinnan in…
Varför så bråttom kan man undra?
Åh igenkänning på den!
Stor liknelse med vår situation…
Hur kan man glömma barnen och deras reaktioner och behov av bearbetning?
Många kramar till er <3
Jag hävdar att har han/hon varit otrgen 1 ggn, blivit påkommen och förlåten, så finns tanken kvar att ” ok, åkte fast denna ggn, får va försiktigare nästa ggn” jag säger inte ALLA, men dom flesta är otrogna igen…. Lämna honom eller henne ist… Gå inte med undran och förtvivlan om att.. ”Tänk om” de händer igen….känn ist att DU är värd nåt mycket bättre, någon som älskar dej och som inte söker bekräftelse från annat håll… De finns bra män å kvinnor som är glada, lyckliga och nöjda med de dom har, som ser DEJ och DINA behov, som ser lyckan i att tillfredställa DINA önskningar och behov…
VÅGA ÄLSKA IGEN!!
Klockrent svar!! Men lättare sagt än gjort i vissa fall också…
För att nästan citera min favoritanka.
Hade du velat skjuta ba…rna av honom står jag gärna för patronerna.
Otrohet är helt oacceptabelt. Finns inga ursäkter
😀
en märklig känsla infinner sig då man inser att det som känns värst inte är att han haft sex med andra, utan att det är att tilliten krossas.
Förstör ju att jag inte är ”botad” då jag nu är i ett ”förhållande” med en man som har flera kvinnor samtidigt men där vi har en öppenhet mot varandra. Dvs jag inbillar mig att jag går in i det med ”öppna ögon” och därför inte jan bli sårad. Så jävla dumt. Men just nu är det det livet jag klarar av att leva.
jaha? japansk/ kinesisk syn på saken?? ( =bra att han inte förlorat potensen)
om jag är kränkt får väl jag gå? jag hittade en kille som jag blev intresserad av i yngre dar som bara ville ha mig när han kunde bestämma, så när han gjorde slut och jag hittade en annan på festen samma kväll ville han försöka igen, bara för att förstöra för mig.Det var en förälskelse och jag räknar den inte som en ’riktig’ relation. NU har jag en ’riktig’ relation med en kille som jag litar till 110 på, men passionen börjar ta slut, liksom orken att få den bättre? Hur ska jag göra när jag vill ha mer? jag vill ha kvar det jag har, mitt hem..mitt liv…och honom, men han kanske inte vill längre, så hur gör jag för att tända passionen för mig igen? jag vill ha mer.
Som vanligt stärks man lite för varje gång man läser dina ord Michael och alla ni andras inlägg. Något som slår mig i den svåra kampen att gå vidare efter det största sveket man varit med om hittills i sitt liv: Går det ändra på någon som har ett stort ego och svårt att släppa sin stolthet ? Hur gärna han än verkar vilja. Hans ångest och vilja att göra allt ogjort går inte att ta miste på. Han vet hur mycket han sårat mig. Men jag har insett att hur gärna jag än vill gå vidare tillsammans så hänger det mesta på hur han kommer att vara mot mig. Inte då och då utan varje dag. Kräver jag för mycket av honom? Kanske, men en sak vet jag, jag ger av mig själv varje minut. Är han värd det ? Han är trots allt min man sedan 24 år, han är far till mina barn och mannen i mitt liv.
Nej, du kräver inte för mycket! Om han verkligen har en önskan om att förändras och ge dig det du behöver så ta professionell hjälp och satsa tillsammans helhjärtat på er relation.
Charlotta
Jag hade inte sagt så mycket till henne.
Skulle frågat henne om hon vill gå ut och gå som och sen frågat om jag får bli hennes nya vän.
Tack för tråden M.
Vad ska man säga?
Otrohet är fruktansvärt, oavsett vad.
Som någon skrev, det handlar inte främst om sexet, utan intimiteten och tilliten.
Har själv gått igenom en separation, med två små barn i bilden.
För mig har det handlat om att jag gav allt, tills jag var så trött att jag satt och grät på dagarna. När sen otrohet kom upp, så kändes det som ett enormt svek.
Att man kan ignorera sin partners känslor, sina barns behov, för vad?
Få sin manlighet bekräftad?
I mitt ex fall, handlar det om relationsmissbruk. Han ljuger och manipulerar, blottar sig inte med något.
Och eftersom han inte erkänner något av sina snedsteg, ber han inte heller om ursäkt.
Utan har snarare uppvisat en jargong som fått mig att nästan förlora förståndet.
Det är först nu som jag verkligen kan förstå, och ta ställning till hur jag vill ha mitt liv.
Det har tagit över två år, många timmars terapi, sjukskrivning och tårar.
Ändå är det först nu som jag ser och förstår hur det verkligen är.
Även om det känns som marken försvinner, om man känner sig totalt värdelös och misslyckad.
Även om man ser i en tunnel och bara ser mörker framför sig,
Så blir det bättre, och man kommer komma ur det.
Men det måste få ta den tid som behövs, man måste få älta, gråta vara förbannad.
Så himla bra skrivet.. Stämmer exakt in på min upplevelse.. Min man var också väldigt omhändertagande och mån om mig. Han fick mig att känna mig speciell och som en prinsessa för att sedan utöva en hemsk psykisk press på mig på ett annat plan.. När han sen svek mig har han hängt ut mig så fruktansvärt fult i sociala medier.. Jag borde naturligtvis inte bry mig..men det sätter sig djupt och gör ont… Det har gått 3år nu och det börjar kännas ok för mig.. Men så kommer ett påhopp av något slag mot mig eller barnen och då blir man frustrerad och nerslagen en stund igen.. Usch. Om det kunde sluta. Det är hoppfullt att läsa ditt inlägg. Tack kram
De värsta sveket är att mitt ex inte ens när han lämnade mig kunde berätta om sina otroheter! Jag har fått till mig de efteråt av hans älskarinnor. Lägger hela skulden på exet men kan ibland fundera på varför dessa kvinnor tycker de är ok att träffa en man som redan har en relation. Kände t.om vissa av dem… Det har snart gått två år sen sen han lämnade mig första gången, för ett år sen lämnade han mig för sista gången! Under de året ville han ha tillbaka mig fyra gånger men fortsatte att vara otrogen, idag kan jag inte förstå hur jag kunde gå tillbaka! Trodde nog att min kärlek skulle räcka! Min bearbetning har varit tuff & är inte över, men längtar till den dagen då jag känner mig hel igen & är glad över att slippa en sån lögnare, den dagen kommer de vet jag! Tack för dina igenkännande inlägg & till er som delar med er, de stärker mig