Hur ofta hör vi inte oss själva eller andra säga: ”jag skall försöka.” När jag fångar upp de här tre orden tänker jag att här är en som bestämt sig för ett halvhjärtat försök. Kanske är det ett sätt att gardera sig – något att luta sig emot när vi inte fullföljer.
Föreställ dig att en väska sattes framför dig och någon högst pålitlig person sa: ”häri ligger en miljon kronor. De är dina om du gör 150 situps.” Skulle du med oengagerad röst säga: ”Jag skall försöka.”? Tror inte det. Extremiver hade tagit vid!
Ditt hjärta innehåller oändligt mycket mer än summan i väskan och varken du eller jag har tid med halvhjärtade försök. På något plan.
Jag menar inte att vi skall hetsa fram genom livet och försöka checka av så mycket som möjligt, utan stanna upp och se över om vi verkligen använder energin på rätt sätt. Vilka personer ger du utrymme? Är dina ord och handlingar någorlunda i synk? Genomför du? Känner dina barn sig sedda av dig?
Ett av de allra största hoten mot ett förhållande är när vi överger oss själva på ursäkternas altare. När vi drar oss undan och lever med kronisk energisparfunktion.
När vi lägger allt det känslomässiga, ekonomiska, fysiska, organisatoriska/planerandet, och det som ger mening på insidan i händerna på en partner, är vi ute på djupt vatten. En luftballong där gasolbrännaren stängts av och vi hoppas på att någon annan skall ”fixa” det.
Om vi dumpar självvärdet och jagkänslan, skapas stora tomrum som vi försöker fylla genom andras godkännande. Vi kämpar för att manipulera fram kärlek, men utan resultat och det svarta hålet tillåts växa.
Den rätt använda tiden, ett du med eld i hjärtat och upprätt hållning är en kombination som öppnar många dörrar.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Tänkvärt inlägg. När jag upplever att tiden är ur led, elden har falnat och jag känner mig som en krokig gumma…Då hade det varit skönt att hålla någon i handen.
Att äntligen få umgås med min bror idag det ger mig glöd, hjälper mig att hålla mig upprätt och är en väl investerad tid. Att få grilla en korv och gå en promenad tillsammans räcker långt för mig! Så sträck ut en hand till någon som verkligen betyder något. Kram på er! Tack Michael för att min dag fick lite hjälp på traven…Ibland är nätet av alla tankar lite ofokuserade och då finns du/ni här!
TACK!!!!
❤️
Vad jag kan känna igen mig både av att jag försöker ett tag till vet inte hur många gånger jag tänkte det innan jag tog beslutet om att lämna ville försöka hitta tillbaka för barnens skull och en rädsla att bli ensam fast längst inne visste jag att min gnista hade slocknat det fanns inget kvar han kunde inge tända den igen.. Men nu har lågan tänd igen tomrummet som jag fyllde med ” ex att se så mycket jag gjort eller check nu har vi renoverat kök” har nu fullt av liv och ett lugn av här och nu att vara närvarande i mitt liv.
Kände mig mycket mer ensam när vi var två än jag gör nu när jag är själv..
Klart det finns dagar dom är tunga men jag hör så ofta av kollegor och vänner att de ser glöden i mina ögon igen den som är jag, men livet och jag har ” lärt” mig den tuffa vägen att livet kan ryckas ifrån en så jag vill verkligen leva hör och nu för morgondagen vet jag inget om även om jsg har drömmar och vill massor i mitt liv så vill jag leva här och nu..
Tack för ett bra och tänkvärt inlägg som får mig att reflektera över mig själv och faktiskt känna mig lite stolt över mig själv att jag står upp ,mår ok, klarat av de senaste månaderna.
Ha en fin söndag
Fint beskrivet Kerstin! Känner igen mig.
Vilken insikt detta inlägg gav mig, både om mig själv och mitt ex. Det där halvhjärtade försöket, när man säger att man kan försöka…det är mitt ex ord. Vi separerade 2013 men redan ett par år tidigare var han nära att lämna mig under en graviditet. Efter att ha pratat lite med varandra gav vi relationen en chans igen, mitt ex sa när vi bestämde oss för att leva vidare tillsammans att han iaf kunde försöka. Jag såg aldrig några försök. Vi valde att berätta då för varandra vad vi kände inte var bra i relationen och detta skulle vi arbeta på. Jag lyssnade, tog åt mig och gav järnet. Kanske jag då gav för mycket. Det blev ju separation, lite på initiativ av mig för jag kände mig inget värd i relationen. Jag levde med den där tomheten du beskriver men valde en annan väg och då blev det bye bye mellan oss.
Men det gör fortfarande ont efter över 2 år. Det var inte såhär jag hade tänkt mig mitt liv. Är långtidssjukskriven och känner mig totalt dränerad på energi och hur jag ska finna den vet jag inte.
Jag inser idag att mitt liv bestod av enbart min familj, de s k vännerna som fanns visade sig även vara energitjuvar så de sa jag adjö till redan innan separationen. Jag är idag på väg att lära känna mig själv. Har få vänner för jag är rädd för att bygga vänskapsrelationer och inga gamla vänner finns kvar.
Jag har övergett mig själv under många många år, har förhoppningsvis mer än halva livet kvar och nu måste jag börja leva som jag vill och inte glömma bort mig själv.
jag solar, badar och har det skönt…och gör sånt jag blir glad av, som att dansa, då kommer orken! lycka till!
Vilken fantastiskt bra jämförelse där med väskan och sit-upsen 🙂 Läser din blogg i stort sett varje dag, även om jag inte kommenterar så mycket.. Men idag kan jag inte låta bli! TACK för klockrena och träffande ord, idag och alla andra dagar!
Det är personer som du NN som ger mig energi i det jag gör. Tack!
Du är en av mina ”heroes/hjältar”! Varje dag hjälpte du mig att vara modig och leva sant mot mig själv. Dina iakttagelser går att applicera på alla relationer och jag har sedan jag började läsa din blogg tagit av mig de rosatonade glasögonen även när det gäller vänskaper..
Så glad jag blir när du skriver så Christel!! Inspirerande!
Aj, å tack igen. Dessa sanningar om en själv som svider…men väcker upp och skakar om :-S
😀
Jag ska försöka sa alltid min exman och det betydde att han inte gjorde något! Så sant skrivet!
Tack Michael, din blogg hjälper mig ständigt med insikter! Jag kan känna igen mig själv i det tveksamma ”jag ska försöka” när jag i min tidigare relation egentligen visste att mina försök aldrig skulle duga så varför försöka…Jag ska minnas din text idag och se upp för ”jag ska försöka” hos mig själv och hos andra. Du gör skillnad!
jag har blivit uppmärksammad på detta förut…i en liknelse om en bok, om du ’försöker’ ta upp en bok som ligger på golvet, hur gör du då? antingen så böjer du dig ner och tar upp den eller så låter du den ligga kvar, det finns inget försöka…….. sen kan det ju vara så att men inte kan, klarar av eller vet hur man ska göra, men då får man ju undersöka lösningar på de problemen…..
Tänkvärda ord! Sen jag släppte bomben i höstas har livet varit ett mer eller mindre kaos. Jag orkade inte längre försöka. Kändes/känns som en lögn gentemot mig själv, mina barn och deras pappa. Jag vill vidare.. inte för att söka mig efter en ny, vilket min man hävdar, utan för att hitta tillbaka till mig, få tillbaka energi och inte behöva försöka få energin att räcka till för en dag. Mannen har använt sig av olika metoder för att få mig att stanna, bla hotat med att ta sitt liv, blandat in barnen, säger att jag förstör familjen osv osv… Nu har jag sagt att vi ska låta det vara. Egentligen inget jag vill och som jag vet inte är bra för någon, men jag är orolig för vad han kan ta sig till då han efter bomben släpptes har varit väldigt oberäknelig. För mig finns inget kvar för honom, dessa månader av kaos har fått mig att känna förakt för det han gjort och sagt, även om det är jag som vill skiljas…..