En kär nära är sedan några dagar tillbaka inlagd på sjukhus. Tar en kort fika i den gigantiska byggnadens kafeteria och ser människor passera ut och in genom entrén. Oroliga, förvirrade, hoppfulla, omplåstrade, omhändertagande…Jag ser alla dem i vita och gröna kläder som arbetar här. Tidiga morgnar och sena kvällar. Långa arbetspass där de ifrågasätts, kritiseras, rosas och hjälteförklaras.

Jag ser sjuksköterskan som unnar sig en paus. Vad tänker hon? Längtan hem till barnen och partnern? Hur många har hon lindrat/räddat idag?

Det är så lätt att ta livet för givet när vi är friska. En kropp som bär oss framåt och som känns stark. Men förr eller senare måste vi in och plåstras om i den här, eller liknande byggnader. Det vit/grönklädda själarna kommer att vara där för oss och våra anhöriga. De räddar liv och skänker hopp. De berättar hur det ligger till och gör sitt yttersta för dig och din älskade.

Julafton, nyår, midsommar och alla andra dagar är någon av dem här. Jag känner tacksamhet, men vet också hur utmanande de har det. Dessa hjältar som vi ytterst sällan läser om och som utför mirakel i det tysta. Till all ni i människovårdande yrken: ni är enastående! Tack!

Att ha barn tillsammans med en narcissist – webinar ikväll söndag klockan 21.00. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach