Föreställ dig ett hus med tre våningar: källare, planet med kök, vardagsrum, sovrum, badrum etc. Och en takterrass. I min värld ser jag ett New England hus.

Varje etage representerar delar i våra psyken:

  • Källaren är vårt undermedvetna där obekväma minnen och sanningar tar utrymme. Rädslor av oändligt olika slag, skam och skuldkänslor, förvridna ”sanningar” om oss själva…Vi skulle kunna säga att vårt mörker/skuggsidor finns i botten av huset.
  • Vardagslivsdelen: här lever vi vårt alldagliga liv: lagar mat, äter, kopplar av i soffan, jobbar framför datorn, sover, älskar…Detta är platsen där vårt s.k. normala medvetande verkar. Självbilden (den vi upplever oss vara i världen) genom vårt arbete, parförhållande, vänner m.m. Det är likt havsytan där det som finns under inte är synligt.
  • Takterrassen är oasen där vi kopplar av när morgonsolens första strålar träffar våra ansikten, eller njuter under den klara stjärnhimmeln. Här skapar vi drömmar – vår mentala/emotionella arkitekt som stakar ut mål. Det är också platsen där vi bara kan vara. Etagen för våra potentialer. Vissa skulle kalla det för det spirituella varandet.

Så här är det:

Om vi ständigt vistas på takterrassen och vägrar agera på de andra platserna, kommer den påslagna plattan på spisen så småningom att fatta eld. Räkningarna som behöver matas in i datorn kommer att nå bäst före datum. Ett annat scenario är översvämningen i källaren som vi inte vill befatta oss med. Eller varför inte den rejäla mögelskadan som sitter djupt väggarna? Vi är ju säkra högst upp. Not!

Det är också lätt att fastna på mellanplanet så att vi glömmer att se storheten där ovan. Liksom att ständigt rusa runt i vardagsbestyr så att vi blir blinda för personliga issues, som det måste grävas djupare i. Vi behöver ha modet att kliva ned i källaren emellanåt. Det handlar inte om att gräva för grävandets egen skull, utan för att det som pågår i vårt under/omedvetna påverkar allt annat vi gör och är. Oavsett vi vill det eller inte. Jag ser så många människor (inklusive jag själv) acceptera sådant vi aldrig borde godkänna. Av rädsla för att förlora. Förlora vad egentligen?

Vem vi väljer att dela tiden med i det här hemmet säger oerhört mycket om den egna personen. Varför väljer du t.ex. att dela dina dyrbara dagar med den du gör, eller gjorde? Vad motiverade dig? Vad driver dig i beslutsfattandet? Varför lever du det liv du gör?

Jag ser personerna med en grandios och fullständigt osynkad självbild stå där högst uppe i huset. Som anser sig ha stenkoll på alla plan, samtidigt som det pågår en intensiv brand på bottenplan. Njuta goda viner samtidigt som ett barn eller en partner gråter av ensamhet i ett annat rum. Det krävs styrka för att verkligen se. Empati är det tydligaste kännetecknet på rymden i vår själ. Kärlek i handling.

Eller individen som gått vilse i mörkret i det alltför mentalt trånga utrymmet längst ned. Som helt glömt bort att det finns styrka att hitta bara genom att se den blodröda horisonten.

Vi kan endast förändras när vi börjar agera annorlunda mot vad vi gjort tidigare. Det handlar inte främst om att motivera oss själva, utan att se det som får oss att göra det vi gör. Verkligen förstå det som driver våra beteenden och lära känna den personliga elden i  hjärtat. Ett första steg är att erkänna det som skrämmer oss. Och trots det fatta beslut som håller oss innanför integritetscirkeln. Vi hamnar alla utanför den emellanåt, men när vi ser kan vi också kliva innanför igen.

Det bästa till dig en dag som denna!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta michael@separation.se